Alla inlägg av Marcus Rejås

Båtproblem

Vår båt som fått namnet ”Alma”.

För att komma ut på sjön i sommar med min skadade axel beslutade vi att låta segelbåten ligga kvar på land och istället köpa en liten motorbåt. Vi letade en körbar båt till ett bra pris. Det slutade med att vi köpte en Flipper 666 HT som inte var vårrustad men enligt säljaren bara att polera och slänga i sjön.

Men så enkelt var det inte. Vi noterade att det luktade bensin i båten. Detta är vår första båt med fast bensintank i så man blir ju lite orolig. Bensin är farligt eftersom det är väldigt brandfarligt.

Vi letade källan till doften och hittade att de verkade komma från ett skåp vid förarplatsen där slangarna från tankutrymmet kommer upp. Det luktade inte alls bensin i motorrummet.

Tanken omgavs av bensin. Som att stå i en bomb ….

Kollade på slangarna och ser att de är från 1998. Efter lite googlande och letande på Maringuidens forum så förstår jag att slangarna behöver bytas. Helt normalt. För att komma åt slangarna där de sitter i tanken måste tanken friläggas. Lite pill, men det gick bra. När vi lyfter durken så får vi närmast en chock. Runt tanken ligger en sjö av bensin. Känns som att stå i en bomb.

Inte roligt. Med en hävert pumpade vi ut knappt 20 liter bensin och lite vatten. Nästa steg blir att lyfta ut tanken och se var den läcker. Kan vara så enkelt att det är en anslutning som läcker eller så är det själva tanken. Det återstå att se.

I helgen kommer syrran och svågern med familj hit och då skall vi lyfta ur tanken. Skall bli väldigt spännande. Detta var ju inte vad vi räknat med men samtidigt känns det skönt att få gå igenom systemet grundligt.

Dag 56: Swim Open Stockholm

Dag 56, 29 dagar med hook-platta

Här är jag uppklädd och laddad. Bassängen bakom mig är 25:an och inte 50-metersbassängen i hallen bredvid som tävlingen är i.

Detta är en helg i simningens tecken. I dag har jag varit funktionär på Swim Open Stockholm (SOS). SOS är en jättestor tävling med i år över 900 deltagare från 25 olika länder tävlar om prispengar på ca 600 000kr. Det är absolut världsklass på simmarna. Det har varit grymt kul med mycket bra tävlingar. Jag tvekade länge på om jag skulle klara av det med min axel men som tur var åkte jag.  Jag var ordentligt kall och trött efter första passet. Efter 41 heat som tidtagare vid målgången på 50m fjäril är man ordentligt blöt. Det är som att få en dusch ungefär varannan minut i över en timme. Riktigt kallt blir det även om det är varmt i lokalen. Hur gick det med axeln då? Det gick faktiskt riktigt bra. Tog inga tabletter och hade inte speciellt ont heller. Visst är det jobbigt att vara handikappad, men på det hela taget fungerade det riktigt bra.

Eurosport sänder live alla dagar. De har ett litet hörn med ett bord och en ministudio där de fångar upp vissa simmare efter heaten.

Eurosport sänder live från tävlingarna alla dagar från idag tills på tisdag. Jag jobbar bara idag lördag och på tisdag. Idag var jag reserv på finalpassen men på tisdag kommer jag att vara tidtagare, vilket innebär att jag är på en bana på den sidan simmarna startar på. Så kolla på Eurosport 1 klockan 18:00. Jag kommer att vara bakom pallen på bana 1.

Det är cool med alla kameror. Närbilderna på simmarna tas från andra sidan bassängen av denna man. Det är alltså drygt 50m från.

Jag kan inte låta bli att tycka det är lite cool med alla tv-kameror och teknik. Det är ju inte så att det finns en tre-fyra kameror på en simtävling utan det är massor av kameror. Nu har jag inte sett tv-sändningarna från idag, men vet från andra att de är bra på flera saker. Bland annat att man nästan aldrig ser en annan kamera i sändningen. Sedan kanske man kan tycka att tv får bestämma lite väl mycket, till exempel att vi inte fick ha stopplina som man skall ha för att den kommer i vägen när de skall filma simmarna. Men det är väl fler som njuter av simningen via tv än på plats så det är väl bra att de för en så bra upplevelse som möjligt.

I morgon är det mer simning. Först håller jag en nybörjarkurs i Crawl 9-10, efter det en fortsättningskurs 10-11. Slutligen är det KM och utmanaren klockan 17 så det är fullt program även i morgon. Mellan det skall vi pyssla lite med vår nya (ej vårrustade) båt.

Dag 52: Kontoret igen

Dag 52, 25 dagar med hook-platta

Den fortsatta positiva utvecklingen fortsätter. Gick några trappor idag. Inte helt skönt så springa är inte att tänka på än. Rejält trött i axeln nu efter en lång dag.

Började dagen på SkinDoc i danderyd för att kolla leverfläckar. Bokat sedan innan olyckan. Allt var frid och fröjd men kände mig lite som en gammal gubbe i kassan när jag står där med kortet i högsta hugg. ”Du har ju frikort så det kostar ingenting …” Frikort, jag? Jag som nästan aldrig går till doktorn ….

