Dag 37, 10 dagar efter första operationen

Äntligen har det vänt! Axeln är som en stel värkande klump som inte kan användas till särskilt mycket men smärtan är hanterbar och kräver inte morfin. Jag tar en Alvedon lite då och då. Det räcker. Var iväg på flera aktiviteter i helgen. På lördagen var jag på distriktsfunktionärskurs på Simförbundet och på söndagen höll jag två crawlkurser och på kvällen var jag tränare åt mina simmare och lite funktionär på vår klubbtävling. Jag var rejält trött och sliten efter söndagen men nöjd. Klart hopp om livet!

Det jobbiga är nätterna. Sova blir det inte mycket av. Somnar som en stock när jag försöker för att sedan ett par timmar senare vakna av smärtan. Efter det blir det inte så mycket mer sova. Med lite tur blir det lite sammanhängande sömn på morgonen. Spänner nacken när jag sover. Vaknar ofta med huvudvärk. Men som sagt nu går det framåt.

På det hela taget är det bra nu. Humöret och allmäntillståndet är mycket bättre. Det vände tydligt på fredagen. Det kan ha att göra med att jag slutade med morfinet. Nu längtar jag bara tills jag på något sätt kan börja träna. Jag tog en promenad i fredags och efter helgens rörelser förstår jag vad läkaren menar med att det kommer att kännas ett tag.

Jag får springa, men inte förrän det slutat värka och det kommer att ta tre till fyra veckor efter operationen. Det blir med andra ord inget Tunnelrun för mig på lördag vilket är jättetråkigt. Jag har verkligen sett fram emot det. Men det är inte allt för länge kvar tills jag borde kunna springa lite igen.

Dag 34, 7 dagar efter första operationen

Nu har det gått en vecka sedan hook-plattan opererades in i min axel. Det gör fortfarande ont och jag är inte direkt pigg. Hade lite feber igår. Läste att man skulle kontakta vården då, men eftersom det var så sent så avvaktade jag till idag. Idag har jag ingen feber än. Så jag hoppas det var en tillfällighet.

Har tänkt gå på en distriktsfunktionärskurs  i morgon men tvekar lite nu. Måste helt enkelt bli lite mer fart i mig först. Jag får skjuts och behöver bara sitta och lyssna. Jag hoppas fortfarande men bestämmer mig i kväll.

Jag sade till läkaren att jag inte behöver sjukskrivas. Jag kan ju sitta i sängen och jobba. Han sjukskrev mig ändå i tre veckor och jag börjar kanske förstå varför.

Idag fyller jag år också. Gammal och skruttig känner jag mig nu. Har åtminstone önskat mig en prinsessbakelse i eftermiddag. Det räcker bra för mig. Fick ett grattis av Åke Hedman på hans blogg en o-cool gubbe vilket jag uppskattar. I övrigt så ramlar alla automatiska gratulationer in. Kul till exempel att få ett grattis från mitt gym där jag har en present att hämta om jag kommer och tränar idag. Skulle inte tro det ….

Dag 32, 5 dagar efter första operationen

Jag är otålig. Återhämtningen tar längre tid än jag räknat med. Lite frustrerad. Fortfarande sängliggandes med morfin. Undviker de snabbverkande tabletterna. Tar inga nu om jag inte skall göra något speciellt. Jag var till röntgen i måndags och då fick jag ta en. I natt hade jag ont men eftersom jag tänkte jobba idag på förmiddagen lät jag bli. Förhoppningsvis behöver jag dem inte alls mer. Som jag sade skall jag jobba en stund på förmiddagen idag så jag har också halverat grunddosen idag för att vara lite mer alert. Om det går bra kommer jag att fortsätta med det.

Smärtan är ganska oberäknelig. Den hugger till ibland. Jag har lyckats hitta en position ibland som inte gör ont alls, men efter att man suttit i den tillräckligt länge så börjar det värka i alla fall. Det är som att man skulle vilja röra axeln, men samtidigt inte. Smärtan runt operationsområdet har avtagit. Över själva såret har jag ingen känsel alls.

Läkaren har ordinerat vila en vecka med bara enklare ”pendelövningar” varje dag. Dessa gör jag. Sedan skall jag försiktigt börja använda armen mer. Skall kunna göra det mesta så länge armbågen är under axeln och jag inte lyfter tungt. Fram till nästa operation i sommar är ungefär ett mjölkpaket vad jag kan lyfta.

Hur ser jag ut nu då? Här kommer lite bilder.

Innan operationen fungerade axeln ganska bra, men i begränsade vinklar. Jag hade precis börjat köra bil med manuell växellåda och kunde lyfta lite tyngre än ett mjölkpaket. Smärtan fanns innan operationen också, men har blivit bättre och bättre sedan olyckan.

Eftersom jag väntat på operationen har jag inte gjort så mycket under tiden innan första operationen. Mellan den fösta och den andra operationen är det tre månader. Den tiden måste jag göra något vettigt av, annars blir jag galen. Just nu har jag för mycket smärta, men jag hoppas komma igång redan denna vecka ….

