Googlat en hel det på AC-lux eftersom jag sitter med en sådan. Denna beskrivning känns spot on!
En akut AC-lux som leder till en instabilitet i nyckelbensleden kan ge ett synnerligen uttalat smärttillstånd. Varje rörelse ger smärtor och på natten sitter man gärna i en fåtölj och sover.
Källa: Södermalms Ortopedi
Allt stämmer perfekt.
Nu börjar det utkristallisera sig hur framtiden kommer att bli.
Som jag berättat om tidigare skadade jag axeln när jag åkte skidor i helgen. En underbar resa med ett mycket glatt gäng om 13 glada skidåkare. Det var i ett Skicross-race som jag fick ett felskär och hamnade i pisten utanför banan baklänges. Jag hade fått ner farten ganska mycket så det gick inte tokfort som det ibland gör när jag slog i backen. Däremot var det baklänges vilket kanske bidrog till att skadan blev så pass omfattande. Det som hänt är att nyckelbenet hamnat ur led. Så kallad AC-luxation. Jag har typ V som innebär att nyckelbenet helt lossnat från skulderbladet och svävar fritt medan armen hänger ner.
Simma lär jag inte göra mer denna säsong i alla fall. Det som väntar nu är två operationer. En för att sätta in en ”hookplatta” och en för att ta bort den ca 3 månader senare. Efter det följer rehabträning i 3 månader till. Vi talar alltså om minst 6 månader innan jag är normal igen. Det roliga är att jag om allt går som det skall blir bra. Sedan skall man ha respekt för att axlar är komplicerade saker.
Nu väntar jag på den första operationen och börjar inse hur detta kommer att bli. Jag kommer att missa massa träning. Simma är inte att tänka på innan plattan opererats bort. Vet inte när jag kommer att kunna springa igen, men antar att jag kan springa så snart värken blir hanterbar. Skidåkning lär det väl inte heller bli mer av denna säsong i alla fall. Vi har en resa inbokad i slutet på mars, men då blir det nog promenader för min del medan resten åker skidor. Hoppas jag inte går på morfin då så jag i alla fall kan ta några öl i bastun med de andra.
Jag är anmäld till Tunnelrun Citybanan 2017 som går den 25 mars. Detta hade jag börjat träna till men det är tveksamt om jag kan springa. Kanske kan jag promenera det.
Segelsäsongen är så klart också hotad. Jag vet inte hur handikappad jag kommer att vara i sommar. Men att göra båten klar för våren kommer att blir svårt. Polera friborden med en arm går ju inte och det är förutom det massa andra saker som skall göras. Jag kan ju inte be Jenny göra allt, hon drar redan ett för stort lass hemmavid.
Rehabträningen kommer att börja i sommar, hur rörlig jag är då vet jag ju inte men det får vi se då.
Vi hade planer på att åka vattenskidor en vecka i sommar med Syrran och gänget, men det kommer inte heller att gå. I alla fall inte för mig.
Börjar inse att ett halvår är väldigt lång tid. Jag var så nöjd med hur min kropp fungerar nu och så händer det här. Men huvudsaken är att jag kan bli helt återställd. För egentligen har jag ingen rätt att klaga. En av mina simmare, Katrina, kan knappt röra något av sina ben, kan inte gå utan stöd och klagar inte. Så varför skulle jag.
Rehabträningen hoppas jag göra på rekordtid, för allt är ju en tävling. Eller hur?
Hade en otroligt trevlig helg med kompisar i Järvsö. Det är en årligen återkommande resa där vi åker skidor, badar bastu och äter och dricker gott.
I år slutade det dock lite snöpligt för mig. Vi tävlade i Skicross och jag fick ett rejält snedskär och for ur banan ut i den intilliggande pisten. Snedskäret var så skarpt att jag for baklänges ut i pisten och hade fått ner farten rejält när troligen den ena skidan skar fast och jag for bakåt höger och slog i marken med höger axel. Det gick alltså inte jättefort som det kan göra ibland. Att axeln hoppat ur led kunde redan sjukvårdaren i backen konstatera. Hon försökte försiktigt få den rätt men utan resultat. Sedan gick turen till Ljusdal där man också konstaterade att axeln var ur led och man lade den tillrätta. En rejäl brottningsmatch. Jag och axeln mot en läkare och två sjuksköterskor. Men rätt kom den. Den var dock väldigt blå och svullen så jag skickades till Hudiksvall för Röntgen. Ljusdal får alla skidolyckor på helgerna men deras röntgen är stängd då.
Här röntgade man mig och kom med tråkiga nyheter. Inte bara axeln som varit ur led utan även nyckelbenet är ur led. Rejält.
Njut av följande bild. Bilden är tagen idag och den infällda röntgenbilden i lördags. Den vackra knölen är nyckelbenet som man också ser på röntgenbilden.
I såväl Järvsöbacken som i Ljusdal och Hudik fick jag fantastiskt bra och snabb hjälp. Man ville operera i Hudik men eftersom det inte var akut så valde jag att åka hem till Norrtälje. Ortopeden i Hudik tyckte att man borde operera inom en vecka. Så jag fick smärtstillande och åkte hem.
Åkte till Akuten i Norrtälje som jag blivit ombedd. Här var man inte speciellt intresserad trots att jag har väldiga smärtor. Jag skall få träffa en specialist denna vecka eller i början på nästa. Specialisten skall vara väldigt bra så det är ju gott så långt. Men jag har många frågor jag vill ha svar på nu istället för att ligga hemma och ha ont. Som till exempel, kommer jag få några men, när kan jag simma igen, åka skidor, springa, träna?
