Kategoriarkiv: Personligt

Här hamnar sådant som rör mig själv och vad jag gör. Ensam, med vänner eller med familjen.

Dag 277: Kortisonspruta och nya tag

Dag 277, 141 dagar sedan hook-plattan togs bort

Sedan ett par veckor tillbaka har jag haft ont i axeln. Idag var jag tillbaka till ortopeden. Axeln är ständigt närvarande. Inte så jag måste äta piller, men värker och känns hela tiden. Kan inte sova på höger sida och det gör ont när jag rör den.

Detta kan bero på två saker. Troligen svullnad och överansträngning men det kan också bero på att springan mellan nyckelbenet och taket på skulderbladet är för litet. Kan i värsta fall bli operation igen, men tror inte det. Har i alla fall inga restriktioner på rörelse så jag kan börja träna igen försiktigt.

Jag fick en kortisonspruta och bedövningsmedel i axeln. Långa sprutor. Bedövningen sitter i några timmar och jag skall röra mig hela tiden. Kortisonsprutan sitter i ca 3-4 månader och skall göra det lättare att röra mig. Fungerar den bra kan jag få en till sedan.

Trots allt hoppfullt. Jag var mer orolig i morse än vad jag är nu 🙂

Dag 229: Simmade 2000m igår :-)

Dag 229, 93 dagar sedan hook-plattan togs bort

Igår simmade jag 2000m. Det är rekord sedan olyckan! Det kändes riktigt bra. Passet jag körde var en del med paddlar, en del med fenor och en del sammansatt utan leksaker. Jag använde fenor på insimmet för att ge axeln en mjuk start och när jag körde paddlar hade jag bara paddel på handen på den friska sidan. Sista 600m (1×200, 2×100, 4×50) simmade jag utan hjälpmedel. Det gick bra men jag har lite värk efteråt. Idag är jag extra stel i axeln. Jag kunde trycka på lite men har som sagt ont efteråt. Jag hoppas att det är musklerna som gör ont.

Jag använder en träningsklocka från Garmin (nej jag får inget för reklamen). Jag kollade statistik i går igen och noterar att kurvan för vilopuls tydligt visar vad som händer när man skadar sig och tvingas avstå träning en tid.

Intressant vad snabbt vilopulsen reagerar på träning. I diagrammet för vilopuls ser jag att den snabbt stiger över 60 efter olyckan. När jag sedan börjar träna igen ser jag att den snabbt börjar gå ned igen. Träning gör helt klart något med kroppen. Antar att det är något bra. (Skärmdump från Garmin Connect)

Så simma går hyfsat, springa går bra. Men annars då? Jag kan inte göra armhävningar. Inte heller plankan som var en övning jag gjorde ganska ofta före olyckan. Jag kan inte heller sova på den högra skadade sidan. Simma går som sagt rätt så bra men jag kan fortfarande inte forma en bra ”streamline” då jag inte får upp armen mot huvudet. Jag har heller inte vågat mig på en start från pall ännu.

Dag 220: Långsamt på väg tillbaka

Dag 220, 84 dagar sedan hook-plattan togs bort

Det går fortsatt framåt! Men inte fullt så snabbt som jag trott. Jag hade föreställt mig en snabb intensiv rehabilitering. Men så blev det inte riktigt. Löpning fungerar bra men överkroppen är klart hindrad. Jag har fortfarande ont när jag sover på den skadade axeln, men den fungerar helt okej i vardagen. I vissa vinklar har jag ingen muskelkraft alls. Att börja lägga på vikter i träningen är flera veckor bort, kanske mer. Men sjukgymnastiken går bra. Jag tänjer och bänder. Även om löpningen går bra så är den psykiskt jobbig. Jag väger tio kilo mer nu än vid olyckan och det är ju inte muskler direkt. Att vara stilla så länge tär mycket på kroppen. Jag springer alltså mycket långsammare nu än innan olyckan vilket är jobbigt. Detsamma gäller så klart även simningen när jag kommer igång med den.

