Sommaren närmar sig. Båtmässan är över. Man längtar ut på havet. Nästan så det värker. Tänk när man sitter i sittbrunnen i en vik, med en kall i handen och ungarna badandes bakom båten. Då leker livet. I drömmarna är det dessutom alltid varmt och skönt och myggor och getingar har än så länge inte hittat in.

För oss som seglar i huvudsak i  Stockholms skärgård innebär sommarmånaderna inte bara en och annan geting och mygga utan också att det är trångt. Både i farleder på dagarna och i vikarna på kvällarna. Jag gillar det.

Jag har läst några trådar på forum där man diskuterar idioter som lägger sig fender mot fender även i naturhamnar. Jag har aldrig upplevt en sådan även om vi gnuggat fender många nätter. Visst finns det idioter men de är sällsynta. Är det många båtar kan man helt enkelt inte räkna med att ligga ensam i en naturhamn. I synnerhet inte om hamnen är stor och populär. Är du där först betyder det inte att du har ensamrätt på den. Det tror jag de flesta förstår. Vem var idioten nu igen?

Konsensus i diskussionerna på forumen brukar bli att finns det plats så lägger man sig så lång ifrån en annan båt man kan eller letar en annan vik. Men är det fullt så är det helt okej att lägga sig fender mot fender. Kan man inte acceptera det så får man vara ute på hösten eller våren alternativt ligga på svaj. Ligger man på svaj kommer man kanske också att få grannar, men fender mot fender kommer de inte att lägga sig det lovar jag.

När vi är ute är vi ofta ute ganska länge. I alla fall på sommaren. När vi ligger ensamma i en vik och någon båt kommer och letar något ställ att lägga till på hoppas vi ofta att de lägger sig nära. Det är trevligt att ha någon att snacka med när man tänder grillen på klippan eller när man sitter i sittbrunnen. Finns det barn på den andra båten badar snart alla barnen tillsammans. Vi har haft väldigt många trevliga kvällar med helt okända människor vi bara träffat en enda gång. Vilka historier vi hört när vi badat bastu och tagit några pilsner med helt främmande människor. Fantastiskt trevligt.

Hmm, är det vi som är idioterna kanske? Jag tror (läs hoppas) inte det. Vi tränger oss aldrig på. Finns det plats lägger vi oss långt bort. Precis som det förväntas av oss svenskar. Men kommer någon och rekar i vår vik lägger vi ut våra fendrar. Välkommen betyder det. Översociala är vi inte heller. Tvärt om väldigt blyga, men hejar artigt när det är okej. Kommer man som grannar eller sätter upp grillen på samma klippa så är det artigt att heja. Allt annat är knäppt.

Samtidigt älskar vi att vara ute på hösten. Ensamma. Alla platser är lediga. Vattnet är kallt. Skärgården är helt annorlunda bara några veckor efter sommarens bad och skratt. Mörka kvällar är faktiskt inte dumt det heller efter en varm kvav sommar. I alla fall inte på hösten så långe det är ljust på dagarna. När den mörka delen upptar halva dygnet då är det på tok för mycket. Då vill man söderut.

Är du ute på sjön i sommar. Kolla om vi är i närheten. Är vi det är våra fendrar ute. Välkommen!