Den här texten handlar om Kajsa. Hon är elitidrottare och har precis tagit Guld i ett internationellt mästerskap. Det pirrar i hela hennes kropp när hon böjer sig ner och får medaljen runt sin hals. Kajsas tränare i publiken ryser och hoppar nästan jämfota av glädje och stolthet. Kajsas mamma sitter i publiken med glädjetårarna rinnande nedför kinderna. Häftigt eller hur? Men vad är det egentligen som tagit Kajsa, hennes mamma, tränare och alla svenska supportrar ända hit?

Kajsa tränar varje dag i en grupp i sin förening. Gruppen har en fin dynamik och fungerar bra. Alla i gruppen tycker det är kul att komma till träningarna. Utan denna grupp hade Kajsa inte alls kunnat träna på samma sätt. Gruppen och Kajsas förening är en förutsättning för att Kajsa ska kunna träna alls.

I Kajsas grupp finns Kalle. Han är en glad prick som alltid har ett leende på läpparna. Han har aldrig tagit medalj i några stora mästerskap men flera simmare i Kajsas grupp vittnar om att det är han som håller ihop gruppen och alltid peppar de andra. Utan Kalle hade Kajsas grupp inte fungerat så bra som den gör. Hade inte gruppen fungerat så som den gör hade färre kommit till träningarna och Kajsas träning hade inte blivit lika bra. I Kajsas grupp finns flera andra personer som utgör ett klister som håller samman gruppen. Alla dessa är viktiga för gruppen, för Kajsa och för varandra.

Kajsa har så klart också föräldrar. De har skjutsat till träningar i så många år att de tappat räkningen. När klubben anordnade tävlingar serverade de fika. Kalles föräldrar är båda funktionärer och jobbar på klubbens tävlingar. Utan dessa föräldrar hade det inte fungerat att anordna tävlingar. Hade det inte funnits några tävlingar hade inte Kalle, Kajsa och de andra haft några tävlingar att åka till. Hade de inte haft det hade inte träningarna varit lika intressanta.

När Kalle och Kajsa var små tränade de i nybörjargrupp och sedan i teknikgrupp. De tränare de stötte på där har alla olika bakgrund. Vissa är föräldrar som bara hoppar in för att de behövs och för att det är roligt. Andra har samma eller liknande bakgrund som Kalle och Kajsa fast det har av olika anledningar tävlat färdigt men vill ändå vara kvar i sin idrott. Att de ens finns inom idrotten beror på att andra personer fanns bakom dem när de växte upp på samma sätt som de i Kajsas grupp. Så fortsätter det sedan generationer tillbaka och kommer att fortsätta även framåt i framtiden får vi hoppas.

För att hålla en förening vid liv krävs det många personer som gör saker. En del är aktiva, andra är tränare medan många andra stöder föreningen på helt andra sätt. Alla har de bidragit till att Kajsa nu står på pallen med en ny medalj runt sin hals.

I en förening finns alla sorters idrottare. Vissa har en passion och vill träna jämt, andra tar det mer lugnt och åker till träningen mest för att träffa kompisarna. Vissa kommer att idrotta hela livet och vissa kommer att sluta. Några få kommer att stå på pallen som Kajsa. Men utan alla de andra kommer Kajsa aldrig att stå på pallen. Så kom ihåg att alla idrottare i alla grupper, alla föräldrar och eldsjälar runt omkring är precis lika viktiga. Pappan som grillar hamburgare på lägret bidrar precis som mamman som hjälper nybörjarna med utrustningen under träningen.

Kajsa är precis som alla andra i denna lilla text påhittade personer. Tittar man på en grupp unga idrottare så kan ingen veta i förväg vem som är Kajsa, vem som kommer att ta medaljerna. Men det spelar faktiskt ingen roll. Alla är lika viktiga och oavsett hur långt man kommer i sitt idrottande så har man gjort en insats för sin idrott, sin förening och för Sverige. Ju fler som engagerar sig och ju längre de gör det desto bättre förutsättningar för oss alla.

Dessutom, vad kanske ännu viktigare är. Som aktiv i någon form för en idrottsförening så skapar man förutsättning för en sund och aktiv fritidssysselsättning som gynnar personen och samhället på så många sätt. Elitidrottare som Kajsa är bara en pytteliten del av idrotten. Kajsa står på nästan oändligt många personers axlar när hon tar emot medaljen. Vissa har en framträdande roll, till exempel Kajsas tränare, men det finns viktiga personer hela vägen som man kanske inte tänker på. Kompisen i nybörjargruppen som var så rolig i duschen till exempel. Det var enbart för den personen som Kajsa åkte till träningen när det var lite tungt den där hösten. Kajsas tränare har säkert sådana personer i sin historia också. Det är inte Kajsa ensam som står på pallen. Det är vi alla, tillsammans. Alla har vi en liten roll i att bygga ett sundare Sverige där flera idrottar längre i livet. Elitidrottare som Kajsa är en produkt av ett ett sunt idrottande samhälle med idrottare i alla åldrar och på alla nivåer kantade av personer som gör helt andra saker som krävs för att våra föreningar och arrangemang skall fungera.

Så det går bra att träna utan ambition att stå på pallen. Som idrottare i en förening kan man bidra med bara ett leende på träningen. Testa hur långt man kan komma eller bara träna för att det är roligt och skönt för kroppen. Känna att man är en del av pusslet. Alla är en del i pusslet.

Och du. Vill du stå på pallen som Kajsa? På prispallarna runt om i världen finns alla sorters idrottare. De som börjat idrotta tidigt i livet och de som börjat sent. De som var talanger redan från födseln och de som fått jobba och slita för att sakta bli bättre och bättre. De som är långa, de som är korta. Alla finns de representerade på våra prispallar. Det är faktiskt bara en sak de alla har gemensamt och det är att de tränat och tränat och inte har slutat med sin idrott.

Marcus Rejås, Norrtälje Simklubb