DAG 728: Hopp om livet

Dag 728: 5 dagar efter sista operationen

Det känns bra nu! I torsdags vände det helt. Från smärta efter operationen till att helt plötsligt kännas helt okej. Har slutat med de starkare medicinerna men tar de svagare fortfarande. Visst känns axeln hela tiden men jag kan också känna att det här blir bra!

Axeln är som en klump som drar och stretar emot, men jag kan redan tvinga den varvet runt om jag vill. Kroppen blir starkare även om jag behöver lägga mig ner efter att ha varit uppe ett tag.

Jag sover bra. De nätter jag tagit mycket smärtstillande är min vilopuls väldigt låg och jämn och jag känner mig utvilad när jag vaknar. Däremot är jag väldigt svag och sover även på dagen vilket kan ses i bilden nedan.

Vilopulsen är låg och jämn de nätter jag tagit starka smärtstillande mediciner. (Skärmdump från Garmin Connect).

Planen för den kommande veckan är följande:

På måndag skall bandaget tas bort och stygnen plockas. Det är första gången ortopeden sytt med synliga stygn så det blir en ny upplevelse. Troligen kommer det bara att behövas lite tejp på såret efter att stygnen tagits bort. Eftersom jag har bandage på såret har jag ännu inte sett hur stort det är eller hur det ser ut. Spännande.

Just nu syns det inte så mycket …

Såret efter operationen är inplastat så jag vet ännu inte hur stort det är. Men på måndag skall stygnen och bandaget bort så det visar sig då.

Måndag, tisdag och onsdag skall jag successivt öka aktiviteten vila mindre och mindre. Jag har hittills varit väldigt trött. Jag skall också jobba och ägna mig åt sjukgymnastik.

På torsdag skall jag åka till Järvsö för att åka skidor(!). Japp, korrekt! Den årliga resan till Järvsö, den där jag för två år sedan skadade axeln, är nästa vecka. Jag tror inte på riktigt att jag kan åka så mycket skidor men jag hoppas att såret läkt så jag kan basta och åtminstone ta några finåk i backen. Hoppas också jag har fått tillbaka lite av min energi så jag kan vara med och umgås med mina vänner.

Dag 726: Tredje operationen klar

Dag 726: 3 dagar efter tredje operationen

Jag har ju inlett mina ”axelposter” med en räknare, men nu vet jag inte riktigt hur jag skall räkna. Det var nu:

726 dagar sedan jag skadade Axeln i en skidolycka. AC-luxation grad 5. Ont som f*n. Panik. Simningen gick bra, jag var i fin form. Helt oväntat. På någon sekund ändrades faktiskt livet litet.

699 dagar sedan min första operation då hook-plattan opererades in. Jag kallar plattan tortyr-redskapet. Att ha den i axeln var inte kul någonstans. Inget jag rekommenderar.

590 dagar sedan min andra operation då jag tog bort plattan. Jag hade den alltså drygt 100 dagar i axeln. Denna operation var mycket enklare och jag kände mig bättre direkt. Sedan började rehabiliteringen. Men riktigt bra blev jag inte så nu är det ….

3 dagar sedan min tredje operation. Nu ligger jag i sängen och äter morfin och har ont igen. Men axeln känns faktiskt riktigt bra.

Nu ligger jag igen med nyopererad axel. Det gör fortfarande väldigt ont, men jämfört med de andra operationerna så känns det bra!

Så hur kom jag hit? Ja, först var det ju skidolyckan och sedan operationer. Efter den andra operationen kändes axeln bra. Jag började med sjukgymnastik och fick upp rörelsen och styrkan riktigt bra. I vardagen fungerade axeln nästan som förut förutom när man skall lyfta tyngre saker högt. Till exempel en tung form ur ett högt skåp i köket. Men det var helt okej. Det stora problemet var träning, Jag gillar att simma och det fungerade inte så bra. Jag hade svårt att sträcka armen framåt i en snygg ”streamline” och efter varje sim- eller fyspass fick jag värk i axeln som satt i en eller ett par dagar. Jag fick kortisonsprutor några gånger som gjorde det mycket bättre, men inte en lösning för framtiden.

Fick en rejäl hög med medicin. Hoppas inte det är meningen att alla skall behövas. De räcker i 3-4 veckor….

Ortopeden konstaterar att axeln blivit lite trång vilket ger inflammationer (artros) när jag tränar. Det har också gjort att det blivit en knöl på ovansidan av axeln. Jag fick då själv ta ställning till en ny operation. En operation är aldrig kul, det gör ont och finns alltid risker. Men det förväntade resultatet är att smärtan försvinner och att rörligheten kanske, men inte säkert, blir lite bättre. Risken att det skulle bli sämre var väldigt liten så den största risken är att det blir som förut. Hur det blir vet jag ju inte än, men jag längtar till att börja med rehab på riktigt och det skall jag börja med så snart smärtan tillåter. Eventuellt redan idag.

Under operationen filades knölen på ovansidan ner och nyckelbenet kapades ca 10 mm. Låter läskigt men tydligen en ganska enkel operation. Operationen gjordes öppen och genom mitt gamla ärr så jag får inget nytt ärr på axeln heller.

Jag har nu inga restriktioner förutom att jag inte får lyfta något tungt på en månad. Rehab-träning kan jag börja med genast men den får inte göra ont. Sedan tar det ett halvår innan axeln skall vara återställd och klonkande ljud kan upplevas till ett år efter operationen. Först då ha nya mjukdelar byggts upp och ersatt det kapade nyckelbenet.

Fram till idag har jag haft väldigt ont och varit helt beroende av starka smärtstillande medel. Men i morse kändes det plötsligt mycket bättre. Skall bli spännande att testa att röra lite mer på axeln idag.

Jag kommer att fortsätta att berätta här om min rehabilitering och hoppas att inom en inte allt för lång framtid kunna posta min sista ”axelpost” på bloggen.