Första övernattningen i Alma

I går gav vi oss ut på första övernattningsturen i lilla båten Alma. Lite spännande med skadad axel och normalt sett svårt att sova i vanlig säng.

Sova blev det väl inte så väldigt mycket av men det var enormt trevligt i alla fall. Trångt var det men mysigt så klart.

Flaten visade sig från sin bästa sida.

När vi kom fram till Flaten i går kväll visade sig ön på från sin bästa sida. Härligt väder trots att det är tidigt på säsongen. Jenny och jag tog en varsin öl och mös i båten medan barnen faktiskt tog ett dopp bakom båten. Det var bara 11 grader så varmt var det ju inte.

Vattnet var 11 grader, men barnen badade faktiskt.

Efter det så badade vi bastu och barnen badade ännu mer. Jag vågade in hoppa i med min axel då det är en brant stege ner till vattnet och jag kan ju inte simma så bra med axeln. Så jag höll  mig till duschen.

På kvällen hade vi tänkt sitta och nattsudda en stund, men alla var så trötta så vi stuvade ihop oss och gick till kojs direkt istället.

Idag på morgonen var planen att om det var fint stanna kvar tills lunch men om vädret inte var kalas så skulle vi åka hem efter frukost. Det var blåsigt och inte varmt så vi bestämde oss efter frukost att åka hem. Men då vill barnen att vi skulle ta en omväg hem.

”Tandviken” kallar vi viken mellan Gisslingö och Korsö.

Vi åkte ut till en vik vi brukade åka till tidigare när vi hade motorbåt. Vi kallar den ”Tandviken” eftersom barnen fått lösa tänder där. Men viken har inget namn. Det är den västra viken mellan Gisslingö och Korsö på södra Gisslingö. Här käkade vi lunch och sedan åke vi ytterligare en liten omväg hem runt Tjockö.

En kalastrevlig resa. Vill man se hur vi åkte så kan man se det på Marinwiki så klart.

Filmen nedan är från idag när barnen har kul i vågorna. När jag frågade vilken väg vi skulle ta hem, svarade de i kör ”Den med mest vågor”. Mamman i familjen höll inte med så det blev inte den. Men lite vågor blev det i alla fall.

Dag 100, 73 dagar med hook-platta

Dag 100, 73 dagar med hook-platta

Det var ett tag sedan jag skrev. Inte mycket har hänt. Läget är oförändrat. Svårt på nätterna fungerar på dagarna. AC-luxation är fortfarande inget jag rekommenderar …

Det har nu gått exakt 100 dagar sedan olyckan. Jag känner konstant att det värker i axeln även om det är på acceptabla nivåer. 100 dagar sedan jag kunde lyfta armen högt. 100 nätter som jag sovit dåligt.

Ringde till ortopeden och operationsplaneringen förra veckan för att se om jag kan då ett ungefärligt datum för min operation. Det borde vara ungefär tre veckor kvar. Det var tur att jag gjorde det eftersom min operation hade glömts bort på något vis. I journalen såg det ut som att båda mina operationer var bokade, men det visade sig att bara den första var det. Spännande. Hade jag suttit snällt och väntat har jag fått vänta hur länge som helst.

Morfar och Vilma bak i lilla båten Alma.

Men livet är inte bara axlar och operationer. Vi hinner med massa skoj också. Båtarna börjar bli klara. Den lilla nya båten, Alma, är i sjön. Den stora motorbåten, Karlö, som skall säljas är i princip klar. Det blev lite extra meck med den eftersom det visade sig att startmotorn behövde bytas. Men nu skall vi bara bära ut lite dynor till den och få den sjösatt. Skall blir väldigt trevligt att få gräsmattan tom igen även om vi gillar Karlö.

Segelbåten, Camajo, kommer som sagt att förbli på land i år. Jag hoppas att jag blir bättre i axeln innan hösten/vintern så jag kan jobba lite med Camajo då. Teaken i sittbrunnen skulle vi behöva göra något åt. Skulle vilja riva bort den och sätta igen hålen och lägga antingen ny teak eller någon imitation. Men tyvärr får axeln bestämma om det blir.