Updatering 2017-09-11: Jag har inte tid att titta på filmer just nu. Men jag håller crawlkurser i Norrtälje badhus för Norrtälje Simklubb om du har möjlighet :-).
Behöver du hjälp med din simning? Jag ligger hemma skadad i axeln och spenderar mycket tid med att göra ingenting. Jag kan hjälpa dig.
Så här fungerar det.
Be någon filma dig när du simmar ca 25m. Simma gärna på en kantbana och filma från sidan. Jag behöver se hela dig från händerna till fötterna. Skicka sedan filmen till mig, eller lägg upp den någonstans där jag kan se den.
Exempel från en film. Här görs återförande för långt ut från kroppen. För att hålla balansen kompenseras rotationen med att vänstra benet åker ut och bromsar.
Jag tittar på filmen och ger dig feedback på din simning och exempel på övningar du kan träna på.
Skicka filmen till marcus@rejas.se. Berätta gärna lite om din simning till exempel hur långt du brukar simma hur långe du simmat och vilka mål du har med din simning.
Observera att det kan ta upp till flera dagar innan jag hinner titta på filmen. Om du skickar filmen med e-post, skicka gärna ett annat brev samtidigt utan film. Stora filer fastnar ibland på vägen utan att jag märker något.
Naturligtvis är detta helt gratis och jag visar så klart inte filmen för någon annan.
Idag har jag varit på kontoret. Jobbigt att resa men kul att träffa kompisarna igen. Jag har ju inte varit på kontoret på över en månad. Lyssnade på P3 dokumentär om tragedin på Roskildefestivalen där nio personer omkom under en konsert med Pearl Jam på vägen till kontoret. Sedan lyssnade jag på Pearl Jam hela förmiddagen. Det var länge sedan. Har några av deras album men de har fallit i glömska tyvärr. Läskig dokumentär men trevligt att återuppleva Pearl Jam. De spelas för lite nu för tiden.
Jag var lite orolig för hur jag skulle kunna jobba. Jag har ju svårt att sitta vid ett skrivbord. Men det löste sig galant. Sänkte stolen så hurtsen blev lagom att vila armen på. Sedan tangentbordet i knät. För ordna något liknande hemma.
Funkar bra att jobba med tangentbordet i knät och musen på hurtsen.
Självklart passade jag på att jobba en tisdag. Då är det ju Sushi-tisdag på kontoret. Jag passade även på gå uppför stillastående rulltrappor på Mariatorget och Tekniska högskolan. Älskar när de står still. Tog även de fem trapporna upp till kontoret både på morgonen och vid lunchen. Inte skönt i axeln med det var det värt. Underbart att känna hjärtat slå och låren bränna om än lite och en kort tid.
Skriver detta på bussen på väg hem. Inte hemma förrän straxt innan åtta. Kommer att stupa i säng trött men nöjd. Nu kan jag hålla mig hemma ett tag igen.
Äntligen har det vänt! Axeln är som en stel värkande klump som inte kan användas till särskilt mycket men smärtan är hanterbar och kräver inte morfin. Jag tar en Alvedon lite då och då. Det räcker. Var iväg på flera aktiviteter i helgen. På lördagen var jag på distriktsfunktionärskurs på Simförbundet och på söndagen höll jag två crawlkurser och på kvällen var jag tränare åt mina simmare och lite funktionär på vår klubbtävling. Jag var rejält trött och sliten efter söndagen men nöjd. Klart hopp om livet!
Det jobbiga är nätterna. Sova blir det inte mycket av. Somnar som en stock när jag försöker för att sedan ett par timmar senare vakna av smärtan. Efter det blir det inte så mycket mer sova. Med lite tur blir det lite sammanhängande sömn på morgonen. Spänner nacken när jag sover. Vaknar ofta med huvudvärk. Men som sagt nu går det framåt.
På det hela taget är det bra nu. Humöret och allmäntillståndet är mycket bättre. Det vände tydligt på fredagen. Det kan ha att göra med att jag slutade med morfinet. Nu längtar jag bara tills jag på något sätt kan börja träna. Jag tog en promenad i fredags och efter helgens rörelser förstår jag vad läkaren menar med att det kommer att kännas ett tag.
Jag får springa, men inte förrän det slutat värka och det kommer att ta tre till fyra veckor efter operationen. Det blir med andra ord inget Tunnelrun för mig på lördag vilket är jättetråkigt. Jag har verkligen sett fram emot det. Men det är inte allt för länge kvar tills jag borde kunna springa lite igen.
