För exakt två år sedan var vi ute med båten på nationaldagen med våra familjer. Vi hade väldigt trevligt. Idag grävdes askan efter dig ner i jorden. Jag tänker på dig varje dag och saknar dig!
David
DAG 728: Hopp om livet
Dag 728: 5 dagar efter sista operationen
Det känns bra nu! I torsdags vände det helt. Från smärta efter operationen till att helt plötsligt kännas helt okej. Har slutat med de starkare medicinerna men tar de svagare fortfarande. Visst känns axeln hela tiden men jag kan också känna att det här blir bra!
Axeln är som en klump som drar och stretar emot, men jag kan redan tvinga den varvet runt om jag vill. Kroppen blir starkare även om jag behöver lägga mig ner efter att ha varit uppe ett tag.
Jag sover bra. De nätter jag tagit mycket smärtstillande är min vilopuls väldigt låg och jämn och jag känner mig utvilad när jag vaknar. Däremot är jag väldigt svag och sover även på dagen vilket kan ses i bilden nedan.
Planen för den kommande veckan är följande:
På måndag skall bandaget tas bort och stygnen plockas. Det är första gången ortopeden sytt med synliga stygn så det blir en ny upplevelse. Troligen kommer det bara att behövas lite tejp på såret efter att stygnen tagits bort. Eftersom jag har bandage på såret har jag ännu inte sett hur stort det är eller hur det ser ut. Spännande.
Just nu syns det inte så mycket …
Måndag, tisdag och onsdag skall jag successivt öka aktiviteten vila mindre och mindre. Jag har hittills varit väldigt trött. Jag skall också jobba och ägna mig åt sjukgymnastik.
På torsdag skall jag åka till Järvsö för att åka skidor(!). Japp, korrekt! Den årliga resan till Järvsö, den där jag för två år sedan skadade axeln, är nästa vecka. Jag tror inte på riktigt att jag kan åka så mycket skidor men jag hoppas att såret läkt så jag kan basta och åtminstone ta några finåk i backen. Hoppas också jag har fått tillbaka lite av min energi så jag kan vara med och umgås med mina vänner.
Dag 726: Tredje operationen klar
Dag 726: 3 dagar efter tredje operationen
Jag har ju inlett mina ”axelposter” med en räknare, men nu vet jag inte riktigt hur jag skall räkna. Det var nu:
726 dagar sedan jag skadade Axeln i en skidolycka. AC-luxation grad 5. Ont som f*n. Panik. Simningen gick bra, jag var i fin form. Helt oväntat. På någon sekund ändrades faktiskt livet litet.
699 dagar sedan min första operation då hook-plattan opererades in. Jag kallar plattan tortyr-redskapet. Att ha den i axeln var inte kul någonstans. Inget jag rekommenderar.
590 dagar sedan min andra operation då jag tog bort plattan. Jag hade den alltså drygt 100 dagar i axeln. Denna operation var mycket enklare och jag kände mig bättre direkt. Sedan började rehabiliteringen. Men riktigt bra blev jag inte så nu är det ….
3 dagar sedan min tredje operation. Nu ligger jag i sängen och äter morfin och har ont igen. Men axeln känns faktiskt riktigt bra.
Så hur kom jag hit? Ja, först var det ju skidolyckan och sedan operationer. Efter den andra operationen kändes axeln bra. Jag började med sjukgymnastik och fick upp rörelsen och styrkan riktigt bra. I vardagen fungerade axeln nästan som förut förutom när man skall lyfta tyngre saker högt. Till exempel en tung form ur ett högt skåp i köket. Men det var helt okej. Det stora problemet var träning, Jag gillar att simma och det fungerade inte så bra. Jag hade svårt att sträcka armen framåt i en snygg ”streamline” och efter varje sim- eller fyspass fick jag värk i axeln som satt i en eller ett par dagar. Jag fick kortisonsprutor några gånger som gjorde det mycket bättre, men inte en lösning för framtiden.
Ortopeden konstaterar att axeln blivit lite trång vilket ger inflammationer (artros) när jag tränar. Det har också gjort att det blivit en knöl på ovansidan av axeln. Jag fick då själv ta ställning till en ny operation. En operation är aldrig kul, det gör ont och finns alltid risker. Men det förväntade resultatet är att smärtan försvinner och att rörligheten kanske, men inte säkert, blir lite bättre. Risken att det skulle bli sämre var väldigt liten så den största risken är att det blir som förut. Hur det blir vet jag ju inte än, men jag längtar till att börja med rehab på riktigt och det skall jag börja med så snart smärtan tillåter. Eventuellt redan idag.
