Alla inlägg av Marcus Rejås

Vägen till medaljer

Den här texten handlar om Kajsa. Hon är elitidrottare och har precis tagit Guld i ett internationellt mästerskap. Det pirrar i hela hennes kropp när hon böjer sig ner och får medaljen runt sin hals. Kajsas tränare i publiken ryser och hoppar nästan jämfota av glädje och stolthet. Kajsas mamma sitter i publiken med glädjetårarna rinnande nedför kinderna. Häftigt eller hur? Men vad är det egentligen som tagit Kajsa, hennes mamma, tränare och alla svenska supportrar ända hit?

Kajsa tränar varje dag i en grupp i sin förening. Gruppen har en fin dynamik och fungerar bra. Alla i gruppen tycker det är kul att komma till träningarna. Utan denna grupp hade Kajsa inte alls kunnat träna på samma sätt. Gruppen och Kajsas förening är en förutsättning för att Kajsa ska kunna träna alls.

I Kajsas grupp finns Kalle. Han är en glad prick som alltid har ett leende på läpparna. Han har aldrig tagit medalj i några stora mästerskap men flera simmare i Kajsas grupp vittnar om att det är han som håller ihop gruppen och alltid peppar de andra. Utan Kalle hade Kajsas grupp inte fungerat så bra som den gör. Hade inte gruppen fungerat så som den gör hade färre kommit till träningarna och Kajsas träning hade inte blivit lika bra. I Kajsas grupp finns flera andra personer som utgör ett klister som håller samman gruppen. Alla dessa är viktiga för gruppen, för Kajsa och för varandra.

Kajsa har så klart också föräldrar. De har skjutsat till träningar i så många år att de tappat räkningen. När klubben anordnade tävlingar serverade de fika. Kalles föräldrar är båda funktionärer och jobbar på klubbens tävlingar. Utan dessa föräldrar hade det inte fungerat att anordna tävlingar. Hade det inte funnits några tävlingar hade inte Kalle, Kajsa och de andra haft några tävlingar att åka till. Hade de inte haft det hade inte träningarna varit lika intressanta.

När Kalle och Kajsa var små tränade de i nybörjargrupp och sedan i teknikgrupp. De tränare de stötte på där har alla olika bakgrund. Vissa är föräldrar som bara hoppar in för att de behövs och för att det är roligt. Andra har samma eller liknande bakgrund som Kalle och Kajsa fast det har av olika anledningar tävlat färdigt men vill ändå vara kvar i sin idrott. Att de ens finns inom idrotten beror på att andra personer fanns bakom dem när de växte upp på samma sätt som de i Kajsas grupp. Så fortsätter det sedan generationer tillbaka och kommer att fortsätta även framåt i framtiden får vi hoppas.

För att hålla en förening vid liv krävs det många personer som gör saker. En del är aktiva, andra är tränare medan många andra stöder föreningen på helt andra sätt. Alla har de bidragit till att Kajsa nu står på pallen med en ny medalj runt sin hals.

I en förening finns alla sorters idrottare. Vissa har en passion och vill träna jämt, andra tar det mer lugnt och åker till träningen mest för att träffa kompisarna. Vissa kommer att idrotta hela livet och vissa kommer att sluta. Några få kommer att stå på pallen som Kajsa. Men utan alla de andra kommer Kajsa aldrig att stå på pallen. Så kom ihåg att alla idrottare i alla grupper, alla föräldrar och eldsjälar runt omkring är precis lika viktiga. Pappan som grillar hamburgare på lägret bidrar precis som mamman som hjälper nybörjarna med utrustningen under träningen.

Kajsa är precis som alla andra i denna lilla text påhittade personer. Tittar man på en grupp unga idrottare så kan ingen veta i förväg vem som är Kajsa, vem som kommer att ta medaljerna. Men det spelar faktiskt ingen roll. Alla är lika viktiga och oavsett hur långt man kommer i sitt idrottande så har man gjort en insats för sin idrott, sin förening och för Sverige. Ju fler som engagerar sig och ju längre de gör det desto bättre förutsättningar för oss alla.

