Dag 32, 5 dagar efter första operationen

Jag är otålig. Återhämtningen tar längre tid än jag räknat med. Lite frustrerad. Fortfarande sängliggandes med morfin. Undviker de snabbverkande tabletterna. Tar inga nu om jag inte skall göra något speciellt. Jag var till röntgen i måndags och då fick jag ta en. I natt hade jag ont men eftersom jag tänkte jobba idag på förmiddagen lät jag bli. Förhoppningsvis behöver jag dem inte alls mer. Som jag sade skall jag jobba en stund på förmiddagen idag så jag har också halverat grunddosen idag för att vara lite mer alert. Om det går bra kommer jag att fortsätta med det.

Smärtan är ganska oberäknelig. Den hugger till ibland. Jag har lyckats hitta en position ibland som inte gör ont alls, men efter att man suttit i den tillräckligt länge så börjar det värka i alla fall. Det är som att man skulle vilja röra axeln, men samtidigt inte. Smärtan runt operationsområdet har avtagit. Över själva såret har jag ingen känsel alls.

Läkaren har ordinerat vila en vecka med bara enklare ”pendelövningar” varje dag. Dessa gör jag. Sedan skall jag försiktigt börja använda armen mer. Skall kunna göra det mesta så länge armbågen är under axeln och jag inte lyfter tungt. Fram till nästa operation i sommar är ungefär ett mjölkpaket vad jag kan lyfta.

Hur ser jag ut nu då? Här kommer lite bilder.

Innan operationen fungerade axeln ganska bra, men i begränsade vinklar. Jag hade precis börjat köra bil med manuell växellåda och kunde lyfta lite tyngre än ett mjölkpaket. Smärtan fanns innan operationen också, men har blivit bättre och bättre sedan olyckan.

Eftersom jag väntat på operationen har jag inte gjort så mycket under tiden innan första operationen. Mellan den fösta och den andra operationen är det tre månader. Den tiden måste jag göra något vettigt av, annars blir jag galen. Just nu har jag för mycket smärta, men jag hoppas komma igång redan denna vecka ….

Redan på uppvaket efter operationen kunde jag konstatera att axeln var fixad. Armen sitter där den skall och inte hängande för långt ned. Nu har jag en hook-platta på nyckelbenet på vilken axeln är ”upphängd”. Så skall det vara till i sommar då plattan skall opereras ut och sjukgymnastik skall ta mig tillbaka till livet och mina aktiviteter igen. Längtar sjukt mycket efter att simma, men det lär dröja innan jag kan simma igen. Läkaren trodde dock att jag skulle kunna springa om en månad eller så.

Kommer fortsätta att uppdatera här även om det inte händer så mycket. Hoppas vara mindre handikappad och utan morfin redan till helgen.

Dag 30, 3 dagar efter första operationen

I fredags var det dags. Nervös och laddad på samma gång. Min första operation. Läskigt. Inte kaxig då. Behövde inte vänta speciellt länge på operationsavdelningen. Det var nästan direkt in och börja förbereda. Fick en infart och vackra kläder. Togs om hand kungligt. Vilka fantastiska människor som jobbar där! När jag kom in på operationsavdelningen tror jag att det var sex personer som hjälpte mig på plats och riggade allt. Massa slangar och kablar som skall kopplas upp, man skall sitta på ett visst sätt och så vidare.

När det var dags att sövas var det skönt att jag varit med och sövt båda våra barn tidigare. Jag visste vad som skulle hända. Syrgas, ”karusellmedicin” och sedan sovmedicin. När det var dags för sovmedicinen sade sköterskan, ”Nu är det dags att sova, tänk på något trevligt. Sov gott” sedan var det bara rakt in i tunneln.

Just den biten kommer jag inte alls vara lika nervös för nästa gång. Det var inte obehagligt på något sätt.

Familjen var på Mello medan jag opererades så jag fick hjälp av min fantastiska syster som utan att tveka satte sig i bilen för 26 mil enkel resa för att ta hand om brorsan. Bästa lillasyster!

Redan när jag vaknade upp på uppvaket på intensiven fick jag veta att min syster satt och jobbade utanför. Tryggt och skönt. Mådde ganska illa efter operationen men hade inte så ont då tack vare mycket smärtstillande. Hade svårt att få igång kroppen så jag blev kvar ganska långt in på kvällen. Stackars lillasystern fick vänta.

Nu har jag varit hemma några dagar. Smärtan nu är värre än efter olyckan. Mer intensiv. Den smärta som har med själva ingreppet att göra skall dock minska ganska snabbt. Jag hoppas det för nu är det inte kul. Konstigt nog sover jag lite bättre nu än innan. Sitter hela natten i exakt samma ställning. Tror det beror på den högre dosen morfin jag tar nu. Den gör natten lättare men jag blir desto dåsigare under dagen.

Jag fortsätter att rapportera löpande här även om det blir sporadiskt så länge jag är så här pass hindrad av smärta och medicin.

Tusen tack världens bästa lillasyster för all hjälp. Tusen tack även till A & D för den fina presenten.

Dag 24, 3 dagar kvar till första operationen

Det närmar sig. Börjar inse att jag är lite nervös inför operationen även om jag så klart längtar efter den.

Tanken var att åka till Stockholm på fredag och sova på hotell med familjen för att sedan på lördag se på genrepet till finalen i Melodifestivalen. Men nu blir det ju inte så. Jag har givit bort min biljett och familjen åker i alla fall. Har kallat in lillasyster som barnvakt åt mig själv eftersom det stod att man inte skulle sova själv natten efter operationen i bladet från kirurgiavdelningen.

