Midsommar, Java och annat

Så sitter man här på kontoret och jobbar igen. Hmm, är det inte söndag idag? Visst är det det, men jag tänkte vara ledig på fredag så jag stökar om lite bland veckodagarna och jobbar idag i stället.

Själva midsommar var kalasbra. Jenny återberättar det på sin blog. Hon gör det bra men missar möjligen den oerhörda huvudvärk jag hade igår. Sillen kan inte ha varit helt bra.

Skummade lite bland nyheterna och ser via Niklas Anderssons blog en nyhet på Jboss.org om att RedHat nu tagit det sista steget mot ett helt öppet Java. Jag minns att jag satt i en paneldebatt med bland annat Simon PhippsJFokus 2007 när Sun precis meddelat att de skulle släppa Java fritt och göra det under licensen GPL (v2). Nu skall alltså det jobbet vara klart. Det tog sin tid, men det är inget enkelt i att publicera kod som tidigare varit stängd.

Nu har jag två köriga veckor framför mig innan jag kan ta lite ledigt. I morgon startar jag upp en kurs på N3P som heter ”OpenSource”. Det är tredje gången jag kör den kursen och det är alltid roligt att undervisa på N3P. Välorganiserat och hittils har det varit väldigt trevliga studenter. Kursen är på 7 poäng och lika många veckor, alltså helfart. Det kommer att vara en vecka nu och sedan 6 veckor efter sommaruppehållet.

På onsdag skall jag direkt efter föreläsningen på N3P sätta mig på ett tåg mot Jönköping för att på tosrdag fortsätta till Hestra i Småland för att hålla i kurs i op5s produkter.

Efter det på torsdag blir det en resa tillbaka hem igen och sedan blir det till att umgås med familjen på fredag.

Veckan därpå är också körig med en resa till Malmö inplanerad.

FRA-lagen och kryptering

Ingen kan väl ha missat den nya FRA-lagen. I ärlighetens namn är jag inte så insatt i sakfrågan men har lite snabbt snappat upp debatten (vem skulle kunna missa den?). Problemet är att FRA tillåts spana på inte bara radio-trafik utan även trådbunden trafik till och från Sverige vilket sägs hota männiksors personliga integritet. Detaljerna är jag som sagt inte insatt i och i en så het debatt tar det lång tid att sondera bland alla fakta som cirkulerar.

Men, vad kan då detta innebära? Oavsett om denna lagändring medför något större hot mot den personliga integriteten eller ej tror jag att många kommer att mer och mer skydda sin trafik med kryptering. Vinnarna blir de som tillhandahåller lösningar för detta.

Det finns lösningar för att kryptera trafik. Vanligast är detta idag vid webb-trafik som man vill skydda, till exempel vid köp eller bankärenden. Denna typ av kryptering är användarna vana att använda och det är enkelt. Med e-post är det i de flesta fall inte riktigt lika enkelt och det kommer att dröja innan det blir vanligt. Men fler och fler tror jag kommer att börja kryptera sina meddelanden och produkterna för detta kommer att bli enklare och enklare. Jag tror att både e-postmeddelanden och webb-trafik kommer att krypteras nästan slentrianmässigt i framtiden och detsamma kan mycket väl komma att gälla telefonsamtal och annan trafik.

Om jag har rätt, vad innebär då lagen för FRA? Jo, om allt större del av trafiken krypteras blir det mycket svårare att analysera den och skilja intressant trafik från ointressant. Detta kommer att göra FRAs arbete mer tidskrävande och dyrare. Med tanke på hur fort det från det att lagen ändrades till dess att den antogs i går undrar jag om det inte hade varit bättre (även för FRA) att ha systemet kvar som det var och i stället begara tillstånd om avlyssning i enskillda fall istället.

Nästa steg, blir det att förbjuda kryptering eller kräva att FRA har nycklar till allt?

För att dra mitt strå till stacken kan du om du vill läsa denna blog kryterat.

Persson, Jazzfestival och Tux

Rubriken på detta inlägg förpliktigar, men så himla skoj blir det inte. Men ett litet avbrott från jobbandet i alla fall.