Den första sorten är de som helt enkelt kommer ihåg din födelsedag och säger grattis. Detta är ju så klart oftast bara de närmast sörjande. Sedan finns det den andra sorten och de är de som skrivit upp din födelsedag i en kalender eller något annat system och sedan gratulerar dig manuellt på ett eller annat sätt. Den tredje sorten är där din vän får en påminnelse i något system och klickar på en knapp ”Gratulera Marcus”. Det fjärde sorten är den helt automatgenererade varianten. Oftast från ett företag som ger dig rabatt eller något annat.
Jag fyller år idag. Ingen speciell dag alls. Inte jämt ingenting speciellt. Men grattisarna (låter mer svenskt än gratulationerna) har så klart ramlat in. Vissa automatiska blir pinsamma, till exempel ”Grattis Hans Marcus! Vår present till dig, 100 kr!” Väldigt personligt, eller hur?
Grattishälsning från Laphroaig.Denna fick jag gör några år sedan.
Den snyggaste automatgrattisen kommer som vanligt från Laphroaig. Men man blir ju lite besviken när man jämför den med den senaste jag skrev om här på bloggen. Det är samma bild. Okej, det köper jag. Den är snygg. Men det är även samma citat. Det tycker jag är lite tråkigt.
Sedan har jag fått flera grattisar av alla de ovan nämnda sorterna.
Tack till er alla!
Kan ju även passa på att nämna att jag själv är värdelös på att komma ihåg andras födelsedagar …
Nu har det gått en vecka sedan hook-plattan opererades in i min axel. Det gör fortfarande ont och jag är inte direkt pigg. Hade lite feber igår. Läste att man skulle kontakta vården då, men eftersom det var så sent så avvaktade jag till idag. Idag har jag ingen feber än. Så jag hoppas det var en tillfällighet.
Har tänkt gå på en distriktsfunktionärskurs i morgon men tvekar lite nu. Måste helt enkelt bli lite mer fart i mig först. Jag får skjuts och behöver bara sitta och lyssna. Jag hoppas fortfarande men bestämmer mig i kväll.
Jag sade till läkaren att jag inte behöver sjukskrivas. Jag kan ju sitta i sängen och jobba. Han sjukskrev mig ändå i tre veckor och jag börjar kanske förstå varför.
Idag fyller jag år också. Gammal och skruttig känner jag mig nu. Har åtminstone önskat mig en prinsessbakelse i eftermiddag. Det räcker bra för mig. Fick ett grattis av Åke Hedman på hans blogg en o-cool gubbe vilket jag uppskattar. I övrigt så ramlar alla automatiska gratulationer in. Kul till exempel att få ett grattis från mitt gym där jag har en present att hämta om jag kommer och tränar idag. Skulle inte tro det ….
Jag är otålig. Återhämtningen tar längre tid än jag räknat med. Lite frustrerad. Fortfarande sängliggandes med morfin. Undviker de snabbverkande tabletterna. Tar inga nu om jag inte skall göra något speciellt. Jag var till röntgen i måndags och då fick jag ta en. I natt hade jag ont men eftersom jag tänkte jobba idag på förmiddagen lät jag bli. Förhoppningsvis behöver jag dem inte alls mer. Som jag sade skall jag jobba en stund på förmiddagen idag så jag har också halverat grunddosen idag för att vara lite mer alert. Om det går bra kommer jag att fortsätta med det.
Smärtan är ganska oberäknelig. Den hugger till ibland. Jag har lyckats hitta en position ibland som inte gör ont alls, men efter att man suttit i den tillräckligt länge så börjar det värka i alla fall. Det är som att man skulle vilja röra axeln, men samtidigt inte. Smärtan runt operationsområdet har avtagit. Över själva såret har jag ingen känsel alls.
Läkaren har ordinerat vila en vecka med bara enklare ”pendelövningar” varje dag. Dessa gör jag. Sedan skall jag försiktigt börja använda armen mer. Skall kunna göra det mesta så länge armbågen är under axeln och jag inte lyfter tungt. Fram till nästa operation i sommar är ungefär ett mjölkpaket vad jag kan lyfta.
Hur ser jag ut nu då? Här kommer lite bilder.
Innan operationen. Axeln hänger och nyckelbenet sticker ut.
Innan operationen fungerade axeln ganska bra, men i begränsade vinklar. Jag hade precis börjat köra bil med manuell växellåda och kunde lyfta lite tyngre än ett mjölkpaket. Smärtan fanns innan operationen också, men har blivit bättre och bättre sedan olyckan.
Eftersom jag väntat på operationen har jag inte gjort så mycket under tiden innan första operationen. Mellan den fösta och den andra operationen är det tre månader. Den tiden måste jag göra något vettigt av, annars blir jag galen. Just nu har jag för mycket smärta, men jag hoppas komma igång redan denna vecka ….