Har ingen bild idag, men kan berätta att axeln ser ut ungefär som förr. Blåmärket är nästan borta. Skall ta en bild innan operationen.

Dag 18, 9 dagar kvar till första operationen

Blir faktiskt lite rörligare för varje dag även om utvecklingen stagnerat. I princip ingen smärta på dagen om inte något oväntat händer. Nätterna är fortfarande jobbiga. Somnar alltid gott men vaknar någon gång mellan 2 och 3 varje natt och somnar sedan inte riktigt om förrän det är dags att vakna.

Jobba går bra, även om det känns lite som att titta genom en toapappersrulle när jag tvingas jobba i sängen med en laptop i knät istället för vid skrivbordet och mina tre jättestora skärmar. Det är bökigt med tangentbord och mus som man inte når.

Badhusaktivitet idag igen. Slingen på fast jag vet inte om den behövs. Använder den aldrig hemma men när jag skall stå mycket så tar jag den. Dels för att vila axeln men också för att visa att jag är skadad. Vill inte ha en klapp på axeln, inte ens en vänlig klapp! Mitt rörelsemönster ser ju inte riktigt klokt ut det heller. Framför allt inte om man skall demonstrera simrörelser :-). Så slingen får hänga med tills jag kan röra mig hyfsat normalt och inte är så öm.

Längtar efter att få träna. Kanske testar löpbandet i morgon. Operation längtar jag också efter. Känns dötrist att ligga här.

Dag 16, 11 dagar kvar till första operationen

Smärtan har stagnerat på en nivå som går att leva med. Tar Alvedon innan jag skall sova, men det är all smärtlindring jag behöver. Armen går att använda så länge vinkeln i axeln är bra och belastningen låg. Egentligen mest på nätterna det är jobbigt.

Var i simhallen i helgen. Körde två crawlkurser och tränade T1/T2. Efter två timmar crawlkurs var jag rejält trött i axeln trots att jag haft ”slingen” på hela tiden. Axeln blir liksom trött av att stå och gå. Satt i sängen mellan besöken i simhallen och tog igen mig. Jättehärligt att vara tillbaka i simhallen även om det kommer att dröja innan jag ligger i vattnet igen.

Nu är det sportlov här hemma, men jag ligger i sängen och jobbar som vanligt. Får i alla fall förstklassig service.

Dag 12, 15 dagar kvar till första operationen

Nätterna är värst. Somnar helt okej, men vaknar någon timme senare. Hittar inget läge som är skönt. Det gör ont i bröstkorgen av att bara kunna ligga på rygg eller på vänster sida. Axeln värker lite konstant hela tiden. Vaknar inte direkt utvilad och idag även med en liten huvudvärk. Den gav sig dock när jag kom igång lite. I går var det en lugn dag. Hemma hela dagen förutom en timme i badhuset. Då hade jag ”slingen” på så det bör inte ha varit så påfrestande.

Jobbar heltid, idag har det varit möten hela dagen. Trött i öronen. Men det fungerar riktigt bra att jobba från sängen även om det går långsammare än vanligt. Det största störande momentet är att jag är trött på grund av dålig nattsömn.

Axeln blir lite bättre dag för dag. Men det stagnerar så jag tror inte den kommer att bli så mycket bättre innan operationen. Svullnaden går ner och blåmärket rinner ner och gör huden vackert gul. Se bilden här bredvid som jag tog igår.

På bilden lyfter jag armen uppåt, det är ungefär så långt jag kan lyfta armen utan belastning. Bär jag något i handen så kan jag bara lyfta den litegrann. Inte alls som på bilden.

Kroppen skriker efter träning nu. I helgen när familjen är hemma skall jag testa på löpbandet. På gymmet har de cyklar som man trampar sittandes som i en stol. Lite sugen på att testa en sådan och se om det funkar.

Ute blåser det idag. Hoppas presenningarna på våra båtar håller och sitter kvar. Jag kan inte fixa dem med min axel som den är nu. Då får vi be någon om hjälp. Men jag hoppas så klart att de sitter som de skall.

Dag 11, 16 dagar kvar till första operationen

Igår var det en bra dag. Jag hade inte speciellt ont och testade att göra saker. Till exempel plockade jag ur och i diskmaskinen. Jag körde lite bil. Som tur är har vi automatlåda på en bil så det funkade jättebra faktiskt. Sedan var jag på årsmöte med simklubben och tyckte att livet utan högerarm var helt okej. Tills i natt …

I natt har jag sovit väldigt dåligt. Molande värk och omöjligt att hitta en vilsam ställning. Värken var inte tillräckligt intensiv för att jag skulle ta morfin, men tillräckligt jobbig för att hindra mig från att sova. Kollade på klockan mellan ca 1 och 5. Seg idag.

Lärdom; Antingen var det bara slumpen eller så är det så att dagar med mycket aktivitet ger sömnlösa nätter.

Idag blir en lugn dag, men en tur till simhallen blir det för att träna våra teknikgrupper en timme. Skall tänka på att avlasta axeln och använda ”slingen” så att axeln får det så lugnt och skönt som möjligt. Hemma använder jag inte slingen utan försöker röra den skadade sidan också. Det är inte skönt när axeln stelnat till helt utan en lagom mix av vila och rörelse verkar vara bäst.

Grabben har friluftsdag med skolan idag. De skall åka skidor så klart. Jag hjälpte honom att knäppa pjäxorna i morse och det var inte helt lätt med en skadad axel och bara en vänsterarm att använda. Men det gick bra det med. Det brukar ju göra det, gå bra alltså. Det mesta löser sig till slut.