Idag talade jag, eller talar – gör man det nu för tiden? – det var på Jabber, med en kompis och kund. Han tyckte att vi skulle ta ett möte rörande ett projekt i samband med Stockholm Jazz Festival och på så sätt förena nytta med nöje. Det låter trevligt men jag måste erkänna att Jazz kanske inte är den musikstil som ligger mig närmast om hjärtat.

Följdfrågan blir då så klart vad jag gillar för musik egentligen. Jag skulle beskriva mig som en rock-kille. Jag älskar 80-talshårdrock (jodå jag hade långt hår och jeansjacka) men även snällare rock. Inte minst gillar jag svensk rockmusik. En absolut favorit är Perssons Pack som är ett band från Hälsingland (precis som jag). Perssons Pack spelar faktiskt utanför Norrtälje om ett par veckor. Självklart är man på plats då!

Få se nu – det var jazz och Persson – än Tux då, den lilla maskoten för Linux, var kommer han in i bilden? Inte alls faktiskt men jag stötte på denna lilla sida, även det i konversation via jabber i en av FSFEs chattrum, som jag bara måste dela med mig av. Skall du göra en liten aptitretare någon gång och inte har brottom, kolla på denna, kanske något att sno ihop inför nästa AC/DC-kväll?

Firefox 3.0 har släppts

Webbläsaren Firefox släpptes i version 3.0 idag. I samband med detta försöker Mozilla slå världsrekord i nedladdningar på ett dygn. Mycket smart PR-trick måste jag säga :-). Men vägen till var Firefor är idag har kanske inte gått i världsrekordfart.

Netscape gjorde större delen av sin flaggskeppsprodukt Netscape Communicator till fri programvara 1998 vilket på sätt och vis kan sägas vara starten för Firefox.  Utvecklingen fortgick i det nya projektet som kom att heta Mozilla. En viktig del som utvecklades var det som vi nu känner som Gecko. Gecko är en så kallad renderingsmotor, det vill säga den del som tolkar webbsidorna och ritar ut den. Just Gecko är mycket lätt att portera till olika plattformar och är lätt att anvanda i olika produkter. Att den dessutom är fri programvara gör den tillgänglig för flera projekt att använda.

Det vi nu känner som Firefox hette från början Phoenix och använder Gecko som bas och var en gaffling av Mozillaprojektets webbläsare som av många ansågs som för stor och tung. Phoenix skulle vara liten och utbyggbar med teman och plugins. Utvecklingen började 2002 och version 1.0 släpptes 2004, då hade den hunnit byta namn två gånger på grund av varumärkesproblem. Phoenix blev Firebird 2003 och sedan Firefox 2004.

Firefox har konstant tagit till sig marknadsandelar och kommer förmodligen att knipa några till nu i dagarna. Världsrekordförsöket då? – Ja, det är för tidigt att säga. Servrarna är just nu överbelastade, vilket får ses som en miss i planeringen. Hoppas att de som misslyckas med nedladdningen nu försöker igen i morgon. Rekordföresöket pågår ett helt dygn.

Lycka till Firefox!

Min maskin heter Akka :-)

I en artikel på IDG, Umeå får Europas största Windowskluster, läser jag om Umeå Universitets nya superdator.

Datorn består av 48 bladcenter med 14 blad i varje. Härligheten ryms i 12 rack och var och en av de 672 datorerna har två Intel Xeon quad core processorer och 16GB ram (sammanlagt 10,7 GB RAM och 5376 processorkärnor).

Systemet kör för närvarande GNU/Linux (CentOS) men skall även i framtiden (beräknat i höst) kunna köra Windows. Enligt IDG är IBM relativt säkra på att klustret kommer att hamn på årets top500-lista över världens snabbaste datorer.

Så långt är allt väl. Det som fick mig att nästan spilla ut kaffet var namnet. De har valt att kalla klustret för Akka. Men – det är ju mitt namn!

