Kategoriarkiv: Axelskada

Den 11/2 2017 skadade jag axeln i samband med utförsåkning. Vi tävlade på skoj i Skicross och jag fick ett felskär och hamnade utanför banan. Vurpan var inte speciellt dramatisk, jag har varit med om betydligt värre, men tog illa. Troligen blev skadan svår på grund av att jag hamnade baklänges på skidorna innan jag föll. Jag kunde alltså inte ta emot mig på något sätt.

Här på bloggen berättar jag om mina operationer och min återhämtning tillbaka till simning och andra aktiviteter igen.

Dag 73, 46 dagar med hook-platta

Dag 73, 46 dagar med hook-platta

Tänkte upplysa lite om läget i mitt liv med krok i axeln. Dagarna fungerar rätt så bra. Jag kan röra axeln inom ett litet område. Kan dock inte belasta den något och får inte göra det heller. En kaffekopp eller på sin höjd ett mjölkpaket går bra. En kastrull är alldeles för tung. Att nå något i skåp går inte heller med högerhanden men jag blir händigare och händigare med vänster. Vissa små saker blir jättekrångliga, till exempel att skiva ost med osthyvel. Helt omöjligt.

Tar inga smärtstillande på dagarna längre. Det som stör mest är att jag inte kan springa. Det är för ”stötigt” och gör ont efter bara några steg. Att gå, sitta och jobba och så är däremot inga problem.

Nätterna är en annan femma. Påminner om småbarnsåren. Jag har inte sovit en hel natt på 73 dagar nu. Det är knäckande. Tar värktabletter en eller två gånger varje natt. Inte morfin eller så utan vanliga lite starkare Alvedon.

Båtmecket är igång. Grymt irriterande att jag bara kan stå och peka. Blir frustrerad när jag inte kan göra det jag tycker är kul.

Simning blir det ju såklart inte heller, men det visste jag ju från början. Jag står dock ganska mycket på kanten vilket jag också tycker är kul.

Längtar verkligen till nästa operation då kroken skall tas bort. Om jag räknat rätt borde jag vara ungefär halvvägs nu. Sedan återstår bara ”lite” rehab på det!

Dag 56: Swim Open Stockholm

Dag 56, 29 dagar med hook-platta

Här är jag uppklädd och laddad. Bassängen bakom mig är 25:an och inte 50-metersbassängen i hallen bredvid som tävlingen är i.

Detta är en helg i simningens tecken. I dag har jag varit funktionär på Swim Open Stockholm (SOS). SOS är en jättestor tävling med i år över 900 deltagare från 25 olika länder tävlar om prispengar på ca 600 000kr. Det är absolut världsklass på simmarna. Det har varit grymt kul med mycket bra tävlingar. Jag tvekade länge på om jag skulle klara av det med min axel men som tur var åkte jag.  Jag var ordentligt kall och trött efter första passet. Efter 41 heat som tidtagare vid målgången på 50m fjäril är man ordentligt blöt. Det är som att få en dusch ungefär varannan minut i över en timme. Riktigt kallt blir det även om det är varmt i lokalen. Hur gick det med axeln då? Det gick faktiskt riktigt bra. Tog inga tabletter och hade inte speciellt ont heller. Visst är det jobbigt att vara handikappad, men på det hela taget fungerade det riktigt bra.

Eurosport sänder live alla dagar. De har ett litet hörn med ett bord och en ministudio där de fångar upp vissa simmare efter heaten.

Eurosport sänder live från tävlingarna alla dagar från idag tills på tisdag. Jag jobbar bara idag lördag och på tisdag. Idag var jag reserv på finalpassen men på tisdag kommer jag att vara tidtagare, vilket innebär att jag är på en bana på den sidan simmarna startar på. Så kolla på Eurosport 1 klockan 18:00. Jag kommer att vara bakom pallen på bana 1.

Det är cool med alla kameror. Närbilderna på simmarna tas från andra sidan bassängen av denna man. Det är alltså drygt 50m från.

Jag kan inte låta bli att tycka det är lite cool med alla tv-kameror och teknik. Det är ju inte så att det finns en tre-fyra kameror på en simtävling utan det är massor av kameror. Nu har jag inte sett tv-sändningarna från idag, men vet från andra att de är bra på flera saker. Bland annat att man nästan aldrig ser en annan kamera i sändningen. Sedan kanske man kan tycka att tv får bestämma lite väl mycket, till exempel att vi inte fick ha stopplina som man skall ha för att den kommer i vägen när de skall filma simmarna. Men det är väl fler som njuter av simningen via tv än på plats så det är väl bra att de för en så bra upplevelse som möjligt.