Dessutom, vad kanske ännu viktigare är. Som aktiv i någon form för en idrottsförening så skapar man förutsättning för en sund och aktiv fritidssysselsättning som gynnar personen och samhället på så många sätt. Elitidrottare som Kajsa är bara en pytteliten del av idrotten. Kajsa står på nästan oändligt många personers axlar när hon tar emot medaljen. Vissa har en framträdande roll, till exempel Kajsas tränare, men det finns viktiga personer hela vägen som man kanske inte tänker på. Kompisen i nybörjargruppen som var så rolig i duschen till exempel. Det var enbart för den personen som Kajsa åkte till träningen när det var lite tungt den där hösten. Kajsas tränare har säkert sådana personer i sin historia också. Det är inte Kajsa ensam som står på pallen. Det är vi alla, tillsammans. Alla har vi en liten roll i att bygga ett sundare Sverige där flera idrottar längre i livet. Elitidrottare som Kajsa är en produkt av ett ett sunt idrottande samhälle med idrottare i alla åldrar och på alla nivåer kantade av personer som gör helt andra saker som krävs för att våra föreningar och arrangemang skall fungera.

Så det går bra att träna utan ambition att stå på pallen. Som idrottare i en förening kan man bidra med bara ett leende på träningen. Testa hur långt man kan komma eller bara träna för att det är roligt och skönt för kroppen. Känna att man är en del av pusslet. Alla är en del i pusslet.

Och du. Vill du stå på pallen som Kajsa? På prispallarna runt om i världen finns alla sorters idrottare. De som börjat idrotta tidigt i livet och de som börjat sent. De som var talanger redan från födseln och de som fått jobba och slita för att sakta bli bättre och bättre. De som är långa, de som är korta. Alla finns de representerade på våra prispallar. Det är faktiskt bara en sak de alla har gemensamt och det är att de tränat och tränat och inte har slutat med sin idrott.

Marcus Rejås, Norrtälje Simklubb

Pris och skidor

I helgen var det dags för årets Järvsö-resa. En helg i vänners glada lag med Skidor och massa skoj.

Vi har gjort resan i många år men på grund av pandemin så har den fått göras på ett annat sätt i några år men i år var det omstart för det ursprungliga upplägget.

Helgen börjar för några få redan på torsdag morgon. Backen brukar vara nästan tom under torsdagen. Det beror så klart på att det är en vardag vilket också gör att inte så många kan komma. Men skön skidåkning är det på torsdagen. Efter skidåkningen hoppar vi som är på plats in i bastun och lite senare äter vi middag medan vi väntar på de som anländer på torsdag kväll.

Sent på torsdag kväll kommer ett gäng som tagit ledigt på fredagen vilket är de flesta, även om några kommer på fredag kväll.

Jag mår gott i backen.

Medan vi är i backen och har trevligt går Norrtälje idrottsgala av stapeln hemma i Norrtälje. Jag tilldelas där ett stipendium för mitt arbete som ungdomsledare i Norrtälje Simklubb. Tyvärr missade jag galan på grund av resan till Järvsö.

Direkt från Järvsö på söndagen åkte jag till simhallen som är lite som mitt andra hem för att som vanligt leda en simträning. Jag visste att jag hade fått ett pris, men blev väldigt förvånad när vår vice ordförande i Norrtälje Simklubb helt plötsligt kliver in mitt i träningen och ger mig mitt pris.

Jag blev både rörd och väldigt överraskad.

Jag och mitt pris i simhallen. Att ta bilder i simhallen är strängt förbjudet, men vi tog denna bild efter att badhuset stängt för dagen.

Det är verkligen uppmuntrande att få ett pris för det man gör. Men jag möter uppmärksamhet och beröm så många gånger i alla fall av mina simmare.

Tibber Pulse till IoT Open

Jag skriver lite ibland på LinkedIn på engelska. Tänkte tipsa om det här också ifall någon som lyssnar på denna blog är intresserad. Man kan läsa artiklarna utan att vara inloggad på LinkeIn.

Denna artikel handlar om hur jag kopplade in en Tibber Pulse till IoT Open och det lokala IoT-systemet hemma. Jag använder inte Tibber och har inget konto där, men hårdvaran, som är väldigt smidig, kan användas i alla fall.

Läs artikeln på LinkedIn

Probox

Vår Uttern 6300 har alltså en Probox som motorn sitter monterad på.

Probox var originalmonterat på de första Uttern 6300. Det finns flera fördelar, men den största är så klart att motorn kommer bakom båten utan att en motorbrunn behövs för att kunna tilta upp motorn. I och med det blir det mycket rymligare i båten. Soffan i aktern går i princip ända bak till akterspegeln. Senare versioner av Uttern 6300 hade istället en lång badbrygga som motorn sitter på. Jag tycker faktiskt båten är snyggare med Probox då badbryggan med motorn på ser väldigt lång ut.

