Vecka 42 är HLR-veckan. Vem som har stiftat den vet jag inte och det spelar för mig ingen större roll. Det är ett viktigt ämne som krupit sig på mig och påverkat mig mycket den senaste tiden.

För ca 11 år sedan dog min frus systerson i en tragisk drunkningsolycka. En kille jag känt sedan han var liten försvann på värsta tänkbara sätt. En händelse som jag tänker på fortfarande nästan varje dag. Inte minst i min roll som simtränare och på andra sätt engagerad i simidrotten.

Som simtränare har jag alltid en uppdaterad HLR-utbildning och tycker mig ha rätt så bra koll på vad man skall göra om det värsta inträffar.

Vilket det gjorde. För ungefär ett år sedan fick jag vara med om ytterligare en fruktansvärd händelse. En nära vän till mig dog i en mycket tragisk olycka och jag fick tillfälle att på riktigt göra HLR på en riktig människa. Tyvärr slutade det inte lyckligt vilket satte djupa spår i många. Jag vet att det inte berodde på mig och inget hade kunde rädda min vän i det läget, men jag har funderat på HLR under många många timmar både på natten och dagen sedan dess.

Nu vill jag att så många som möjligt skall kunna HLR och hjälper till så mycket jag kan genom HLR Roslagen att få fler och fler informerade om HLR. Självklart är jag inte ensam utan flera organisationer hjälps åt. Se till exempel denna nya film från Hjärt-Lungfonden som är väldigt bra.

Sedan har vi så klart HLR-Rådet som jobbar stenhårt med att fler skall kunna HLR och att fler Hjärtstartare skall finnas tillgängliga.

Jag kommer att skriva mer om HLR på denna sida då det är viktigt och liksom har fastnat i mitt intressenät tillsammans med jobbet, simningen och mycket annat ….