Kategoriarkiv: Axelskada

Den 11/2 2017 skadade jag axeln i samband med utförsåkning. Vi tävlade på skoj i Skicross och jag fick ett felskär och hamnade utanför banan. Vurpan var inte speciellt dramatisk, jag har varit med om betydligt värre, men tog illa. Troligen blev skadan svår på grund av att jag hamnade baklänges på skidorna innan jag föll. Jag kunde alltså inte ta emot mig på något sätt.

Här på bloggen berättar jag om mina operationer och min återhämtning tillbaka till simning och andra aktiviteter igen.

Dag 925: Uppdatering

Dag 925, 202 dagar sedan sista operationen

Det har nu gått 202 dagar sedan min tredje och sista operation. Jag har varit så dålig på att uppdatera att jag faktiskt fått brev om att jag måste berätta hur jag mår. Som jag skrivit innan har jag fått kontakt med flera, det är över 10 personer nu, som har råkat ut för samma sak som jag. Tips: Var försiktig när du Rider, Cyklar, Åker Motorcykel, Åker skidor eller är berusad.

Jag skriver sista operation för nu är axeln riktigt bra. Jag har inte riktigt kommit igång och tränat ännu. Jag började träna ganska kort efter den sista operationen men hade sedan lite bakslag då jag fick kraftiga ganska slumpvisa smärtor då och då som gjorde det svårt att slappna och ge sig hän i träningen. Dessa smärtor tror jag nu också är borta och jag hoppas börja med simning igen denna termin med målet att göra en skaplig tid (för mig) på 50m fritt på vårt KM den 15 december.

Den sista operationen var väldigt bra. Ortopeden sågade av 12mm av mitt nyckelben och helt plötsligt fick jag mycket bättre rörlighet. Nu kan jag helt plötsligt göra en ”streamline” utan problem och obehindrat röra armen runt. Jag är fortfarande svag i axeln och har börjat med armhävningar så smått. Rullar jag axlarna så känns det att den högra är skadad och lite skraltig, men det får man nog leva med.

Så nu tror jag att axelposterna på denna blogg kommer att sluta. Det som återstår är bedömning till försäkringsbolaget. Jag har olycksfallsförsäkring som täcker denna olycka. Men de gör ingen bedömning förrän ett till två år efter avslutad behandling.

Så där tror jag att jag stänger berättandet om min axel. Tack ni som läst :-).

Dag 726: Tredje operationen klar

Dag 726: 3 dagar efter tredje operationen

Jag har ju inlett mina ”axelposter” med en räknare, men nu vet jag inte riktigt hur jag skall räkna. Det var nu:

726 dagar sedan jag skadade Axeln i en skidolycka. AC-luxation grad 5. Ont som f*n. Panik. Simningen gick bra, jag var i fin form. Helt oväntat. På någon sekund ändrades faktiskt livet litet.

699 dagar sedan min första operation då hook-plattan opererades in. Jag kallar plattan tortyr-redskapet. Att ha den i axeln var inte kul någonstans. Inget jag rekommenderar.

590 dagar sedan min andra operation då jag tog bort plattan. Jag hade den alltså drygt 100 dagar i axeln. Denna operation var mycket enklare och jag kände mig bättre direkt. Sedan började rehabiliteringen. Men riktigt bra blev jag inte så nu är det ….

3 dagar sedan min tredje operation. Nu ligger jag i sängen och äter morfin och har ont igen. Men axeln känns faktiskt riktigt bra.

Nu ligger jag igen med nyopererad axel. Det gör fortfarande väldigt ont, men jämfört med de andra operationerna så känns det bra!

Så hur kom jag hit? Ja, först var det ju skidolyckan och sedan operationer. Efter den andra operationen kändes axeln bra. Jag började med sjukgymnastik och fick upp rörelsen och styrkan riktigt bra. I vardagen fungerade axeln nästan som förut förutom när man skall lyfta tyngre saker högt. Till exempel en tung form ur ett högt skåp i köket. Men det var helt okej. Det stora problemet var träning, Jag gillar att simma och det fungerade inte så bra. Jag hade svårt att sträcka armen framåt i en snygg ”streamline” och efter varje sim- eller fyspass fick jag värk i axeln som satt i en eller ett par dagar. Jag fick kortisonsprutor några gånger som gjorde det mycket bättre, men inte en lösning för framtiden.

Fick en rejäl hög med medicin. Hoppas inte det är meningen att alla skall behövas. De räcker i 3-4 veckor….

Ortopeden konstaterar att axeln blivit lite trång vilket ger inflammationer (artros) när jag tränar. Det har också gjort att det blivit en knöl på ovansidan av axeln. Jag fick då själv ta ställning till en ny operation. En operation är aldrig kul, det gör ont och finns alltid risker. Men det förväntade resultatet är att smärtan försvinner och att rörligheten kanske, men inte säkert, blir lite bättre. Risken att det skulle bli sämre var väldigt liten så den största risken är att det blir som förut. Hur det blir vet jag ju inte än, men jag längtar till att börja med rehab på riktigt och det skall jag börja med så snart smärtan tillåter. Eventuellt redan idag.