I diagrammet över ”Intensiva minuter” från olyckan i februari tills nu syns tydligt att min aktivitetsnivå varit väldigt låg under knappt 6 månader.. Det grå är mål och det blå eller gröna är vad jag uppnått. Gröna staplar där jag klarat målet. Efter sommaren har jag trappat upp träningen igen mest med löpning. (Skärmdump från Garmin Connect)

Nyligen har jag börjat simma lite också. Jag kör med fenor på fötterna och låter armarna hänga med i simrörelserna. Ca 1000-1500m brukar gå bra. Någon 50:a då och då simmar jag sammansatt utan fenor. Ibland med en paddel på vänster hand (den friska). Det går bra men jag får lite ont efteråt och det smärtar även i vissa rörelser. Till exempel när jag andas åt vänster i frisim. Däremot går smärtan snabbt över så jag tror det är nyttig smärta.

Mitt mål nu är att återställa min vikt och att kunna simma 50m fritt på KM den 17 december. Någon bra tid räknar jag inte med att få men att starta i alla fall. Jag har ännu inte vågat dyka från pallen efter olyckan då vissa hastiga oväntade rörelser kan göra väldigt ont. Men det är nog mycket ett hjärnspöke. Jag tror det skulle funka redan nu.

Skidsäsongen tror är inte hotad. Den kommer att börja men en vecka i Järvsö(!) runt jul, sedan Sälen efter nyår. Längtar efter att stå på skidorna igen! Även om det blev mycket skidor förra säsongen blev det ju en snöpligt slut. I år är det flera resor inbokade.

Dag 73, 46 dagar med hook-platta

Dag 73, 46 dagar med hook-platta

Tänkte upplysa lite om läget i mitt liv med krok i axeln. Dagarna fungerar rätt så bra. Jag kan röra axeln inom ett litet område. Kan dock inte belasta den något och får inte göra det heller. En kaffekopp eller på sin höjd ett mjölkpaket går bra. En kastrull är alldeles för tung. Att nå något i skåp går inte heller med högerhanden men jag blir händigare och händigare med vänster. Vissa små saker blir jättekrångliga, till exempel att skiva ost med osthyvel. Helt omöjligt.

Tar inga smärtstillande på dagarna längre. Det som stör mest är att jag inte kan springa. Det är för ”stötigt” och gör ont efter bara några steg. Att gå, sitta och jobba och så är däremot inga problem.

Nätterna är en annan femma. Påminner om småbarnsåren. Jag har inte sovit en hel natt på 73 dagar nu. Det är knäckande. Tar värktabletter en eller två gånger varje natt. Inte morfin eller så utan vanliga lite starkare Alvedon.

Båtmecket är igång. Grymt irriterande att jag bara kan stå och peka. Blir frustrerad när jag inte kan göra det jag tycker är kul.

Simning blir det ju såklart inte heller, men det visste jag ju från början. Jag står dock ganska mycket på kanten vilket jag också tycker är kul.

Längtar verkligen till nästa operation då kroken skall tas bort. Om jag räknat rätt borde jag vara ungefär halvvägs nu. Sedan återstår bara ”lite” rehab på det!

Dag 52: Kontoret igen

Dag 52, 25 dagar med hook-platta

Den fortsatta positiva utvecklingen fortsätter. Gick några trappor idag. Inte helt skönt så springa är inte att tänka på än. Rejält trött i axeln nu efter en lång dag.

Började dagen på SkinDoc i danderyd för att kolla leverfläckar. Bokat sedan innan olyckan. Allt var frid och fröjd men kände mig lite som en gammal gubbe i kassan när jag står där med kortet i högsta hugg. ”Du har ju frikort så det kostar ingenting …” Frikort, jag? Jag som nästan aldrig går till doktorn ….

På vägen in till stan lyssnade jag på P3 dokumentär om Black Metal-morden. Otroligt fascinerande. Jag lyssnade också på hårdrock på den tiden (och har inte slutat än) och lyssnade på några av de band som nämns i dokumentären. Hörde några av de historier som berättas i dokumentären, men att det skulle ligga någon sanning i dem har jag inte fattat förrän nu. Trodde det var rykten och har inte fundera på det mer.

Dags att sova. Skall jobba i ett servicefönster mellan 5 och 8 i morgon bitti …

Dag 51: Det har vänt!

Dag 51, 24 dagar med hook-platta

Tillbaka på starten till Skicrossbanan.

I helgen var vi i Järvsö med kompisar. En härlig resa som jag skrev kort om tidigare. Visst tog jag mig ut i backen för lite transport. Men det gjorde ont i axeln så snart det blev det minsta slagigt. Kan med andra ord inte springa ännu heller. Liften gick bra, men åkningen var inte bekväm.