I morgon är det mer simning. Först håller jag en nybörjarkurs i Crawl 9-10, efter det en fortsättningskurs 10-11. Slutligen är det KM och utmanaren klockan 17 så det är fullt program även i morgon. Mellan det skall vi pyssla lite med vår nya (ej vårrustade) båt.

Dag 52: Kontoret igen

Dag 52, 25 dagar med hook-platta

Den fortsatta positiva utvecklingen fortsätter. Gick några trappor idag. Inte helt skönt så springa är inte att tänka på än. Rejält trött i axeln nu efter en lång dag.

Började dagen på SkinDoc i danderyd för att kolla leverfläckar. Bokat sedan innan olyckan. Allt var frid och fröjd men kände mig lite som en gammal gubbe i kassan när jag står där med kortet i högsta hugg. ”Du har ju frikort så det kostar ingenting …” Frikort, jag? Jag som nästan aldrig går till doktorn ….

På vägen in till stan lyssnade jag på P3 dokumentär om Black Metal-morden. Otroligt fascinerande. Jag lyssnade också på hårdrock på den tiden (och har inte slutat än) och lyssnade på några av de band som nämns i dokumentären. Hörde några av de historier som berättas i dokumentären, men att det skulle ligga någon sanning i dem har jag inte fattat förrän nu. Trodde det var rykten och har inte fundera på det mer.

Dags att sova. Skall jobba i ett servicefönster mellan 5 och 8 i morgon bitti …

Dag 51: Det har vänt!

Dag 51, 24 dagar med hook-platta

Tillbaka på starten till Skicrossbanan.

I helgen var vi i Järvsö med kompisar. En härlig resa som jag skrev kort om tidigare. Visst tog jag mig ut i backen för lite transport. Men det gjorde ont i axeln så snart det blev det minsta slagigt. Kan med andra ord inte springa ännu heller. Liften gick bra, men åkningen var inte bekväm.

Jag hade armen hårt i slingen så att den skulle hålla sig på sin plats. Passade på att glida förbi olycksplatsen. Det var lite pirrigt att glida ner samma väg en gång till. Men det gick så klart betydligt långsammare denna gång. Men denna gång slutade det ju inte heller med en axelskada.

På vägen till hotellet passerade vi toppen och passade på att mysa lite.

Anledningen till att jag masade mig ut i backen var att den bästa lunchen fanns i hotellet på andra sidan berget. Enklaste sättet att ta sig dit är på skidor. På vägen tillbaka från hotellet passerade vi toppen och passade på att mysa lite. Vädret var verkligen underbart.

Det bästa som hänt i helgen var att den smärta jag hade problem med under veckan försvann lika snabbt som den kom. På lördag morgon kände jag direkt att axeln var bättre. Det har hållit i sig sedan dess.

Sedan hände något annat roligt i helgen. På vägen hem från Järvsö passade vi på att köpa en båt. Eftersom vi inte kan segla i sommar har vi köpt en mindre båt för att kunna komma ut på havet även i sommar. Båten vi köpt är inte vårrustad och kräver lite fix. Men mer om det kommer i en annan postning.

 

Dag 49: Tillbaka i Järvsö

Dag 49, 22 dagar med hook-platta

Igår åkte vi tillbaka till Järvsö. Det är en skidresa med kompisar som varit planerad sedan länge. Så nu sitter jag i stugan medan de andra är ute i backen. Som tur är så är vädret inte det bästa. Hade det varit strålande sol hade jag verkligen lidit här i stugan.

För att komma till hotellet och äta lunch så åker man skidor. Jag kommer att dra på mig pjäxorna och hoppa upp på laggen idag. Hoppas kunna lägga upp en bild på det sedan. Naturligtvis blir det inte någon skidåkning i ordets rätta bemärkelse utan mer som transport. Det blir utan stavar och armen i sling.

Axeln då? Hela veckan från tisdag har varit pest och pina. Men idag är det faktiskt mycket bättre. Hoppas det håller i sig. Jag har hittills inte idag känt någon ”paniksmärta” och då har jag ändå laddat en diskmaskin och städat lite efter frukosten. Känner mig hoppfull!

