Del 1 i berättelsen om Norrtälje Simklubb
I slutet av 1950-talet hände något i Norrtälje som skulle påverka generationer av barn och ungdomar. Staden fick ett modernt badhus. Nästan samtidigt föddes Norrtälje Simklubb.
Det började med en bassäng, några engagerade vuxna och väldigt många barn som ville lära sig simma fort.
Bara några år senare beskrevs Norrtälje som kanske ”landets simmarvänligaste stad”.
Hur kunde det gå så fort?
Ett nytt badhus förändrade förutsättningarna
Norrtälje Simklubb bildades den 1 april 1958. Det var också tiden då staden fick den simhall som skulle bli klubbens hem under mer än ett halvt sekel.
Den nya bassängen var 25 meter lång och åtta meter bred. Det fanns både enmeters- och tremeterssvikt och plats för omkring 400 åskådare.
För Norrtälje var det en stor investering. Staden hade lagt omkring 2,5 miljoner kronor på anläggningen och räknade dessutom med betydande årliga kostnader för driften.
Men intresset fanns där från början.
Redan när Simsport presenterade det nya badhuset 1958 hade Norrtälje Simklubb 102 flickor och 95 pojkar som ville simma, hoppa och träna.
Nästan 200 unga simmare.
Det nya badhuset hade knappt hunnit öppna innan bassängen började fyllas.
Badmästaren som kom till Norrtälje
En av människorna som kom att spela en viktig roll under de första åren var Arne Frykman.
Han var badmästare och arbetade tidigare i Skellefteå. Under 1958 berättade Simsport att Frykman skulle lämna staden och flytta till ännu ett nytt och fint badhus – den här gången i Norrtälje.
Det är en liten notis i en gammal tidskrift, men i efterhand blir den nästan som början på en berättelse.
En badmästare packar ihop sitt liv i Skellefteå och flyttar söderut till en liten stad i Roslagen där en helt ny simhall väntar.
Året därpå fanns Frykman med som instruktör på Svenska Simförbundets juniorläger i Eskilstuna. Han var alltså inte bara mannen som skötte badhuset. Han hade också kunskap om simträning.
Och i den unga Norrtälje Simklubben skulle gränsen mellan badhus och förening visa sig vara ovanligt liten.
En tränare från LV 3
En annan central person var K.G. Bergström.
Han var idrottsofficer vid luftvärnsregementet LV 3 i Norrtälje och blev tränare i den nya simmiljön.
När Simsport några år senare frågade hur Norrtälje hade kunnat utvecklas så snabbt pekade tidningen på kombinationen av Bergström och Frykman.
Bergström själv var betydligt blygsammare.
Trots tio år som idrottsofficer beskrev han sig som nästan lika mycket nybörjare som barnen när de började med tävlingssimning.
Det säger något om pionjäråren.
Det fanns ingen färdig modell att följa. Tränare och simmare lärde sig tillsammans.
Och det gick fort.
Från 200 ungdomar till 350 medlemmar
På några få år växte Norrtälje Simklubb till omkring 350 medlemmar.
Det var mycket i en stad som då hade ungefär 9 000 invånare.
Men det fanns en viktig förklaring till att verksamheten kunde växa.
Staden gav simklubben plats.
Klubben fick ett årligt hyresbidrag på 5 000 kronor. Ännu viktigare var tillgången till bassängen.
På måndagar fick simklubben disponera hela simhallen. På onsdagar hade föreningen bassängen för sig själv efter klockan fyra. Under de tiderna stängdes badet för allmänheten.
Det kan låta märkligt i dag.
Men tanken var enkel: om ungdomarna skulle kunna träna ordentligt behövde de vattenyta och tid.
Badhusets ledning och kommunen tycks tidigt ha förstått det.
Det blev en relation som på olika sätt skulle följa Norrtälje Simklubb genom hela dess historia: klubben hade människorna och verksamheten – kommunen hade vattnet.
När de två fungerade tillsammans kunde mycket hända.
Resultaten kom nästan omedelbart
Det dröjde inte länge innan namnet Norrtälje började dyka upp i svenska resultatlistor.
År 1960 vann NSK bland annat Upplands distriktsmästerskap på damernas 4×100 meter medley.
Året därpå vann klubben även distriktsmästerskapet på 4×100 meter bröstsim.
Och ungdomarna började göra avtryck nationellt.
1961 vann Norrtälje Polisens pojk-tiommanna i Stockholm. I Sum-Sim och andra ungdomstävlingar började simmare från den lilla Roslagsstaden dyka upp bland de främsta.
Åke Nyström vann Upplands DM på 100 meter frisim tre år i följd, 1960, 1961 och 1962.
Men framför allt började en grupp mycket unga flickor dra till sig uppmärksamhet.
Målet: bäst i Sum-Sim
När Simsport besökte Norrtälje 1962 satte tidningen en rubrik över reportaget som säger mycket om självförtroendet i den unga klubben:
”Målet för Norrtäljes simmare: ATT BLI BÄST I SUM-SIM.”
Fyra år efter klubbens bildande pratade man alltså inte längre bara om att få igång verksamheten.
Man ville bli bäst.
Och det var inte en helt orimlig dröm.
Vid den föregående Sum-Sim-finalen hade bara den stora Stockholmsklubben Neptun tagit fler poäng än Norrtälje.
Tre NSK-simmare hade vunnit sina grenar:
Gunilla Lundqvist.
Birgitta Mattsson.
Eva Olsson.
Plötsligt hade den lilla staden en av landets starkaste ungdomsmiljöer.
Gunilla blev den första
Av de unga simmarna skulle Gunilla Lundqvist snart bli det tydligaste ansiktet för genombrottet.
Hon var ryggsimmare och började göra tider som väckte uppmärksamhet långt utanför Roslagen.
När hon fortfarande bara var i de tidiga tonåren blev hon Norrtäljes första landslagsflicka.
Det hade då gått bara några få år sedan staden fått sin moderna simhall.
På mycket kort tid hade alltså en kedja uppstått:
Ett nytt badhus.
En ny simklubb.
Hundratals barn.
Tränare som lärde sig tillsammans med simmarna.
Kommunen som gav föreningen tid i bassängen.
Och till sist en flicka från Norrtälje i landslaget.
Men Gunilla Lundqvists historia hade egentligen bara börjat.
I februari 1963 skulle hon stå inför kommunalborgmästaren Anders Hemminger och få ett pris för Roslagens främsta idrottsprestation.
Sedan skulle hon gå ner till bassängen.
Och simma fortare än någon flicka i distriktet hade gjort tidigare.
Den historien kommer i nästa del.
Hjälp oss berätta NSK historia
Var du med under Norrtälje Simklubbs första år? Kände du Arne Frykman eller K.G. Bergström? Tränade du i det nya badhuset – eller har du föräldrar eller mor- och farföräldrar som gjorde det?
Vi söker särskilt fotografier från badhuset och simklubben under 1950- och 1960-talen, gamla tävlingsprogram och resultatlistor, namn på tränare och ledare – och framför allt personliga minnen och historier.
Hör gärna av dig till Marcus Rejås.
En gammal bild eller ett namn på baksidan av ett fotografi kan vara nästa pusselbit i berättelsen.
Nästa del: Gunilla och den första guldgenerationen.
Källor i urval
Samtida nummer av Simsport 1958–1963; historiska resultat från Upplands Simförbund; Norrtälje Simklubbs föreningsuppgifter. Uppgifterna om klubbens första år kommer i stor utsträckning från material som publicerades medan händelserna fortfarande var aktuella.