För 10 år sedan, exakt, skrev jag följande på denna blogg.

Det här skriver jag på min palm med wlan. Verkar fungera utan problem. 🙂

I vissa avseenden har tiden verkligen gått fort. Vissa saker som hände för 10 år sedan minns jag som igår, andra har jag helt glömt bort. Mina Palm-Pilots till exempel. Vem minns dem? Jag har haft flera stycken som fick ersätta min Filofax. Filofaxen övergav jag nog långt innan och använde filer på datorn istället. Men det var ett tomrum efter den som olika handdatorer (PDA:er) fick fylla. Den PDA som jag skrev inlägget på var nog den sista jag hade.

2005 var man i allra högsta grad uppkopplad även jag sedan 10 år, men man var inte lika mobil som idag. En bärbar handdator var i och för sig inte nytt, men att de hade internet var inte helt vanligt, man synkade dem ofta med sladd eller i en docka.

Hur kom det sig att jag inte hade en ”smartphone” då? Fanns det inte? Jodå, de hade börjat komma redan då, men de var stora, långsamma och inte speciellt bra. Jag resonerade så att jag ville ha en liten telefon (de var små på riktigt då) med bra batteritid (den var bra på riktigt då) som man kan prata i och en handdator som är bra på att vara det. Fördelen var att man då kunde ta med sig bara den smidiga lilla telefonen om man inte behövde handdatorn. Så fel jag fick, ingen köper det resonemanget idag. Varför skulle man vilja ha med sig en telefon man ”bara” kan ringa med? Dumt.

Visst är det bättre nu. Men den bästa telefon jag någonsin haft var min Ericsson T28. Liten, platt och smidig. Batteritiden var inte den bästa på marknaden så jag var tvungen att ladda den varje helg för att vara säker. Missade jag att ladda en helg så höll den oftast till nästa helg men det kunde hända att jag fick mellanladda en gång då.

Min nuvarande telefon får jag ladda varje natt, pratar jag mycket får jag ändå mellanladda på lunchen …