Dag 47: Bakslag …

Dag 47, 20 dagar med hook-platta

Det här är inte kul. Kroken i axeln är tortyr. Denna vecka har det börjat med kraftiga verkande, krampliknande smärtor i axeln vid lite slumpvisa rörelser. Mest när jag håller handen lite framför axeln. Väldigt lite belastning framkallar smärtan. Till exempel om jag tvättar händerna och bara trycker händerna lite mot varandra. Ibland känns det bättre. Problemet är att jag aldrig vet när smärtan kommer och vilka rörelser jag skall undvika.

Att sätta på sig en tröja har blivit mycket svårare denna vecka. Jag som trodde jag skulle kunna springa snart men det känns långt borta nu.

I helgen skall vi tillbaka till Järvsö med ett par kompisar och deras barn. Det var bokat sedan långt innan olyckan men vi åker ändå. Min plan var att åka upp redan i går precis som förra gången men nu blir det såklart lite kortare. Jag kan inte åka skidor, men de andra kan ju åka på. Jag får sitta i stugan och läsa en bok eller nått. Inte så dumt det heller. Jag har säsongskort i backen så jag tar med skidorna. :-). Kanske kan jag ta mig till mitt Ground Zero där olyckan hände och ta en bild till bloggen. Kanske är det helt orimligt, det visar sig på lördag och hur axel-eländet är då.

Trevligt skall det bli i alla fall även om det är en sliten variant av mig som inte kan åka skidor. Men jag kan väl vila där lika bra som här. Jenny får köra så det löser sig säkert. Jag borde åtminstone kunna ta en promenad och basta går också bra. Håller jag mig från morfinet skall nog en pilsner eller två slinka ner också.

Såret efter operationen har läkt väldigt bra.

En positiv sak och förutsättning för bastu är att såret läker bra. Jag är imponerad av kirurgen som sydde igen det. Han sydde under huden så stygnen syns inte. Det är bara ett litet streck ca 7cm långt. Jag har ingen känsel på övre delen av såret och utåt armen. Men det är tydligen ganska vanligt. Kanske kommer känseln tillbaka sedan.

Ser lite coolt ut. Får hitta på en bra historia till det. Kan vara ett hugg med en yxa av en galen man i skogen. Kan även vara av ett svärd från en pirat i Sydkinesiska sjön. Får se vad det kan bli. Förslag mottages tacksamt. Ett förslag jag fick redan i Järvsö var att göra en tatuering bredvid ärret. Det är ju ett rakt streck så vid det skulle man kunna skriva ”Järvsö 2017” eller ”Skicross 2017” med lite snirklig stil. Men då kan jag ju inte köra vilken historia som helst när någon frågar …

Dag 42, 15 dagar efter första operationen

Dag 42, 15 dagar efter första operationen

Stockholm Tunnel Run Citybanan

Idag skulle jag har sprungit Stockholm Tunnel Run Citybanan. Skulle ha startnummer 17671, ett nummer värdigt en Björnbuse!

Även om läkaren redan för två veckor sedan sade att jag inte skulle springa så har jag inte helt gett upp tanken helt förrän nu. Men smärtan gör att det inte går att springa, även om det inte är mer än 8 km.

Alla jag skulle springa med har också fått förhinder. Kollegan åker skidor och syrran och svågern ligger hemma med feber. Trist!

Hook-platta i axeln är helt enkelt smärta. Inser att jag kommer att vara handikappad tills den tas bort. Det blir någon gång i sommar. Dagarna fungerar okej, man vänjer sig. Det är en grund-smärta som lite molande finns hela tiden. För lite för att man skall ta smärtstillande (som jag inte gillar) men tillräckligt mycket för att vara konstant närvarande. Tar lite Alvedon då och då när den är mer intensiv.

Den överraskande smärtan är jobbigare. Den kommer i två varianter. En ilande smärta som påminner om den man får i tänderna hos tandläkaren. Den uppstår om jag lyfter armen lite utåt. Sedan finns en annan som gör mer ”vanligt” ont som kommer när jag rör armen för mycket framåt eller bara lite bakåt. Den typen av smärta är väldigt intensiv och kommer också när jag gör en överraskande rörelse.

Men som sagt, på dagarna går det bra. Jobbigare är det på nätterna. Den molande värken växer på något sätt när jag ligger still. Efter ett tag går den inte att ignorera, än mindre somna från. Då måste jag ändra ställning som i sig gör ont och sedan börjar det om. Det jobbigaste är helt klart nätterna.

Längtar så tills denna krok skall ut ur min axel!