En av fördelarna som lyfts fram med Probox är att man kan köpa en motor utan trim och tilt. Det är ju smart, men idag tror jag knappt det går att köpa en motor runt 100 hk som inte har trim och tilt. Vilket gör den aspekten mer än nackdel än en fördel.

På vår båt fungerar inte Proboxen som så mycket annat. Den verkar dock inte har varit dränkt men när man kör den händer inte mycket. Det klickar till i den men inget mer händer när man drar reglaget upp och ner. Probox verkar dock enkel i konstruktion och borde gå att laga och använda många år till. De mekaniska delarna verkar i alla fall så gott som outslitliga.

Min första tanke var att klicket tyder på att motorn är paj eller i alla fall har kärvat ihop vilket vore mindre bra. Men när jag drar spaken upp och ner hör jag att det är två olika klick, inte ett och samma. Det ger mig lite hopp eftersom motorn borde styras av ett och samma ”klick”. Dessutom går det ingen ström att tala om vilket det borde göra om motorn kärvat fast. Jag tittar på hur det är kopplat på Proboxen och ser att det är ganska enkelt. Det är två solenoider som styr oljeflödet och ett relä som styr motorn. Jag tycker det är lättare att se hur det fungerar om man ritar upp en skiss av det. Så här ser kopplingsschemat för Probox ut.

Kopplingsschema för originalmonteringen på Probox. Det hela är ganska enkelt. När vippströmbrytaren sluter åt ena hållet aktiveras en av solenoiderna och reläet till motorn drar så motorn startar. Båda lägena startar motorn men öppnar en av solenoiderna. Notera dioderna som gör att bara en av solenoiderna öppnas utan att en tvåpolig brytare behövs. OBS! Så här var det kopplat på vårt exemplar, jag vet inte om alla Probox ser likadana ut. Illustration: Marcus Rejås
Så här ser det ut i verkligheten. Svarta detaljen i nedre högra hörnet är hållaren till glassäkringen. Med kopplingslisten ovanför och reläet till vänster om den. Notera också att plattan som allt sitter på är rostig och ful.

Reläet som styr motorn verkar inte dra som det skall. Utrustat med min lilla experimentkabel med krokodilklämmor kopplar jag förbi reläet och till min stora glädje snurrar motorn igång. Det är ett ganska kraftigt relä på 75 A men för att testa sätter jag dit ett annat relä på bara 30 A som ligger och skräpar i elväskan.

En liten film som visar när jag kopplar förbi reläet och provkör med ett tillfälligt relä. bjuder även en liten smäll. Friskt kopplat, hälften brunnet :-).

Och som jag misstänkte fungerar nu Proboxen fullt ut. Lycka! Jag vet nu att den kommer att fungera fullt ut. Beställer ett nytt relä, lika som det gamla och skruvar ner pumpen för att kunna fixa till den i verkstaden.

Tömmer ur all hydraulolja och gör rent den invändigt så den är så fräsch som den bara kan bli.

Jag hade egentligen ingen anledning att misstänka att något skulle vara dåligt i pumpen men jag öppnade den ändå. Motorn satt lite löst och den sitter med pinbultar med muttrar inne i oljebehållaren så enda sättet att dra åt dem är att hålla emot från insidan. Dessutom gjorde jag rent filtret som i och för sig inte var speciellt smutsigt. Hade fungerat många år till i alla fall.

Passar på att beställa ny hydraulolja. Det skall vara en ganska tunn olja ISO VG 22 som inte är speciellt vanlig. Den finns inte på Swedol, Mekonomen eller närmaste mack. Men jag hittade den och beställde online.

En sak jag saknar är en knapp vid akterspegeln för att styra tilten av motorn. Så jag lägger in i planen att sätta dit en sådan också. Tanken är att man skall nå den från sittbrunnen och från badbryggan men även stående bredvid båten när den står på land. Det har funnits på de utombordare med trim och tilt som jag haft tidigare och är väldigt smidigt. För att förenkla kabeldragningen lite kommer jag att göra om lite i kopplingsschemat. Istället för att mata solenoiderna via glassäkringen på enheten kommer jag att mata dem från andra säkringar utanför. På denna båt kommer kopplingarna att se ut så här.