Under operationen filades knölen på ovansidan ner och nyckelbenet kapades ca 10 mm. Låter läskigt men tydligen en ganska enkel operation. Operationen gjordes öppen och genom mitt gamla ärr så jag får inget nytt ärr på axeln heller.
Jag har nu inga restriktioner förutom att jag inte får lyfta något tungt på en månad. Rehab-träning kan jag börja med genast men den får inte göra ont. Sedan tar det ett halvår innan axeln skall vara återställd och klonkande ljud kan upplevas till ett år efter operationen. Först då ha nya mjukdelar byggts upp och ersatt det kapade nyckelbenet.
Fram till idag har jag haft väldigt ont och varit helt beroende av starka smärtstillande medel. Men i morse kändes det plötsligt mycket bättre. Skall bli spännande att testa att röra lite mer på axeln idag.
Jag kommer att fortsätta att berätta här om min rehabilitering och hoppas att inom en inte allt för lång framtid kunna posta min sista ”axelpost” på bloggen.
Vilopuls och trauma
Jag använder en pulsklocka som jag har på mig dygnet runt. Det har blivit en vana att på morgonen titta efter hur pulsen varit under natten. På så sätt får jag en uppfattning om hur natten varit och kanske viktigare hur jag mår. En högre puls än normalt kan bero på till exempel träning, alkoholintag eller att jag håller på att bli sjuk.
Jag kan på så sätt väldigt träffsäkert säga när jag håller på att bli förkyld.
För lite drygt två månader sedan var jag med om en otäck olycka där en av mina närmaste vänner dog. Det var ett trauma som jag fortfarande brottas med. På pulskurvan för den dagen ser man tydligt att pulsen stiger vid 16-tiden vid olyckan och sedan liksom inte kommer tillbaka. Den etablerar en helt ny grundnivå.
Efter den dagen tog det lång tid innan pulsen kommit tillbaka på normala nivåer. På nätterna märks det tydlig när pulsen innan brukade ligga på 45-55 med lite toppar på kanske 60-65 till att efter olyckan ligga på 65-85 som lägst med toppar över 100 även mitt i natten.
Kroppen är stressad och jag får ta sömntabletter för att sova. Men tiden går och händelsen bleknar i hjärnan. Absolut inte så jag glömmer det, men det blir mindre intensivt med tiden.
Första veckorna kunde jag inte jobba, allt var potatismos i hjärnan, men nu är det som sagt bättre. Det är svårt när man är sjuk eller skadad på ett sätt som inte alls syns på utsidan. Det finns inget sår, inget bandage eller någonting. Man har inte feber men mår ändå dåligt. Då är jag väldigt tacksam för att jag mäter min puls. Att mäta är att veta. Jag ser tydligt att min kropp jobbat med en chock och inte mått så bra.
Men den senaste veckan har har pulsen drastiskt gått nedåt, detta trots att jag hade feber i början på veckan, till att i natt vara på samma fina nivå som innan olyckan. Ett mycket gått tecken på att kroppen kan läka även sådana händelser. Våra kroppar är fantastiska maskiner.
Det är alltså väldigt skönt att ha ett sätt att stämma av med sin kropp hur den mår. Vilopulsen är ett sätt och det finns säkert fler. Detta fungerar bra för mig tycker jag. Även utan pulsklocka eller om man inte vill sova med den fungerar det bra att manuellt ta pulsen precis när man vaknat, innan man börjar att röra på sig.
Om en dryg vecka, måndag 4/2, är det dags för en ny operation. Jag skall läggas in klockan 7:00 och opereras samma dag och får åka hem dagen efter. Nervöst och läskigt. Men en axelskada orsakad av en skidolycka som min är väldigt enkel och ganska tacksam. Lätt att beskriva, lätt att visa och lätt för både sig själv och andra att förstå. Smärtan syns liksom på utsidan vilket är en stor fördel jämfört med andra åkommor.
Dag 699: Snart en tredje operation
Dag 699, 563 dagar utan hookplatta
Så var datumet satt. Den 4 februari skall jag under kniven för en tredje gång. Min axel är skaplig men hindrar mig i simträning och varje träningspass följs av smärta.
