Del 6 i berättelsen om Norrtälje Simklubb
Någon från Norrtälje simmade fort 1985.
Kanske var det en person.
Kanske flera.
Vi vet att de fanns, eftersom spåret efter dem fortfarande går att hitta i Svenska Simförbundets statistik.
Där står:
Norrtälje SK – 16 mästerskapspoäng.
Men vilka simmare tog poängen?
Det vet vi ännu inte.
Och plötsligt befinner vi oss i en märklig situation.
Vi vet vad klubben åstadkom.
Men vi har tappat bort människorna.
När historien blir tystare
Under Norrtälje Simklubbs första år är källorna förvånansvärt generösa.
Vi kan följa Gunilla Lundqvist.
Vi hittar Arne Frykman och K.G. Bergström.
Vi kan läsa om konstsimmet, Barbro Holst och Lena Björklund.
Och genom Susanne Ackums egna minnen kan vi nästan kliva in i badhuset på 1970-talet och se barnen simma på tvären över bassängen.
Sedan kommer 1980-talet.
Och bilden förändras.
Klubben finns kvar.
Träningen fortsätter.
Barn och ungdomar går genom omklädningsrummen och ner till bassängen.
Det tävlas.
Det tas mästerskapspoäng.
Men när vi försöker sätta namn och berättelser på verksamheten blir spåren betydligt svagare.
Det betyder inte att ingenting hände.
Det betyder att vi ännu inte har hittat berättelsen.
1,5 poäng
Ett av de spår som finns kvar är Svenska Simförbundets mästerskapsstatistik.
1981 står Norrtälje SK på 1,5 poäng.
Det är inte mycket jämfört med Sveriges stora elitklubbar.
Men poängen är viktiga av ett annat skäl.
De visar att Norrtälje fortfarande hade simmare som nådde så långt att klubben registrerades i den nationella mästerskapsstatistiken.
Tre årtionden efteråt är 1,5 bara en siffra.
Då var den resultatet av en människa som hade gått till träningen, simmat längd efter längd i Norrtälje badhus och till slut presterat på nationell nivå.
Vem?
Det återstår att hitta.
Sexton
Fyra år senare händer något.
1985 får Norrtälje SK 16 mästerskapspoäng i simning.
Klubben hamnar på plats 102 i den nationella sammanställningen.
Placeringen är inte det intressanta.
Siffran är det.
För jämför man med de år vi hittills har kunnat belägga ser man en tydlig förändring.
1981: 1,5 poäng.
1985: 16 poäng.
1986: 5 poäng.
Någonstans mitt i årtiondet fanns alltså en liten topp.
Och där borde det finnas en berättelse.
Vem simmade?
Det här är den sortens fråga som gör föreningshistoria både frustrerande och lockande.
Vi skulle kunna skriva:
”NSK hade ett framgångsrikt år 1985.”
Det skulle vara sant.
Men det skulle också vara nästan meningslöst.
För en klubb består inte av sexton poäng.
Den består av människor.
Vem stod på startpallen?
Vem stod vid bassängkanten?
Vem skrev träningspassen?
Vem körde bilen till tävlingen?
Vem stod med tidtagaruret?
Vem satt i styrelsen och försökte få ekonomin att gå ihop?
Och vilka andra simmare tränade bredvid den eller dem som till slut tog mästerskapspoängen?
Där finns den verkliga historien.
Ett oväntat brev från det förflutna
Men mitt i sökandet efter 1980-talets människor dyker ett bekant namn upp.
Inte i Norrtälje.
Utan i Lycksele.
Året är 1983.
I Simsport finns en artikel om en 36-årig kvinna som fortfarande tävlar och just har tagit sig till final på 100 meter bröstsim vid distriktsmästerskapen i Västerbotten.
Hon heter Annika Westerlund.
Och nu har hon fått ett nytt arbete.
Hon ska bli gymnastiklärare vid simgymnasiet i Hallsberg.
Tidningen beskriver henne som den första kvinnan på en sådan tjänst.
Men sedan berättar Annika något som leder rakt tillbaka till vår historia.
”På den tiden hette jag Eriksson”
Annika säger att hon omkring tjugo år tidigare hade varit med i ungdomslandslaget.
Hon hade också tagit två bronsmedaljer på senior-SM.
Båda i bröstsim.
Och sedan kommer meningen:
”På den tiden hette jag Eriksson i efternamn och simmade för Norrtälje SK.”
Plötsligt är vi tillbaka i det Norrtälje vi mötte i början av serien.
Annika Eriksson var en av de unga simmare som växte fram under klubbens första stora period.
Vi har redan sett hennes namn i resultaten från 1962.
Nu, tjugo år senare, berättar hon själv vad simningen hade blivit för henne.
Inte bara något hon gjort som barn.
Den hade följt henne genom livet.
Från simmare till tränare
Efter Norrtälje utbildade sig Annika vid GIH och blev gymnastiklärare.
Hon flyttade till Lycksele.
Och där fortsatte hon med simningen.
Hon berättade för Simsport att hon under alla år hade arbetat ideellt med simträning.
Samtidigt fortsatte hon själv att tävla.
Vid 36 års ålder simmade hon fortfarande DM-final.