Så här kommer det att vara kopplat i vår båt. Glassäkringen kopplas bort och matning till solenoiderna kommer från de vanliga säkringspanelerna. På så sätt blir det mindre kabeldragning och säkringarna blir mer samlade. Illustration: Marcus Rejås

Båten är ju i princip tom inuti så varför kasta sig över Probox kanske någon undrar. Jo, jag behöver den för att kunna tilta upp motorn eftersom jag vill demontera underhuset och ställa in i garaget för eventuellt vinterfix. Och när jag ändå håller på kan jag lika gärna göra den klar även om det inte finns någonstans att montera knapparna som skall styra den.

Så här snygg blev pumpen till Probox när jag var klar med den. Nu skall den bara monteras tillbaka och fyllas med olja.

Så med det anser vi Probox vara klar och redo för nästa säsong.

En första rundtur

Uttern 6300 – Renovering – Rundtur

Jag tänkte börja med att visa nuläget och hur båten ser ut när vi hämtar den. Vad som står framför oss och vilka problem respektive möjligheter vi ser.

Båten är alltså en Uttern 6300, det är en av de tidigare modellerna med Probox på akterspegeln. En anordning med vilken man trimmar och tiltar motorn. Den liksom ungefär allt annat fungerar dock inte. Jag tycker båten är snyggare med Proboxen än den i mina ögon väldigt fula ”badbrygga” som kom senare. För att motorn skall kunna tiltas upp på badbryggan måste den flyttas långt bak vilket gör badbryggan väldigt lång. Proboxen däremot lyfter hela motorn något som också enligt tillverkaren skall ge bättre vinkel när man trimmar motorn under gång. När Proboxen marknadsfördes var ett av argumenten att man inte behöver ha trim och tilt på motorn vilket gör den lättare och billigare. Det argumentet håller dock inte längre då i princip alla motorer i de storlekar som är lämpliga för denna båt har just trim och tilt. Proboxen är dock mer eller mindre outslitlig och de delar som kan gå sönder verkar relativt enkla.

Här är båten från sin bästa sida. Alltså utsidan. Båten ser riktigt fin ut. Invändigt är den inte lika fin. Längst bak ser man Proboxen som är karakteristisk för de första årsmodellerna av denna båt.

Om båtmodellen kan man väl säga att det är en väldigt rymlig båt för sin ringa storlek. Skrovet är bara 6,30m långt men det har en bredd och höjd som gör att den ändå har volym. Eftersom motorn sitter bakom båten men inte har någon motorbrunn så tar den ingen plats inne i båten. Både jag och Jenny blev omedelbart kära i båten då den i våra ögon är väldigt smart planerad. Vi som bor mycket i olika båtar har lärt oss att uppskatta stora och inte minst lätt åtkomliga stuvutrymmen och det är något som denna båt verkligen har. Det är stuvutrymmen överallt och de är alla lätt åtkomliga. Alla luckor sitter fast och har gångjärn vilket är väldigt lyxigt och gör det lätt att komma åt sina saker. Och utrymmena är helt klart stora nog för ett par eller liten familjs hela packning för en långsemester. Det enda som talar emot denna båt som en båt för längre semestrar är att det saknas separat toalettutrymme.

Båten som den ser ut nu är ingen trevlig syn. Båten har stått med vatten upp ett par decimeter över durkarna på land under en lång tid. Flera år. Detta har lett till flera saker. Det mest uppenbara är att allt är blött. Fuktigheten i båten har varit väldigt hög. Trä är väldigt påverkat, all metall är ärgad och elen fungerar inte. För att då inte nämna all mögel, unken lukt och alla insekter. Pumpen till trimplanen har varit helt dränkt och med säkerhet död medan pumpen till Proboxen har varit över vattenytan och går nog att rädda. All el i båten är med stor sannolikhet förstörd då alla kablar har stelnat och ärgat. Däremot är kapellet väldigt fint och båten ser bra utvändigt.

Här är styrbord sida med förarstolen och lådorna under den. Lådorna är stora och rymmer mycket. Bakom dem finns en garderob i vilken man kan hänga kläder. Notera plastmattan på durken och på nedersta lådan och vid min fot syns den tydliga inre vattenlinjen dit vatten har stått.

Konstruktionsmässigt är denna båt väldigt bra för just detta scenariot. Den är 6 (eller 7) vattentäta flyttankar som också är det som ger båten stabilitet. Dessa tål av naturliga skäl vatten bra och är dessutom inte vattenfyllda. Det gör att vi är säkra på att båten strukturellt är bra. Det enda som vi uppenbart märker är förstört av vattnet är durken i ruffen (som vi brukar kalla förpiken) som är helt delaminerat och distansmaterialet som består av plywood är ruttet. Detta troligen på grund av fästen för bordet där kantträet inte varit skyddat på något sätt.