Jag hade armen hårt i slingen så att den skulle hålla sig på sin plats. Passade på att glida förbi olycksplatsen. Det var lite pirrigt att glida ner samma väg en gång till. Men det gick så klart betydligt långsammare denna gång. Men denna gång slutade det ju inte heller med en axelskada.

På vägen till hotellet passerade vi toppen och passade på att mysa lite.

Anledningen till att jag masade mig ut i backen var att den bästa lunchen fanns i hotellet på andra sidan berget. Enklaste sättet att ta sig dit är på skidor. På vägen tillbaka från hotellet passerade vi toppen och passade på att mysa lite. Vädret var verkligen underbart.

Det bästa som hänt i helgen var att den smärta jag hade problem med under veckan försvann lika snabbt som den kom. På lördag morgon kände jag direkt att axeln var bättre. Det har hållit i sig sedan dess.

Sedan hände något annat roligt i helgen. På vägen hem från Järvsö passade vi på att köpa en båt. Eftersom vi inte kan segla i sommar har vi köpt en mindre båt för att kunna komma ut på havet även i sommar. Båten vi köpt är inte vårrustad och kräver lite fix. Men mer om det kommer i en annan postning.

 

Dag 49: Tillbaka i Järvsö

Dag 49, 22 dagar med hook-platta

Igår åkte vi tillbaka till Järvsö. Det är en skidresa med kompisar som varit planerad sedan länge. Så nu sitter jag i stugan medan de andra är ute i backen. Som tur är så är vädret inte det bästa. Hade det varit strålande sol hade jag verkligen lidit här i stugan.

För att komma till hotellet och äta lunch så åker man skidor. Jag kommer att dra på mig pjäxorna och hoppa upp på laggen idag. Hoppas kunna lägga upp en bild på det sedan. Naturligtvis blir det inte någon skidåkning i ordets rätta bemärkelse utan mer som transport. Det blir utan stavar och armen i sling.

Axeln då? Hela veckan från tisdag har varit pest och pina. Men idag är det faktiskt mycket bättre. Hoppas det håller i sig. Jag har hittills inte idag känt någon ”paniksmärta” och då har jag ändå laddat en diskmaskin och städat lite efter frukosten. Känner mig hoppfull!

Dag 47: Bakslag …

Dag 47, 20 dagar med hook-platta

Det här är inte kul. Kroken i axeln är tortyr. Denna vecka har det börjat med kraftiga verkande, krampliknande smärtor i axeln vid lite slumpvisa rörelser. Mest när jag håller handen lite framför axeln. Väldigt lite belastning framkallar smärtan. Till exempel om jag tvättar händerna och bara trycker händerna lite mot varandra. Ibland känns det bättre. Problemet är att jag aldrig vet när smärtan kommer och vilka rörelser jag skall undvika.

Att sätta på sig en tröja har blivit mycket svårare denna vecka. Jag som trodde jag skulle kunna springa snart men det känns långt borta nu.

I helgen skall vi tillbaka till Järvsö med ett par kompisar och deras barn. Det var bokat sedan långt innan olyckan men vi åker ändå. Min plan var att åka upp redan i går precis som förra gången men nu blir det såklart lite kortare. Jag kan inte åka skidor, men de andra kan ju åka på. Jag får sitta i stugan och läsa en bok eller nått. Inte så dumt det heller. Jag har säsongskort i backen så jag tar med skidorna. :-). Kanske kan jag ta mig till mitt Ground Zero där olyckan hände och ta en bild till bloggen. Kanske är det helt orimligt, det visar sig på lördag och hur axel-eländet är då.

Trevligt skall det bli i alla fall även om det är en sliten variant av mig som inte kan åka skidor. Men jag kan väl vila där lika bra som här. Jenny får köra så det löser sig säkert. Jag borde åtminstone kunna ta en promenad och basta går också bra. Håller jag mig från morfinet skall nog en pilsner eller två slinka ner också.

Såret efter operationen har läkt väldigt bra.