Under operationen filades knölen på ovansidan ner och nyckelbenet kapades ca 10 mm. Låter läskigt men tydligen en ganska enkel operation. Operationen gjordes öppen och genom mitt gamla ärr så jag får inget nytt ärr på axeln heller.

Jag har nu inga restriktioner förutom att jag inte får lyfta något tungt på en månad. Rehab-träning kan jag börja med genast men den får inte göra ont. Sedan tar det ett halvår innan axeln skall vara återställd och klonkande ljud kan upplevas till ett år efter operationen. Först då ha nya mjukdelar byggts upp och ersatt det kapade nyckelbenet.

Fram till idag har jag haft väldigt ont och varit helt beroende av starka smärtstillande medel. Men i morse kändes det plötsligt mycket bättre. Skall bli spännande att testa att röra lite mer på axeln idag.

Jag kommer att fortsätta att berätta här om min rehabilitering och hoppas att inom en inte allt för lång framtid kunna posta min sista ”axelpost” på bloggen.

Vilopuls och trauma

Jag använder en pulsklocka som jag har på mig dygnet runt. Det har blivit en vana att på morgonen titta efter hur pulsen varit under natten. På så sätt får jag en uppfattning om hur natten varit och kanske viktigare hur jag mår. En högre puls än normalt kan bero på till exempel träning, alkoholintag eller att jag håller på att bli sjuk.

Jag kan på så sätt väldigt träffsäkert säga när jag håller på att bli förkyld.

För lite drygt två månader sedan var jag med om en otäck olycka där en av mina närmaste vänner dog. Det var ett trauma som jag fortfarande brottas med. På pulskurvan för den dagen ser man tydligt att pulsen stiger vid 16-tiden vid olyckan och sedan liksom inte kommer tillbaka. Den etablerar en helt ny grundnivå.

Vid 16-tiden ser man pulsen rusa och sedan går den inte tillbaka. (Screenshot från Garmin Connect i min telefon).

Efter den dagen tog det lång tid innan pulsen kommit tillbaka på normala nivåer. På nätterna märks det tydlig när pulsen innan brukade ligga på 45-55 med lite toppar på kanske 60-65 till att efter olyckan ligga på 65-85 som lägst med toppar över 100 även mitt i natten.

Kroppen är stressad och jag får ta sömntabletter för att sova. Men tiden går och händelsen bleknar i hjärnan. Absolut inte så jag glömmer det, men det blir mindre intensivt med tiden.

Första veckorna kunde jag inte jobba, allt var potatismos i hjärnan, men nu är det som sagt bättre. Det är svårt när man är sjuk eller skadad på ett sätt som inte alls syns på utsidan. Det finns inget sår, inget bandage eller någonting. Man har inte feber men mår ändå dåligt. Då är jag väldigt tacksam för att jag mäter min puls. Att mäta är att veta. Jag ser tydligt att min kropp jobbat med en chock och inte mått så bra.

Men den senaste veckan har har pulsen drastiskt gått nedåt, detta trots att jag hade feber i början på veckan, till att i natt vara på samma fina nivå som innan olyckan. Ett mycket gått tecken på att kroppen kan läka även sådana händelser. Våra kroppar är fantastiska maskiner.

Pulsen under natten en natt några dagar efter olyckan. (Garmin Connect)

Pulsen under natten till idag. (Garmin Connect)

Det är alltså väldigt skönt att ha ett sätt att stämma av med sin kropp hur den mår. Vilopulsen är ett sätt och det finns säkert fler. Detta fungerar bra för mig tycker jag. Även utan pulsklocka eller om man inte vill sova med den fungerar det bra att manuellt ta pulsen precis när man vaknat, innan man börjar att röra på sig.

Om en dryg vecka, måndag 4/2, är det dags för en ny operation. Jag skall läggas in klockan 7:00 och opereras samma dag och får åka hem dagen efter. Nervöst och läskigt. Men en axelskada orsakad av en skidolycka som min är väldigt enkel och ganska tacksam. Lätt att beskriva, lätt att visa och lätt för både sig själv och andra att förstå. Smärtan syns liksom på utsidan vilket är en stor fördel jämfört med andra åkommor.

Dag 699: Snart en tredje operation

Dag 699, 563 dagar utan hookplatta

Så var datumet satt. Den 4 februari skall jag under kniven för en tredje gång. Min axel är skaplig men hindrar mig i simträning och varje träningspass följs av smärta.