Den maskin jag loggar in och läser min e-post och jobbar på heter Akka. Det namnet har den haft sedan nästan 10 år tillbaka (alla mina maskiner hade namn från fjällvärlden då).

Så ser ni mig någon gång jobba vid en prompt som ser ut så här:

rejas@akka~$

Så skall ni inte tro att jag härmat superklustret i Umeå. Jag var först!!*

*) Edit 20080616, jag var inte alls först, se kommentaren nedan från Torkel 🙂

Konstig artikel på IDG

I fredags morse läste jag en artikel på IDG av Lars Danielsson som gjorde mig (och många andra tydligen) irriterad. Personligen blev jag lite förvånad då Danielsson skrivit en hel del bra artiklar (och även mindre bra) och brukar vara bättre än i denna artikel på att kolla sina fakta.

Jag vill inte lägga mig i debatten på IDG då det alltid verkar spåra ur där med jag har valt att bemöta alla delar i artikeln då jag tycker att den är väldigt vinklad. Egentligen är den för vinklad för att bemöta den, men jag känner igen argumenten i den och de är vanliga. Tyvärr bygger de på rena felaktigheter och missförstånd. Danielsson skriver:

Företag som vill satsa på öppen källkod bör först gå igenom en snårskog av juridik. Många öppna program kan till exempel smitta stängda program, som också måste göras öppna.

Ja, det kan stämma i vissa fall. Men det förutsätter att man vidareutvecklar programmen vidare genom att till exempel förändra dem eller använda dem tillsammans med annan kod som kan vara antingen inköpt eller egenutvecklad. Men inte heller det räcker. Man måste dessutom distribuera koden till andra för att det skall kunna bli några problem med Licenser, i alla fall om vi talar om de vanliga fria licenserna. Med icke-fria licenser får man mycket sällan ändra eller distribuera ett program överhuvudtaget. Använder man bara progammen så som de flesta gör så behöver man inte bry sig om detta alls.

Så detta är en möjlighet man får med fri programvara som man nästan aldrig får med icke-fri programvara som man kan välja att använda eller inte. Danielsson fortsätter:

Skillnader mellan licenstyper gör det svårare att få öppna program att fungera tillsammans.

Detta är helt felaktigt. Licenserna har inget med det att göra. Den frågeställning författaren söker uppstår bara om man tar två eller flera program och gör om dem till en helhet, det vill säga blandar deras kod.

Öppna och fria program kan vara licensierade med ett stort antal olika licenser.

Ja, det är helt sant. Men ett och samma program har sällan fler licenser än tre och man kan i dessa fall välja under vilken av dem man vill använda programmet. Även här rör det sig alltså om större frihet som man kan använda om man vill men inget säger att man måste. Artikeln fortsätter:

I en förteckning på organisationen Free Software Foundations, FSF, hemsida nämns 36 licenser som är kompatibla med organisationens licens general public license, gpl.

Det finns också en förteckning på 28 licenser som inte är kompatibla med gpl.

Jag har inte kollat dessa siffror men jag känner så klart till listan och det stämmer säkert. Men sedan blir det helt galet:

Med kompatibel menas att det är tillåtet att distribuera och använda program tillsammans.

Detta stämmer inte alls. Men kompatibel menas att man kan ta programmen och av dem skapa ett helt nytt program och släppa det under GPL. Denna lista har inget som helst att göra med användande och distribution. Danielsson fortsätter med slutsatsen:

Att det inte är tillåtet i flera fall minskar spridningen av öppna program.

Detta är nonsens och har att göra med det felaktiga antagandet ovan. Sedan belyser författaren detta felaktiga antagande med ett citat från Mats Östling, it-strateg på Sveriges Kommuner och Landsting.

– Att till exempel använda integrationskomponenter som är licensierade under gpl är inte möjligt om inte alla komponenter som ska integreras har släppts under gpl-kompatibla licenser, säger Mats Östling, it-strateg på Sveriges Kommuner och Landsting.

Mats Östling har jag stort förtroende för men citatet här hamnar lite snett. Om integrationskomponenterna är fristående program är det inga problem. Om de däremot måste programmeras in i programmen så kan det problem som Mats påpekar uppstå men det är specialfall. Danielsson fortsätter med att ”angripa” copyleft.