En positiv sak och förutsättning för bastu är att såret läker bra. Jag är imponerad av kirurgen som sydde igen det. Han sydde under huden så stygnen syns inte. Det är bara ett litet streck ca 7cm långt. Jag har ingen känsel på övre delen av såret och utåt armen. Men det är tydligen ganska vanligt. Kanske kommer känseln tillbaka sedan.

Ser lite coolt ut. Får hitta på en bra historia till det. Kan vara ett hugg med en yxa av en galen man i skogen. Kan även vara av ett svärd från en pirat i Sydkinesiska sjön. Får se vad det kan bli. Förslag mottages tacksamt. Ett förslag jag fick redan i Järvsö var att göra en tatuering bredvid ärret. Det är ju ett rakt streck så vid det skulle man kunna skriva ”Järvsö 2017” eller ”Skicross 2017” med lite snirklig stil. Men då kan jag ju inte köra vilken historia som helst när någon frågar …

Dag 42, 15 dagar efter första operationen

Dag 42, 15 dagar efter första operationen

Stockholm Tunnel Run Citybanan

Idag skulle jag har sprungit Stockholm Tunnel Run Citybanan. Skulle ha startnummer 17671, ett nummer värdigt en Björnbuse!

Även om läkaren redan för två veckor sedan sade att jag inte skulle springa så har jag inte helt gett upp tanken helt förrän nu. Men smärtan gör att det inte går att springa, även om det inte är mer än 8 km.

Alla jag skulle springa med har också fått förhinder. Kollegan åker skidor och syrran och svågern ligger hemma med feber. Trist!

Hook-platta i axeln är helt enkelt smärta. Inser att jag kommer att vara handikappad tills den tas bort. Det blir någon gång i sommar. Dagarna fungerar okej, man vänjer sig. Det är en grund-smärta som lite molande finns hela tiden. För lite för att man skall ta smärtstillande (som jag inte gillar) men tillräckligt mycket för att vara konstant närvarande. Tar lite Alvedon då och då när den är mer intensiv.

Den överraskande smärtan är jobbigare. Den kommer i två varianter. En ilande smärta som påminner om den man får i tänderna hos tandläkaren. Den uppstår om jag lyfter armen lite utåt. Sedan finns en annan som gör mer ”vanligt” ont som kommer när jag rör armen för mycket framåt eller bara lite bakåt. Den typen av smärta är väldigt intensiv och kommer också när jag gör en överraskande rörelse.

Men som sagt, på dagarna går det bra. Jobbigare är det på nätterna. Den molande värken växer på något sätt när jag ligger still. Efter ett tag går den inte att ignorera, än mindre somna från. Då måste jag ändra ställning som i sig gör ont och sedan börjar det om. Det jobbigaste är helt klart nätterna.

Längtar så tills denna krok skall ut ur min axel!

Dag 38, 11 dagar efter första operationen

Dag 38, 11 dagar efter första operationen

Idag har jag varit på kontoret. Jobbigt att resa men kul att träffa kompisarna igen. Jag har ju inte varit på kontoret på över en månad. Lyssnade på P3 dokumentär om tragedin på Roskildefestivalen där nio personer omkom under en konsert med Pearl Jam på vägen till kontoret. Sedan lyssnade jag på Pearl Jam hela förmiddagen. Det var länge sedan. Har några av deras album men de har fallit  i glömska tyvärr. Läskig dokumentär men trevligt att återuppleva Pearl Jam. De spelas för lite nu för tiden.

Jag var lite orolig för hur jag skulle kunna jobba. Jag har ju svårt att sitta vid ett skrivbord. Men det löste sig galant. Sänkte stolen så hurtsen blev lagom att vila armen på. Sedan tangentbordet i knät. För ordna något liknande hemma.

Funkar bra att jobba med tangentbordet i knät och musen på hurtsen.

Självklart passade jag på att jobba en tisdag. Då är det ju Sushi-tisdag på kontoret. Jag passade även på gå uppför stillastående rulltrappor på Mariatorget och Tekniska högskolan. Älskar när de står still. Tog även de fem trapporna upp till kontoret både på morgonen och vid lunchen. Inte skönt i axeln med det var det värt. Underbart att känna hjärtat slå och låren bränna om än lite och en kort tid.

Skriver detta på bussen på väg hem. Inte hemma förrän straxt innan åtta. Kommer att stupa i säng trött men nöjd. Nu kan jag hålla mig hemma ett tag igen.