Tajmningen kunde ha varit bättre. Den 14 februari är den årliga resan till Järvsö. Den resa där jag för två år sedan skadade min axel. Det skall vara kortare återhämtning efter denna operation än mina två andra, men mindre än två veckor efter lär jag knappast vara ”fit for fight”. Men jag hoppas verkligen att jag kan åtminstone ta några finåk i backen utan större problem. Såret bör vara läkt så pass att jag kan vara med i bastun i alla fall.
En och annan öl och jäger kan nog också slinka ner så trevligt blir det nog i alla fall.
Att flytta på operationen är inte heller ett alternativ. För i så fall får jag vänta länge till och då ligger båtfix och Swim Open i riskzonen så det får helt enkelt bli nu.
Inför operationen tränar jag axlarna så mycket jag kan. Tanken är att det skall minimera återhämtningstiden. Enligt ortopeden skall jag kunna börja med sjukgymnastik direkt efter operationen. Jag kommer inte heller att ha några restriktioner förutom att ta det lugnt och lyssna på kroppen.
Lite nervöst är det inför operationen. Jag är inte nervös för narkosen eller operationen i sig men däremot för vad som blir efter. Axeln fungerar ju som den är nu, tänk om den blir sämre? Enligt ortopeden är det minimal risk att det blir sämre utan det ”värsta” som kan hända är att det inte blir bättre utan ungefär lika. Så det låter ju hoppfullt. Troligast är att jag blir av med värken och eventuellt får lite bättre rörlighet. Jag håller tummarna. Tänk om jag kan glida i en fin streamline till sommaren.
Det har varit dåligt med tid att skriva på bloggen då jobb och annat kommit emellan. Men jag skriver en uppdatering då och då.
Hur simma snabbare, längre, … – Träningslära
Rubriken säger simma, men detta gäller även om du springer, cyklar, styrketränar eller något annat.
Mina simmare är ibland lite lata. Nu är det orättvist att kalla dem lata för de tränar mycket och hårt men de suckar lite ibland, fast på ett lekfullt sätt, när det är passager i passen som är jobbiga eller tråkiga. De är dessutom bra på att förhandla. Säger jag 12 x 50 så säger någon ”Kan vi inte köra 8 x 50?” och någon annan ”Kan vi inte köra med fenor?”
Jag samlade alla simmare för en genomgång av lite simregler och pratade då även om träning generellt. Denna text är som anteckningar för dem, men det kanske intresserar någon annan också. Tanken med denna text är att den skall vara lätt att förstå.
Standardpasset
Detta pass simmar jag ofta. Det är lätt att komma ihåg och är ganska lätt psykiskt. Bra komma-i-gång-pass på 2300m som de flesta som kan crawla en bit klarar av.
Passet finns på simcoach.se.
Dag 597: Det blir en operation till
Dag 597, 461 dagar utan hookplatta
Det blir en operation till. Det som skall göras är att yttre delen av nyckelbenet skall kapas ca 15mm. Det skall minska min värk som beror på inflammation / artros beroende på att benen kommer åt varandra. Det kan också eventuellt göra att jag får bättre rörlighet.
Jag kommer garanterat att skriva mer om detta.
Dag 592: Operation eller inte operation, det är frågan
Dag 592, 456 dagar utan hookplatta
Idag har jag träffat ortopeden igen. Jag har stort förtroende för honom. Som ni vet är jag inte helt bra i min axel även om den fungerar till vardags.
Fortsätt läsa Dag 592: Operation eller inte operation, det är frågan
Dag 587: Efterfrågad uppdatering
Dag 587, 451 dagar utan hookplatta
Jobb och aktiviteter kring simning och båtliv har gjort att det inte blivit skrivet här på väldigt länge. Missade årsdagarna av olyckan och operationerna.
Det är väldigt roligt att se att mina blogginlägg om min axel lästs av så många. Det är också flera stycken som hört av sig. Totalt 8 personer har mailat mig eller kontaktat mig här på bloggen för att berätta om sina upplevelser och tacka för mina berättelser. Igenkänningen är stor. Vi genomgår ungefär samma behandling och har lika ont. Det finns några varianter på operationen har jag förstått. Jag har uppmanat de som kontaktat mig att be om att få ta hem ”kroken”. Jag har fått bilder på två av dem. Kul! Känslan när man tagit bort kroken och såret läkt och man får börja träna igen är härligt. Det är en väldigt tydlig vändpunkt.