Ett annat stort problem är att många licenser, som gpl, innehåller en ”smittoeffekt” som kallas för copyleft. Det innebär att det bara är tillåtet att ändra i ett program så länge som det ändrade programmet släpps under samma licens.

Detta är helt sant. Det är ett skydd som används (och som jag personligen tycker är väldigt viktigt) för att fri programvara skall förbli fri. Om upphovsmannen av en programvara släpper den fri med copyleftskydd gör hon det för att programmet skall förbli fritt och inte kunna göras om till ett icke-fritt program. Om jag släpper min kod under GPL så får du gärna ändra den, men då vill jag att dina ändringar skall vara under GPL också.

Här är det också viktigt att påpeka att man inte måste ändra programmet, det är en möjlighet man har om man vill och följer reglerna. En icke-fri produkt har ofta inte denna möjlighet överhuvudtaget.

Ett företag som vill kopiera in kod från ett öppet program till ett eget stängt program kan inte göra det, så länge som företaget önskar att den stängda koden ska förbli stängd.

Detta är sant, men sedan blir det tokigt igen.

Det finns två möjliga följder av detta.

Den ena är att låta bli att använda kod som rent tekniskt skulle kunna fungera utmärkt.

Den andra följden är att söka tekniska lösningar som inte är optimala, för att komma runt licensproblemen.

Detta är bara två möjliga lösningar av flera. Författaren missar möjligheten att köpa koden av upphovsmannen under en annan licens. Så jobbar till exempel MySQL. Än en gång kan man jämföra med motsvarande situation om det hade varit en icke-fri produkt. Sedan fortsätter artikeln med ett citat från Agne Lindberg, jurist på advokatbyrån Delphi & Co.

– Många utvecklingsföretag vill använda öppna program, men kan inte göra det på grund av copyleft, säger Agne Lindberg, jurist på advokatbyrån Delphi & Co, som arbetar med rådgivning om öppna och fria program.

Detta stämmer säkert. Företagen vill använda andras kod gratis men vill inte dela med sig av sin egen kod. Precis detta är det som GPL vill förhindra. Undrar vad de säger när andra vill använda deras kod i sina produkter utan att betala eller följa de villkor de ställer upp?

Kunder som vill satsa på öppna program har två alternativ för att undvika juridiska problem med licenser.

De kan antingen kontrollera licenserna själva eller lita på att en programleverantör gör det.

Här är det nog inte Licenser som resonemanget gäller utan snarare går vi in på så kallade mjukvarupatent som är en helt annan (mycket trixigare) fråga. En licens är ett avtal som man ingår med någon, du måste alltid kolla detta avtal. Danielsson fortsätter med ett citat för att belysa även detta.

Hans Lyttkens, it-chef på Gotlands kommun, berättar till exempel att kommunen köpt Suse Linux från Novell och därför anser att den inte behöver kontrollera licenser på egen hand.

Hans verkar ha missat något. Jag skulle tro att det fått någon typ av licens från Novell som de måste hålla koll på. Som användare av fri programvara skulle de i alla fall inte behöva bry sig om några av de ”problem” som artikeln försöker påvisa.

Artikeln avslutas med ett citat av Jonas Bosson, FFII. Jonas har jag stort förtroende för och han påpekar mycket riktigt att det inte bara är fri programvara som har problem med licenser:

– Alla typer av licenser skapar problem. Men det är bra med diskussionen, den visar att många börjar förstå vad gpl är, säger Jonas Bosson.

Det Jonas säger är helt korrekt och jag vill sluta detta inlägg i samma anda. Licenser behöver man för att bestämma vad som får göras med olika program (eller andra produkter). Fria licenser ger dig mer frihet och möjligheter än vad merparten av de icke-fria licenserna gör. Om du väljer att nyttje dessa friheter är helt upp till dig men de finns där om du behöver dem. Jämför man med icke-fria licenser så är de fria licenserna både enkla att förstå och att följa.