När vi drog bort plastmattan i ruffen var det väldigt blött under den.
I hålen för bordet i durken var plywood exponerad och inte skyddad vilket har gjort att durken så klart delaminerat och distansmaterialet var mest likt geggamoja på sina ställen. Men det kommer vi till senare.

Sedan är durken doghouse så klart väldigt blöt och har varit täkt med vatten. Men den känns fast och frisk trots detta. Problemet blir hur vi skall få den torr. Den del som täcker bränsletanken verkar enkel att ta ut men på varje sida är inredningen byggt på en plywoodskiva som så klart är blöt. Detta är den enda tveksamma konstruktion vi hittat tycker jag. Inredningen står alltså på en durk som går fram till skrovsidan. Här kan man känna att kantträet är exponerat för all kondens eller spill som tar sig ner längs skrovsidan. Det har säkert varit lackad, men vi kommer nog att plasta in kanten bara utifall.

Här har vi tagit bort den mittersta durken och lyft ut tanken som ligger under den. Här ser man tydligt de två durkarna som är kvar och att inredningen står på dem. Jag blir väldigt nyfiken och lite orolig för hur det ser ut under dessa durkar. Men att komma åt dem kanske inte är det lättaste.

Vi har som sagt mycket jobb framför oss och det är meningen. Vi gör inte detta bara för att få en båt som vi gillar utan renoveringen i sig är ett värde för oss. Sedan får vi se vad vi gör med denna båt. Vi har tre andra båtar och tre är liksom max för oss. Nu har vi fyra båtar och en av dem måste säljas till våren. Kanske blir det denna båt eller så blir det vår Flipper 666 då dessa överlappar varandra lite i hur vi använder våra båtar.

Nästa inlägg: Probox

Första steget: Få hem båten

Här är båten uppe på vår trailer redo att surras fast och fraktas hem.

Detta är alltså första inlägget på vår resa i att renovera vår Uttern 6300. Hela berättelsen lite mer kortfattat och kanske i lite annan ordning finns på Maringuidens Forum där jag också berättar denna historia lite anpassat för den plattformen. Här på bloggen kan jag lägga ut hur mycket bilder som helst och även filmer utan problem om det blir aktuellt.

Första steget blir att köpa och få hem båten. Båten står på trailer en bit från där vi bor. Dock inte längre än att vi kan rulla dit vår båtupptagningsvagn (30-kärra) som vi använder till Flippern Alma. Eftersom Alma ligger i sjön är trailern ledig. Den trailer båten står på ingår inte i köpet så vi får lasta om båten på plats.

Det var extremt lågt vatten. Men vi lyckades via vattnet flytta båten från säljarens trailer till vår.

Mötet med säljaren är trevligt. Allt stämmer enligt beskrivning och affären görs upp över en kopp kaffe och sedan rullar vi ner till en stenig båtramp. Lite spännande att lasta om båten eftersom vattenståndet är rekordlågt. Men det gick trots allt att få båten på vår trailer och rulla henne hem.

Resan tog en stund i sina stadiga 30 km/h men det var trevligt och vi var så klart både nyfikna och lite rädda för vad vi hade på släp efter bilen.

Hemma backade vi upp båten på vår altan. Tur att altanen en gång i tiden reglades upp för att hålla för ungarnas pool. Den fungerar utmärkt att ställa båtar på.

Nästa spännande del blir att få av båten från trailern. Vi behöver nämligen trailern till våra andra båtar. Men med två båtstöttor, lite virke, ett par domkrafter och lite tid gick det faktiskt enkelt att få båten av vagnen utan missöden.

Nu börjar det roliga!

Nästa inlägg: En första rundtur

Uttern 6300 renovering

Vi är Jenny och Marcus. I början på september 2022 köpte vi en Uttern 6300. Inte så konstigt kanske om det inte vore för att det blev den 4:e båten i vår flotta och det faktum att båten är mer eller mindre ett vrak. Den har stått övergiven i ca 5 år och inget på den verkar fungera.

Vi planerar att återställa denna båt till det skick den förtjänar och sedan antingen sälja båten eller använda den själva och sälja en av våra andra båtar. Vi får se helt enkelt.

Vi är inte rädd för arbetet, utan ser fram emot renoveringen som ett nöje i sig.

Nästa inlägg: Första steget: Få hem båten