Jag funderar mycket på energi just nu. Inte minst nu när jag varit krasslig några dagar. I ett tidigare inlägg skrev jag om kraften som infinner sig när man skall debattera ämnen man brinner för.
En annan spännande kraft är den jag brukar kalla för zonen. Denna uppträder för mig som it-nörd oftast vid datorn. Det kan vara när jag skriver något om ett ämne, löser ett problem, skriver krånglig kod eller sätter upp avancerade system. Man har hela problemet eller ämnet klart för sig. Alla detaljer verkar enkla. Det är kul. Kreativiteten flödar. När det går som allra bäst ser man knappt rummet omkring sig.
Måste man avbryta och gå och lägga sig så kan man ofta känna att när man kommer tillbaka till samma kod eller problem att det bara är en hög av svårlöst trassel. Trots att det var så klart sist man var där. När man var i zonen. Skall man sedan komma tillbaka till zonen så tar det olika lång tid beroende på problem. Ibland går det inte utan problemet blir liggande eller får en påtvingad lösning. Ju längre tid man är borta desto svårare att komma tillbaka. Ibland räcker det med kortare avbrott för att falla ur. Det kan vara till exempel ett telefonsamtal.
Av just den anledningen har jag svårt för telefonsamtal. Så svårt att jag för länge sedan uppmanade folk att skicka mig mer brev trots att brevlådan stundtals svämmar över.
Min aversion mot telefonsamtal gör att jag inte heller gärna ringer till någon vilket blir snudd på ett handikapp ibland. Tänk om jag stör? Tänk om den jag ringer till är i zonen? Är det viktigt så ringer jag. Men inte om det kan vänta, då provar jag alltid med att skicka e-post i första hand.
I mitt arbete vill jag vara i zonen. Jag har förmånen att ha ett jobb där jag kan vara i zonen. Det går för det mesta bra, men i perioder har jag svårt att komma dit. Man får pressa ur sig kod eller text som man vet hade kunnat flöda fritt med bättre kvalitet ur fingrarna om man hittade in i zonen. Av samma anledning är det svårt att göra någon nytta på de små stunder som blir över. Har man en kvart att göra något hinner man aldrig in i zonen, man kommer inte ens i närheten. Av den anledningen är det svårt att göra något på dessa stunder. Den smarte har en lista med saker att göra på dessa stunder så även de blir givande. Själv läser jag oftast e-post på dessa stunder.
Jag är säker på att flera av er som läser detta känner igen er och vet hur zonen känns. Men jag undrar om det är alla. Kan en telefonförsäljare vara i zonen? Snickare och hantverkare beundrar jag, hur känns zonen för dem?
Finns zonen ens? Kanske handlar det bara om koncentration? Jag kanske har en samling bokstäver, vad vet jag? Härlig känsla är det i alla fall och de dagar jag är i zonen älskar jag mitt jobb eller vad det nu är det jag gör.