På vägen in till stan lyssnade jag på P3 dokumentär om Black Metal-morden. Otroligt fascinerande. Jag lyssnade också på hårdrock på den tiden (och har inte slutat än) och lyssnade på några av de band som nämns i dokumentären. Hörde några av de historier som berättas i dokumentären, men att det skulle ligga någon sanning i dem har jag inte fattat förrän nu. Trodde det var rykten och har inte fundera på det mer.

Dags att sova. Skall jobba i ett servicefönster mellan 5 och 8 i morgon bitti …

En båt till

Vi har köpt ytterligare en båt. Vi har nu inte mindre än tre båtar varav en är till salu.

På grund av min skada i axeln har vi beslutat att inte segla i år. Camajo, segelbåten blir alltså kvar på land. Vi har länge drömt lite om en liten båt som komplement till Camajo för att kunna ta torrsätta Camajo tidigare på hösten och sjösätta senare men ändå kunna komma ut på sjön men har inte gjort slag i saken. Men nu när axeln kom i vägen fick vi en anledning och slog till på en Flipper 666 HT. Den vi köpt är inte vårrustad så det blir lite fix innan den blir fin, men den skall nog fungera bra i sommar. Trivs vi med den kommer den att vara kvar.

Dag 51: Det har vänt!

Dag 51, 24 dagar med hook-platta

Tillbaka på starten till Skicrossbanan.

I helgen var vi i Järvsö med kompisar. En härlig resa som jag skrev kort om tidigare. Visst tog jag mig ut i backen för lite transport. Men det gjorde ont i axeln så snart det blev det minsta slagigt. Kan med andra ord inte springa ännu heller. Liften gick bra, men åkningen var inte bekväm.

Jag hade armen hårt i slingen så att den skulle hålla sig på sin plats. Passade på att glida förbi olycksplatsen. Det var lite pirrigt att glida ner samma väg en gång till. Men det gick så klart betydligt långsammare denna gång. Men denna gång slutade det ju inte heller med en axelskada.

På vägen till hotellet passerade vi toppen och passade på att mysa lite.

Anledningen till att jag masade mig ut i backen var att den bästa lunchen fanns i hotellet på andra sidan berget. Enklaste sättet att ta sig dit är på skidor. På vägen tillbaka från hotellet passerade vi toppen och passade på att mysa lite. Vädret var verkligen underbart.

Det bästa som hänt i helgen var att den smärta jag hade problem med under veckan försvann lika snabbt som den kom. På lördag morgon kände jag direkt att axeln var bättre. Det har hållit i sig sedan dess.

Sedan hände något annat roligt i helgen. På vägen hem från Järvsö passade vi på att köpa en båt. Eftersom vi inte kan segla i sommar har vi köpt en mindre båt för att kunna komma ut på havet även i sommar. Båten vi köpt är inte vårrustad och kräver lite fix. Men mer om det kommer i en annan postning.

 

Dag 49: Tillbaka i Järvsö

Dag 49, 22 dagar med hook-platta

Igår åkte vi tillbaka till Järvsö. Det är en skidresa med kompisar som varit planerad sedan länge. Så nu sitter jag i stugan medan de andra är ute i backen. Som tur är så är vädret inte det bästa. Hade det varit strålande sol hade jag verkligen lidit här i stugan.

För att komma till hotellet och äta lunch så åker man skidor. Jag kommer att dra på mig pjäxorna och hoppa upp på laggen idag. Hoppas kunna lägga upp en bild på det sedan. Naturligtvis blir det inte någon skidåkning i ordets rätta bemärkelse utan mer som transport. Det blir utan stavar och armen i sling.

Axeln då? Hela veckan från tisdag har varit pest och pina. Men idag är det faktiskt mycket bättre. Hoppas det håller i sig. Jag har hittills inte idag känt någon ”paniksmärta” och då har jag ändå laddat en diskmaskin och städat lite efter frukosten. Känner mig hoppfull!

Dag 47: Bakslag …

Dag 47, 20 dagar med hook-platta

Det här är inte kul. Kroken i axeln är tortyr. Denna vecka har det börjat med kraftiga verkande, krampliknande smärtor i axeln vid lite slumpvisa rörelser. Mest när jag håller handen lite framför axeln. Väldigt lite belastning framkallar smärtan. Till exempel om jag tvättar händerna och bara trycker händerna lite mot varandra. Ibland känns det bättre. Problemet är att jag aldrig vet när smärtan kommer och vilka rörelser jag skall undvika.

Att sätta på sig en tröja har blivit mycket svårare denna vecka. Jag som trodde jag skulle kunna springa snart men det känns långt borta nu.

