Dag 30, 3 dagar efter första operationen

I fredags var det dags. Nervös och laddad på samma gång. Min första operation. Läskigt. Inte kaxig då. Behövde inte vänta speciellt länge på operationsavdelningen. Det var nästan direkt in och börja förbereda. Fick en infart och vackra kläder. Togs om hand kungligt. Vilka fantastiska människor som jobbar där! När jag kom in på operationsavdelningen tror jag att det var sex personer som hjälpte mig på plats och riggade allt. Massa slangar och kablar som skall kopplas upp, man skall sitta på ett visst sätt och så vidare.

När det var dags att sövas var det skönt att jag varit med och sövt båda våra barn tidigare. Jag visste vad som skulle hända. Syrgas, ”karusellmedicin” och sedan sovmedicin. När det var dags för sovmedicinen sade sköterskan, ”Nu är det dags att sova, tänk på något trevligt. Sov gott” sedan var det bara rakt in i tunneln.

Just den biten kommer jag inte alls vara lika nervös för nästa gång. Det var inte obehagligt på något sätt.

Familjen var på Mello medan jag opererades så jag fick hjälp av min fantastiska syster som utan att tveka satte sig i bilen för 26 mil enkel resa för att ta hand om brorsan. Bästa lillasyster!

Redan när jag vaknade upp på uppvaket på intensiven fick jag veta att min syster satt och jobbade utanför. Tryggt och skönt. Mådde ganska illa efter operationen men hade inte så ont då tack vare mycket smärtstillande. Hade svårt att få igång kroppen så jag blev kvar ganska långt in på kvällen. Stackars lillasystern fick vänta.

Nu har jag varit hemma några dagar. Smärtan nu är värre än efter olyckan. Mer intensiv. Den smärta som har med själva ingreppet att göra skall dock minska ganska snabbt. Jag hoppas det för nu är det inte kul. Konstigt nog sover jag lite bättre nu än innan. Sitter hela natten i exakt samma ställning. Tror det beror på den högre dosen morfin jag tar nu. Den gör natten lättare men jag blir desto dåsigare under dagen.

Jag fortsätter att rapportera löpande här även om det blir sporadiskt så länge jag är så här pass hindrad av smärta och medicin.

Tusen tack världens bästa lillasyster för all hjälp. Tusen tack även till A & D för den fina presenten.

Dag 24, 3 dagar kvar till första operationen

Det närmar sig. Börjar inse att jag är lite nervös inför operationen även om jag så klart längtar efter den.

Tanken var att åka till Stockholm på fredag och sova på hotell med familjen för att sedan på lördag se på genrepet till finalen i Melodifestivalen. Men nu blir det ju inte så. Jag har givit bort min biljett och familjen åker i alla fall. Har kallat in lillasyster som barnvakt åt mig själv eftersom det stod att man inte skulle sova själv natten efter operationen i bladet från kirurgiavdelningen.

Har ingen bild idag, men kan berätta att axeln ser ut ungefär som förr. Blåmärket är nästan borta. Skall ta en bild innan operationen.

Dag 18, 9 dagar kvar till första operationen

Blir faktiskt lite rörligare för varje dag även om utvecklingen stagnerat. I princip ingen smärta på dagen om inte något oväntat händer. Nätterna är fortfarande jobbiga. Somnar alltid gott men vaknar någon gång mellan 2 och 3 varje natt och somnar sedan inte riktigt om förrän det är dags att vakna.

Jobba går bra, även om det känns lite som att titta genom en toapappersrulle när jag tvingas jobba i sängen med en laptop i knät istället för vid skrivbordet och mina tre jättestora skärmar. Det är bökigt med tangentbord och mus som man inte når.

Badhusaktivitet idag igen. Slingen på fast jag vet inte om den behövs. Använder den aldrig hemma men när jag skall stå mycket så tar jag den. Dels för att vila axeln men också för att visa att jag är skadad. Vill inte ha en klapp på axeln, inte ens en vänlig klapp! Mitt rörelsemönster ser ju inte riktigt klokt ut det heller. Framför allt inte om man skall demonstrera simrörelser :-). Så slingen får hänga med tills jag kan röra mig hyfsat normalt och inte är så öm.

Längtar efter att få träna. Kanske testar löpbandet i morgon. Operation längtar jag också efter. Känns dötrist att ligga här.