Redan på uppvaket efter operationen kunde jag konstatera att axeln var fixad. Armen sitter där den skall och inte hängande för långt ned. Nu har jag en hook-platta på nyckelbenet på vilken axeln är ”upphängd”. Så skall det vara till i sommar då plattan skall opereras ut och sjukgymnastik skall ta mig tillbaka till livet och mina aktiviteter igen. Längtar sjukt mycket efter att simma, men det lär dröja innan jag kan simma igen. Läkaren trodde dock att jag skulle kunna springa om en månad eller så.

Kommer fortsätta att uppdatera här även om det inte händer så mycket. Hoppas vara mindre handikappad och utan morfin redan till helgen.

Dag 30, 3 dagar efter första operationen

I fredags var det dags. Nervös och laddad på samma gång. Min första operation. Läskigt. Inte kaxig då. Behövde inte vänta speciellt länge på operationsavdelningen. Det var nästan direkt in och börja förbereda. Fick en infart och vackra kläder. Togs om hand kungligt. Vilka fantastiska människor som jobbar där! När jag kom in på operationsavdelningen tror jag att det var sex personer som hjälpte mig på plats och riggade allt. Massa slangar och kablar som skall kopplas upp, man skall sitta på ett visst sätt och så vidare.

När det var dags att sövas var det skönt att jag varit med och sövt båda våra barn tidigare. Jag visste vad som skulle hända. Syrgas, ”karusellmedicin” och sedan sovmedicin. När det var dags för sovmedicinen sade sköterskan, ”Nu är det dags att sova, tänk på något trevligt. Sov gott” sedan var det bara rakt in i tunneln.

Just den biten kommer jag inte alls vara lika nervös för nästa gång. Det var inte obehagligt på något sätt.

Familjen var på Mello medan jag opererades så jag fick hjälp av min fantastiska syster som utan att tveka satte sig i bilen för 26 mil enkel resa för att ta hand om brorsan. Bästa lillasyster!

Redan när jag vaknade upp på uppvaket på intensiven fick jag veta att min syster satt och jobbade utanför. Tryggt och skönt. Mådde ganska illa efter operationen men hade inte så ont då tack vare mycket smärtstillande. Hade svårt att få igång kroppen så jag blev kvar ganska långt in på kvällen. Stackars lillasystern fick vänta.

Nu har jag varit hemma några dagar. Smärtan nu är värre än efter olyckan. Mer intensiv. Den smärta som har med själva ingreppet att göra skall dock minska ganska snabbt. Jag hoppas det för nu är det inte kul. Konstigt nog sover jag lite bättre nu än innan. Sitter hela natten i exakt samma ställning. Tror det beror på den högre dosen morfin jag tar nu. Den gör natten lättare men jag blir desto dåsigare under dagen.

Jag fortsätter att rapportera löpande här även om det blir sporadiskt så länge jag är så här pass hindrad av smärta och medicin.

Tusen tack världens bästa lillasyster för all hjälp. Tusen tack även till A & D för den fina presenten.

Dag 24, 3 dagar kvar till första operationen

Det närmar sig. Börjar inse att jag är lite nervös inför operationen även om jag så klart längtar efter den.

Tanken var att åka till Stockholm på fredag och sova på hotell med familjen för att sedan på lördag se på genrepet till finalen i Melodifestivalen. Men nu blir det ju inte så. Jag har givit bort min biljett och familjen åker i alla fall. Har kallat in lillasyster som barnvakt åt mig själv eftersom det stod att man inte skulle sova själv natten efter operationen i bladet från kirurgiavdelningen.

Har ingen bild idag, men kan berätta att axeln ser ut ungefär som förr. Blåmärket är nästan borta. Skall ta en bild innan operationen.

Dag 18, 9 dagar kvar till första operationen

Blir faktiskt lite rörligare för varje dag även om utvecklingen stagnerat. I princip ingen smärta på dagen om inte något oväntat händer. Nätterna är fortfarande jobbiga. Somnar alltid gott men vaknar någon gång mellan 2 och 3 varje natt och somnar sedan inte riktigt om förrän det är dags att vakna.

Jobba går bra, även om det känns lite som att titta genom en toapappersrulle när jag tvingas jobba i sängen med en laptop i knät istället för vid skrivbordet och mina tre jättestora skärmar. Det är bökigt med tangentbord och mus som man inte når.

Badhusaktivitet idag igen. Slingen på fast jag vet inte om den behövs. Använder den aldrig hemma men när jag skall stå mycket så tar jag den. Dels för att vila axeln men också för att visa att jag är skadad. Vill inte ha en klapp på axeln, inte ens en vänlig klapp! Mitt rörelsemönster ser ju inte riktigt klokt ut det heller. Framför allt inte om man skall demonstrera simrörelser :-). Så slingen får hänga med tills jag kan röra mig hyfsat normalt och inte är så öm.

Längtar efter att få träna. Kanske testar löpbandet i morgon. Operation längtar jag också efter. Känns dötrist att ligga här.