I helgen skall vi tillbaka till Järvsö med ett par kompisar och deras barn. Det var bokat sedan långt innan olyckan men vi åker ändå. Min plan var att åka upp redan i går precis som förra gången men nu blir det såklart lite kortare. Jag kan inte åka skidor, men de andra kan ju åka på. Jag får sitta i stugan och läsa en bok eller nått. Inte så dumt det heller. Jag har säsongskort i backen så jag tar med skidorna. :-). Kanske kan jag ta mig till mitt Ground Zero där olyckan hände och ta en bild till bloggen. Kanske är det helt orimligt, det visar sig på lördag och hur axel-eländet är då.

Trevligt skall det bli i alla fall även om det är en sliten variant av mig som inte kan åka skidor. Men jag kan väl vila där lika bra som här. Jenny får köra så det löser sig säkert. Jag borde åtminstone kunna ta en promenad och basta går också bra. Håller jag mig från morfinet skall nog en pilsner eller två slinka ner också.

Såret efter operationen har läkt väldigt bra.

En positiv sak och förutsättning för bastu är att såret läker bra. Jag är imponerad av kirurgen som sydde igen det. Han sydde under huden så stygnen syns inte. Det är bara ett litet streck ca 7cm långt. Jag har ingen känsel på övre delen av såret och utåt armen. Men det är tydligen ganska vanligt. Kanske kommer känseln tillbaka sedan.

Ser lite coolt ut. Får hitta på en bra historia till det. Kan vara ett hugg med en yxa av en galen man i skogen. Kan även vara av ett svärd från en pirat i Sydkinesiska sjön. Får se vad det kan bli. Förslag mottages tacksamt. Ett förslag jag fick redan i Järvsö var att göra en tatuering bredvid ärret. Det är ju ett rakt streck så vid det skulle man kunna skriva ”Järvsö 2017” eller ”Skicross 2017” med lite snirklig stil. Men då kan jag ju inte köra vilken historia som helst när någon frågar …

10 år sedan: Ian Murdock

För exakt 10 år sedan skrev jag på bloggen om hur Sun anställt  Ian Murdock. Jag ställde mig positivt till detta.

Ian Murdock var skaparen av Debian GNU/Linux. Den distribution jag då som nu använder dagligen. Namnet Debian tog Murdock från sitt namn och sin fru Debras namn. Debra och Ian blev lite förkortat Debian. Ian och Debra fick tre barn.

Det var 1993 som han skapade Debian och skrev Debian Manifesto. Efter det har han också hunnit med att  vara teknisk chef på Free Standards Group och styrelseledamot i Linux Standars Base. Han har också varit CTO för Linux Foundation. Linux Foundation lämnade han 2007 för att börja jobbba på Sun som jag skrev om tidigare.

Sedan gick det tyvärr utför för Murdock. Året efter han anställdes på Sun skildes han och Debra. Han slutade på Sun 2010 och började jobba på Salesforce Marketing Cloud fram till 2015. I november 2015 började han jobba på det spännande teknikföretaget Docker. Men allt stod inte rätt till.

Murdock hade sedan länge psykologiska problem och hade åtminstone mot slutet problem med alkohol. Den 28 december 2015 tog Ian till slut sitt liv genom att hänga sig själv efter att ha postat massor av uppenbart förvirrade tweets på twitter.

Ian har betytt mycket för fri programvara och kommer att minnas framförallt för Debian så klart men även mycket annat. Vila i frid.

Sorgligt …

Dag 42, 15 dagar efter första operationen

Dag 42, 15 dagar efter första operationen

Stockholm Tunnel Run Citybanan

Idag skulle jag har sprungit Stockholm Tunnel Run Citybanan. Skulle ha startnummer 17671, ett nummer värdigt en Björnbuse!

Även om läkaren redan för två veckor sedan sade att jag inte skulle springa så har jag inte helt gett upp tanken helt förrän nu. Men smärtan gör att det inte går att springa, även om det inte är mer än 8 km.

Alla jag skulle springa med har också fått förhinder. Kollegan åker skidor och syrran och svågern ligger hemma med feber. Trist!

Hook-platta i axeln är helt enkelt smärta. Inser att jag kommer att vara handikappad tills den tas bort. Det blir någon gång i sommar. Dagarna fungerar okej, man vänjer sig. Det är en grund-smärta som lite molande finns hela tiden. För lite för att man skall ta smärtstillande (som jag inte gillar) men tillräckligt mycket för att vara konstant närvarande. Tar lite Alvedon då och då när den är mer intensiv.

Den överraskande smärtan är jobbigare. Den kommer i två varianter. En ilande smärta som påminner om den man får i tänderna hos tandläkaren. Den uppstår om jag lyfter armen lite utåt. Sedan finns en annan som gör mer ”vanligt” ont som kommer när jag rör armen för mycket framåt eller bara lite bakåt. Den typen av smärta är väldigt intensiv och kommer också när jag gör en överraskande rörelse.

Men som sagt, på dagarna går det bra. Jobbigare är det på nätterna. Den molande värken växer på något sätt när jag ligger still. Efter ett tag går den inte att ignorera, än mindre somna från. Då måste jag ändra ställning som i sig gör ont och sedan börjar det om. Det jobbigaste är helt klart nätterna.

Längtar så tills denna krok skall ut ur min axel!