Den yngsta simmaren i samma final var 21 år yngre.
Sedan tog hon nästa steg.
Från hösten 1983 skulle hon arbeta professionellt med simning vid simgymnasiet i Hallsberg.
En flicka som en gång tränade i den unga Norrtälje Simklubben hade blivit en av dem som skulle utbilda nästa generation svenska simmare.
En annan sorts klubbresultat
Precis som med Susanne Ackum måste vi vara noggranna.
Annika Westerlunds arbete i Lycksele och Hallsberg var inte Norrtälje Simklubbs verksamhet.
Men hennes berättelse säger något om vad en klubb kan sätta igång.
På 1960-talet hade Annika Eriksson varit en ung bröstsimmare från Norrtälje.
Två decennier senare var hon fortfarande kvar i simningen.
Nu som tränare och lärare.
Kanske är det också ett resultat.
Inte ett som går att läsa i en medaljtabell.
Men ett som kan påverka hundratals andra simmare.
Samtidigt hemma i Norrtälje
Medan Annika började sitt nya arbete fortsatte livet i det gamla badhuset.
Det hade nu gått ungefär 25 år sedan NSK bildades.
Den moderna simhallen från klubbens pionjärtid var inte längre modern.
Den var vardag.
Barn hade vuxit upp där.
Nya barn hade tagit deras plats.
Den första generationens simmare var vuxna.
Några hade lämnat staden.
Några hade lämnat simningen.
Andra, som Annika, hade tagit den med sig vidare.
Och hemma i Norrtälje fanns nya tränare och nya simmare vars namn vi ännu bara delvis känner.
Det är nästan märkligt.
Vi vet mycket om klubbens fjärde år.
Vi vet betydligt mindre om dess tjugofemte.
Kanske finns historien fortfarande kvar
Men 1980-talet ligger inte så långt bort att berättelsen behöver vara förlorad.
Tvärtom.
Många som simmade då finns fortfarande mitt ibland oss.
Någon har kanske en låda på vinden.
Där kan ligga ett lagfoto.
Ett diplom.
En startlista.
Ett handskrivet träningsprogram.
Ett exemplar av Norrtelje Tidning.
Kanske står tränarens namn på baksidan av ett fotografi.
Kanske finns det en simmare som läser detta och tänker:
”Men 1985? Det var ju vi.”
Det är precis den personen vi letar efter.
Från resultat till människor
När vi började den här artikelserien hade vi en idé om att berätta Norrtälje Simklubbs historia.
Nu händer något annat.
Berättelsen börjar själv ställa frågor.
Vilka tog de sexton poängen?
Vilka tränade dem?
Vilka ledde klubben?
Vad hände med konstsimmet?
Vilka var badmästarna som fortfarande arbetade med klubbens barn?
Hur såg ett vanligt träningspass ut en mörk novemberkväll 1985?
Och vad pratade simmarna om när de satt på kanten och väntade på nästa serie?
Det är frågor som ett förbundsarkiv aldrig kommer att kunna besvara.
Där behöver vi människorna.
Badhuset stod kvar
En sak vet vi.
Badhuset stod kvar.
Samma anläggning som hade sett Gunilla Lundqvist sätta distriktsrekord 1963 användes fortfarande.
Samma bassäng där konstsimmet hade vuxit fram.
Samma vatten där Susanne Ackum hade börjat sin resa.
Generationerna byttes.
Bassängen bestod.
Och kanske är det just där vi ska lämna 1980-talet för tillfället.
Inte som ett tomrum.
Utan som ett rum där lampan ännu inte är tänd.
Vi vet att människorna finns där.
Nu ska vi hitta dem.
Var du en av dem?
Den här gången är vår efterlysning själva kärnan i artikeln.
Var du simmare, tränare, ledare, funktionär eller simförälder i Norrtälje SK under 1980-talet?
Då behöver vi din hjälp.
Vi vill särskilt veta vilka som tog klubbens 16 mästerskapspoäng 1985.
Men vi söker mycket mer än elitresultat.
Vilka var tränarna?
Vem var ordförande?
Vilka personer höll ihop verksamheten?
Vilka tävlingar minns ni?
Hur reste ni?
Hur tränade ni?
Och vilka historier från badhuset berättar ni fortfarande när gamla simkamrater träffas?
Fotografier, resultatlistor, klubblad och tidningsurklipp är mycket välkomna.
Men ett minne berättat med egna ord kan vara minst lika värdefullt.
Hör av dig till Marcus Rejås.
Hjälp oss att sätta namn på 1980-talet.
Nästa del: Ett rekord från 1995 – och människorna som höll klubben levande.
Källor i urval
Svenska Simförbundets historiska mästerskapsstatistik för 1981, 1985 och 1986 samt Simsport 1983, där Annika Westerlund berättar om sin tidigare simkarriär som Annika Eriksson i Norrtälje SK och om vägen vidare till tränar- och lärarrollen.
För delar av 1980-talet saknas fortfarande tillräckligt detaljerade källor för att namnge tränare, styrelse och simmarna bakom mästerskapspoängen. De luckorna har därför lämnats öppna i stället för att fyllas med antaganden.