Hittade denna mindmap på datorn när jag städade. Jag gjorde den 2012 innan en Whisky-träff hos en kompis. Håll till godo(!) 
Vi har alla hört den förr KISS-principen. Krångla inte till det. Logiskt och smart.
När det gäller it-drift har jag alltid haft en viss skepsis mot avancerade, dyra system som inte kan gå sönder. Det kan vara till exempel serverkluster eller SAN-lösningar. När de är så komplexa att jag inte förstår blir jag skeptisk.
Dessa system har dock en väldigt stor acceptans bland företag och organisationer där ute. Man skall helt enkelt ha dem om man skall vara någon att räkna med. Men jag brukar säga att när något som är så stort, redundant och avancerat att det inte kan gå sönder, i alla fall går sönder så är det bara stort och avancerat. Inte sällan måste man vänta på leverantören av systemet för att kunna lösa problemet. Nertiden blir lång.
Jag kan så klart inte nämna några exempel, men jag har flera. Både på SAN-lösningar, serverkluster och HA-system.
I går kväll fällde man den sista silon i hamnen. Våra två fula landmärken är borta. Barnen får väl säga ”Nu ser man vattentornet” istället för ”Nu ser man silosarna” när vi kommer sjövägen genom viken. Sakna dem kommer jag inte. Vattentornet är för den delen inte vackert det heller.
Mellan 21:10 och 21:15 rasade den vilket nedanstående bilder visar.
Norrtelje Tidning skrev att den revs kontrollerat, men bara minuter efter raset berättade Jenny att det skrevs på Facebook (som jag undviker) om en grävmaskin som klämdes under massorna. NT ändrade sin artikel nu på morgonen. Hoppas ingen skadades.
Det kom massor av regn idag. Ca 1,5m djupt i gångtunneln. Barnen ville så klart bada ….
Även på vägen var det blött:
Första turen med Camajo denna kaotiska vår. Missöden har avlöst varandra. Vi sjösatte på första sjösättningsdagen, före Valborg men Camajo var då inte klar. På grund av mycket jobb fick vi sjösätta henne halvklar. Sedan blev min mamma sjuk i cancer. Väldigt aggressivt holkade den ur henne och hon dog väldigt fort. Begravningen är på fredag.
Första turen blev dock trevlig. Bra väder och alla var glada. Fick en extra vända i Norrtäljeviken för att hämta en plåt till kaminen på Flaten som jag lyckades förstöra. Det går bra nu. Vi var också tvungna att hämta lite saker vi glömt. Sjökort till exempel.
Som vanligt kan man se var vi är på Marinwiki.
Så var man tillbaka! Full fart igen. I helgen torkade jag hela min tavla vilket kan ses i bakgrunden på bilden. Börjar 2016 med en ren tavla!
Dags att summera, runda av och se framåt.
2015 har för mig varit i huvudsak tre saker. Jobb, Simning och Segling. Tyvärr har det varit i just den ordningen. Lite skidåkning blev det också men mindre än normalt.
Mycket hårt jobbande har det varit året som gått. Jag älskar mitt jobb och det jag gör men ibland är det tungt. Hoppas på ett 2016 med mer jämn belastning och roliga projekt. Det ser bra ut
Simningen är en av mina oaser. Utan simningen vete katten hur min hälsa varit. Jag simmar och är tränare i en störtskön klubb med härliga simmare och tränarkollegor. Simningen tar mycket tid, men när man står på kanten i simhallen eller ligger i en bana och sliter kan man verkligen inte tänka på annat. Man är helt i sin simbubbla. För mig är det lika avkopplande att slita och bli trött och känna och höra vattnet som att stå på kanten och titta på simmare och försöka se dem alla lika mycket. Att ge beröm och korrigera detaljer. En fantastisk sak är att jag också lurat med hela familjen i intresset så vi faktiskt tränar tillsammans vilket jag uppskattar mer än jag tror någon av dem anar. Man är ju kille och snöar in på vissa saker. Att sedan få med de nära och kära är en enorm bonus. Det värsta är väl att de snart simmar om mig ….
Sommarens segling gick norrut. Vi seglade till Skärså för att hälsa på gamle morfar. Han blev som vanligt glad när vi kom. Vi seglade också in till Söderhamn för ”Lilla Julafton”. Att åka båt in till min gamla hemstad har jag alltid velat gjort men inte liksom haft någon anledning. Nu blev det av, inte så mycket att se egentligen men en upplevelse i alla fall för mig. Seglatsen blev lugn och trevlig sånär som på ett besök på Furuvik i fel vind vilket resulterade i en trasig halkip och list. Den utlovade vågbrytaren fanns inte och de stora vågorna gjorde att tampen drog sönder båten. Stackars Camajo, men med hjälp av Tackel och Tåg hittade vi rätt del och fixade det snabbt.
Skidåkning blev det som sagt mindre av. De traditionsenliga resorna till Sälen med familjen och till Järvsö med kompisarna blev så klart av. Succéer båda två. Men utöver dem blev det inte mycket åkt 2015. Ett par svängar till Romme han vi med. Hoppas att det blir mer denna säsong. Hittills har vi varit i Sälen före jul som vanligt.
2016 blir så klart med jobb men jag hoppas också på mer simning, segling och skidåkning. Simningen drar igång efter jul igen. Jag startar en ny vuxengrupp och tränar vidare med de andra grupperna. Jag själv kommer också att simma vidare som vanligt. Inga stordåd är planerade.
Seglingen planeras i år österut. Åland och Finland lockar. I övrigt skall jobb jobbas, längder simmas, stubbar stubbas och lagg gnidas. Men nu skall det skålas och skrålas i de sista timmarna av 2015.
Gott nytt!