Efter operationen. Axeln ser normal ut. Hela axeln hänger lite, men det är nog för att jag är så ovan att stå med den. Armen sitter där den ska i alla fall 🙂
Redan på uppvaket efter operationen kunde jag konstatera att axeln var fixad. Armen sitter där den skall och inte hängande för långt ned. Nu har jag en hook-platta på nyckelbenet på vilken axeln är ”upphängd”. Så skall det vara till i sommar då plattan skall opereras ut och sjukgymnastik skall ta mig tillbaka till livet och mina aktiviteter igen. Längtar sjukt mycket efter att simma, men det lär dröja innan jag kan simma igen. Läkaren trodde dock att jag skulle kunna springa om en månad eller så.
Kommer fortsätta att uppdatera här även om det inte händer så mycket. Hoppas vara mindre handikappad och utan morfin redan till helgen.
I fredags var det dags. Nervös och laddad på samma gång. Min första operation. Läskigt. Inte kaxig då. Behövde inte vänta speciellt länge på operationsavdelningen. Det var nästan direkt in och börja förbereda. Fick en infart och vackra kläder. Togs om hand kungligt. Vilka fantastiska människor som jobbar där! När jag kom in på operationsavdelningen tror jag att det var sex personer som hjälpte mig på plats och riggade allt. Massa slangar och kablar som skall kopplas upp, man skall sitta på ett visst sätt och så vidare.
När det var dags att sövas var det skönt att jag varit med och sövt båda våra barn tidigare. Jag visste vad som skulle hända. Syrgas, ”karusellmedicin” och sedan sovmedicin. När det var dags för sovmedicinen sade sköterskan, ”Nu är det dags att sova, tänk på något trevligt. Sov gott” sedan var det bara rakt in i tunneln.
Just den biten kommer jag inte alls vara lika nervös för nästa gång. Det var inte obehagligt på något sätt.
Familjen var på Mello medan jag opererades så jag fick hjälp av min fantastiska syster som utan att tveka satte sig i bilen för 26 mil enkel resa för att ta hand om brorsan. Bästa lillasyster!
Redan när jag vaknade upp på uppvaket på intensiven fick jag veta att min syster satt och jobbade utanför. Tryggt och skönt. Mådde ganska illa efter operationen men hade inte så ont då tack vare mycket smärtstillande. Hade svårt att få igång kroppen så jag blev kvar ganska långt in på kvällen. Stackars lillasystern fick vänta.
Nu har jag varit hemma några dagar. Smärtan nu är värre än efter olyckan. Mer intensiv. Den smärta som har med själva ingreppet att göra skall dock minska ganska snabbt. Jag hoppas det för nu är det inte kul. Konstigt nog sover jag lite bättre nu än innan. Sitter hela natten i exakt samma ställning. Tror det beror på den högre dosen morfin jag tar nu. Den gör natten lättare men jag blir desto dåsigare under dagen.
Jag fortsätter att rapportera löpande här även om det blir sporadiskt så länge jag är så här pass hindrad av smärta och medicin.
Tusen tack världens bästa lillasyster för all hjälp. Tusen tack även till A & D för den fina presenten.
Chattkriget, skriver IDG, står mellan Microsoft och Slack. Låt mig bjuda in ännu en kombattant, Jabber. Eller XMPP Instant messaging som det kanske borde heta. Det har massor av fördelar. Till exepmel att du kan ha din egen server (om du vill). Du kan skapa chattrum med interna kontakter på företaget och även bjuda in konkurrenter om du vill. Ingen central server behövs. Du behöver inte lämna någon information till externa företag utan hålla allt internt om du vill.
Vidare finns massor av olika klienter till Jabber för alla operativsystem. Ser faktiskt ingen anledning att använda något annat system.
Nu har jag publicerat en första version av Simma öppet vatten i min Crawlskola. Crawlskolan är faktiskt ganska populär. Det är många som läser den. Många hittar hit via Google. Det är tydligt att simning är något som är väldigt populärt.
Kan ju nämna att jag själv inte är någon stor öppet vattensimmare. Jag har helst en svart linje på botten av en ljus bassäng att simma efter.
Det närmar sig. Börjar inse att jag är lite nervös inför operationen även om jag så klart längtar efter den.
Tanken var att åka till Stockholm på fredag och sova på hotell med familjen för att sedan på lördag se på genrepet till finalen i Melodifestivalen. Men nu blir det ju inte så. Jag har givit bort min biljett och familjen åker i alla fall. Har kallat in lillasyster som barnvakt åt mig själv eftersom det stod att man inte skulle sova själv natten efter operationen i bladet från kirurgiavdelningen.
Har ingen bild idag, men kan berätta att axeln ser ut ungefär som förr. Blåmärket är nästan borta. Skall ta en bild innan operationen.