Virtuell coach

Behöver du hjälp med din simning? Jag ligger hemma skadad i axeln och spenderar mycket tid med att göra ingenting. Jag kan hjälpa dig.

Så här fungerar det.

Be någon filma dig när du simmar ca 25m. Simma gärna på en kantbana och filma från sidan. Jag behöver se hela dig från händerna till fötterna. Skicka sedan filmen till mig, eller lägg upp den någonstans där jag kan se den.

Exempel från en film. Här görs återförande för långt ut från kroppen. För att hålla balansen kompenseras rotationen med att vänstra benet åker ut och bromsar.

Jag tittar på filmen och ger dig feedback på din simning och exempel på övningar du kan träna på.

Skicka filmen till marcus@rejas.se. Berätta gärna lite om din simning till exempel hur långt du brukar simma hur långe du simmat och vilka mål du har med din simning.

Observera att det kan ta upp till flera dagar innan jag hinner titta på filmen. Om du skickar filmen med e-post, skicka gärna ett annat brev samtidigt utan film. Stora filer fastnar ibland på vägen utan att jag märker något.

Naturligtvis är detta helt gratis och jag visar så klart inte filmen för någon annan.

Dag 38, 11 dagar efter första operationen

Dag 38, 11 dagar efter första operationen

Idag har jag varit på kontoret. Jobbigt att resa men kul att träffa kompisarna igen. Jag har ju inte varit på kontoret på över en månad. Lyssnade på P3 dokumentär om tragedin på Roskildefestivalen där nio personer omkom under en konsert med Pearl Jam på vägen till kontoret. Sedan lyssnade jag på Pearl Jam hela förmiddagen. Det var länge sedan. Har några av deras album men de har fallit  i glömska tyvärr. Läskig dokumentär men trevligt att återuppleva Pearl Jam. De spelas för lite nu för tiden.

Jag var lite orolig för hur jag skulle kunna jobba. Jag har ju svårt att sitta vid ett skrivbord. Men det löste sig galant. Sänkte stolen så hurtsen blev lagom att vila armen på. Sedan tangentbordet i knät. För ordna något liknande hemma.

Funkar bra att jobba med tangentbordet i knät och musen på hurtsen.

Självklart passade jag på att jobba en tisdag. Då är det ju Sushi-tisdag på kontoret. Jag passade även på gå uppför stillastående rulltrappor på Mariatorget och Tekniska högskolan. Älskar när de står still. Tog även de fem trapporna upp till kontoret både på morgonen och vid lunchen. Inte skönt i axeln med det var det värt. Underbart att känna hjärtat slå och låren bränna om än lite och en kort tid.

Skriver detta på bussen på väg hem. Inte hemma förrän straxt innan åtta. Kommer att stupa i säng trött men nöjd. Nu kan jag hålla mig hemma ett tag igen.

Dag 37, 10 dagar efter första operationen

Dag 37, 10 dagar efter första operationen

Äntligen har det vänt! Axeln är som en stel värkande klump som inte kan användas till särskilt mycket men smärtan är hanterbar och kräver inte morfin. Jag tar en Alvedon lite då och då. Det räcker. Var iväg på flera aktiviteter i helgen. På lördagen var jag på distriktsfunktionärskurs på Simförbundet och på söndagen höll jag två crawlkurser och på kvällen var jag tränare åt mina simmare och lite funktionär på vår klubbtävling. Jag var rejält trött och sliten efter söndagen men nöjd. Klart hopp om livet!

Det jobbiga är nätterna. Sova blir det inte mycket av. Somnar som en stock när jag försöker för att sedan ett par timmar senare vakna av smärtan. Efter det blir det inte så mycket mer sova. Med lite tur blir det lite sammanhängande sömn på morgonen. Spänner nacken när jag sover. Vaknar ofta med huvudvärk. Men som sagt nu går det framåt.

På det hela taget är det bra nu. Humöret och allmäntillståndet är mycket bättre. Det vände tydligt på fredagen. Det kan ha att göra med att jag slutade med morfinet. Nu längtar jag bara tills jag på något sätt kan börja träna. Jag tog en promenad i fredags och efter helgens rörelser förstår jag vad läkaren menar med att det kommer att kännas ett tag.

Jag får springa, men inte förrän det slutat värka och det kommer att ta tre till fyra veckor efter operationen. Det blir med andra ord inget Tunnelrun för mig på lördag vilket är jättetråkigt. Jag har verkligen sett fram emot det. Men det är inte allt för länge kvar tills jag borde kunna springa lite igen.