Tajmningen kunde ha varit bättre. Den 14 februari är den årliga resan till Järvsö. Den resa där jag för två år sedan skadade min axel. Det skall vara kortare återhämtning efter denna operation än mina två andra, men mindre än två veckor efter lär jag knappast vara ”fit for fight”. Men jag hoppas verkligen att jag kan åtminstone ta några finåk i backen utan större problem. Såret bör vara läkt så pass att jag kan vara med i bastun i alla fall.

En och annan öl och jäger kan nog också slinka ner så trevligt blir det nog i alla fall.

Att flytta på operationen är inte heller ett alternativ. För i så fall får jag vänta länge till och då ligger båtfix och Swim Open i riskzonen så det får helt enkelt bli nu.

Inför operationen tränar jag axlarna så mycket jag kan. Tanken är att det skall minimera återhämtningstiden. Enligt ortopeden skall jag kunna börja med sjukgymnastik direkt efter operationen. Jag kommer inte heller att ha några restriktioner förutom att ta det lugnt och lyssna på kroppen.

Lite nervöst är det inför operationen. Jag är inte nervös för narkosen eller operationen i sig men däremot för vad som blir efter. Axeln fungerar ju som den är nu, tänk om den blir sämre? Enligt ortopeden är det minimal risk att det blir sämre utan det ”värsta” som kan hända är att det inte blir bättre utan ungefär lika. Så det låter ju hoppfullt. Troligast är att jag blir av med värken och eventuellt får lite bättre rörlighet. Jag håller tummarna. Tänk om jag kan glida i en fin streamline till sommaren.

Det har varit dåligt med tid att skriva på bloggen då jobb och annat kommit emellan. Men jag skriver en uppdatering då och då.

Dag 597: Det blir en operation till

Dag 597, 461 dagar utan hookplatta

Det blir en operation till. Det som skall göras är att yttre delen av nyckelbenet skall kapas ca 15mm. Det skall minska min värk som beror på inflammation / artros beroende på att benen kommer åt varandra. Det kan också eventuellt göra att jag får bättre rörlighet.

Jag kommer garanterat att skriva mer om detta. 

Dag 587: Efterfrågad uppdatering

Dag 587, 451 dagar utan hookplatta

Jobb och aktiviteter kring simning och båtliv har gjort att det inte blivit skrivet här på väldigt länge. Missade årsdagarna av olyckan och operationerna.

Det är väldigt roligt att se att mina blogginlägg om min axel lästs av så många. Det är också flera stycken som hört av sig. Totalt 8 personer har mailat mig eller kontaktat mig här på bloggen för att berätta om sina upplevelser och tacka för mina berättelser. Igenkänningen är stor. Vi genomgår ungefär samma behandling och har lika ont. Det finns några varianter på operationen har jag förstått. Jag har uppmanat de som kontaktat mig att be om att få ta hem ”kroken”. Jag har fått bilder på två av dem. Kul! Känslan när man tagit bort kroken och såret läkt och man får börja träna igen är härligt. Det är en väldigt tydlig vändpunkt. 

Fortsätt läsa Dag 587: Efterfrågad uppdatering

Dag 284: Simmat idag på riktigt!

Dag 284, 148 dagar utan hook-platta.

Yes! Idag har jag simmat på riktigt. Ett riktigt pass. Kortisonsprutan gjorde verkligen susen. 2250m blev det. Fort gick det inte, det tog 1:02 inkl avbad. Passet är ett jag ofta körde innan skadan också. Det är ett som jag kan utantill.

Insim: 200m vfsh

4×50 drills (idag blev det cu, enarm, cu enarm)

Serie i tre varv (Första med paddel och dolme, andra med fenor, tredje sammansatt).
3x(4x50m, 2×100, 1×200) v15.

50m Avbad

(2250m)

Fuskade dock med vilan då det var lite trångt på banan. Men jag genomförde passet som planerat. Det var första gången sedan olyckan. Jag har dessutom inte speciellt ont nu. Hoppas det känns bra i morgon också.

Dag 277: Kortisonspruta och nya tag

Dag 277, 141 dagar sedan hook-plattan togs bort

Sedan ett par veckor tillbaka har jag haft ont i axeln. Idag var jag tillbaka till ortopeden. Axeln är ständigt närvarande. Inte så jag måste äta piller, men värker och känns hela tiden. Kan inte sova på höger sida och det gör ont när jag rör den.

Detta kan bero på två saker. Troligen svullnad och överansträngning men det kan också bero på att springan mellan nyckelbenet och taket på skulderbladet är för litet. Kan i värsta fall bli operation igen, men tror inte det. Har i alla fall inga restriktioner på rörelse så jag kan börja träna igen försiktigt.

Jag fick en kortisonspruta och bedövningsmedel i axeln. Långa sprutor. Bedövningen sitter i några timmar och jag skall röra mig hela tiden. Kortisonsprutan sitter i ca 3-4 månader och skall göra det lättare att röra mig. Fungerar den bra kan jag få en till sedan.

Trots allt hoppfullt. Jag var mer orolig i morse än vad jag är nu 🙂