Dag 728: 5 dagar efter sista operationen

Det känns bra nu! I torsdags vände det helt. Från smärta efter operationen till att helt plötsligt kännas helt okej. Har slutat med de starkare medicinerna men tar de svagare fortfarande. Visst känns axeln hela tiden men jag kan också känna att det här blir bra!

Axeln är som en klump som drar och stretar emot, men jag kan redan tvinga den varvet runt om jag vill. Kroppen blir starkare även om jag behöver lägga mig ner efter att ha varit uppe ett tag.

Jag sover bra. De nätter jag tagit mycket smärtstillande är min vilopuls väldigt låg och jämn och jag känner mig utvilad när jag vaknar. Däremot är jag väldigt svag och sover även på dagen vilket kan ses i bilden nedan.

Planen för den kommande veckan är följande:

På måndag skall bandaget tas bort och stygnen plockas. Det är första gången ortopeden sytt med synliga stygn så det blir en ny upplevelse. Troligen kommer det bara att behövas lite tejp på såret efter att stygnen tagits bort. Eftersom jag har bandage på såret har jag ännu inte sett hur stort det är eller hur det ser ut. Spännande.

Just nu syns det inte så mycket …

Måndag, tisdag och onsdag skall jag successivt öka aktiviteten vila mindre och mindre. Jag har hittills varit väldigt trött. Jag skall också jobba och ägna mig åt sjukgymnastik.

På torsdag skall jag åka till Järvsö för att åka skidor(!). Japp, korrekt! Den årliga resan till Järvsö, den där jag för två år sedan skadade axeln, är nästa vecka. Jag tror inte på riktigt att jag kan åka så mycket skidor men jag hoppas att såret läkt så jag kan basta och åtminstone ta några finåk i backen. Hoppas också jag har fått tillbaka lite av min energi så jag kan vara med och umgås med mina vänner.

I går gav vi oss ut på första övernattningsturen i lilla båten Alma. Lite spännande med skadad axel och normalt sett svårt att sova i vanlig säng.

Sova blev det väl inte så väldigt mycket av men det var enormt trevligt i alla fall. Trångt var det men mysigt så klart.

När vi kom fram till Flaten i går kväll visade sig ön på från sin bästa sida. Härligt väder trots att det är tidigt på säsongen. Jenny och jag tog en varsin öl och mös i båten medan barnen faktiskt tog ett dopp bakom båten. Det var bara 11 grader så varmt var det ju inte.

Efter det så badade vi bastu och barnen badade ännu mer. Jag vågade in hoppa i med min axel då det är en brant stege ner till vattnet och jag kan ju inte simma så bra med axeln. Så jag höll  mig till duschen.

På kvällen hade vi tänkt sitta och nattsudda en stund, men alla var så trötta så vi stuvade ihop oss och gick till kojs direkt istället.

Idag på morgonen var planen att om det var fint stanna kvar tills lunch men om vädret inte var kalas så skulle vi åka hem efter frukost. Det var blåsigt och inte varmt så vi bestämde oss efter frukost att åka hem. Men då vill barnen att vi skulle ta en omväg hem.

Vi åkte ut till en vik vi brukade åka till tidigare när vi hade motorbåt. Vi kallar den ”Tandviken” eftersom barnen fått lösa tänder där. Men viken har inget namn. Det är den västra viken mellan Gisslingö och Korsö på södra Gisslingö. Här käkade vi lunch och sedan åke vi ytterligare en liten omväg hem runt Tjockö.

En kalastrevlig resa. Vill man se hur vi åkte så kan man se det på Marinwiki så klart.

Filmen nedan är från idag när barnen har kul i vågorna. När jag frågade vilken väg vi skulle ta hem, svarade de i kör ”Den med mest vågor”. Mamman i familjen höll inte med så det blev inte den. Men lite vågor blev det i alla fall.

Nu på söndag börjar en ny crawlkurs i Norrtälje. Dessa brukar vara fullsatta men nu finns det flera platser. Passa på själv eller tipsa en vän. Anmäl dig direkt och säkra en plats.

Idag får man äta Semlor. Denna fantastiska bulle. Packad med energi, fett och socker kan den inte misslyckas.

I min kalender idag står ”Obligatorisk Semla!”.

Naturligtvis går detta inte obemärkt förbi på olika medier. Denna semla tyckte jag var lite kul.

Gissa om det blir semla på eftermiddagsfikat idag … 🙂

För 10 år sedan, exakt, skrev jag följande på denna blogg.

Det här skriver jag på min palm med wlan. Verkar fungera utan problem. 🙂

I vissa avseenden har tiden verkligen gått fort. Vissa saker som hände för 10 år sedan minns jag som igår, andra har jag helt glömt bort. Mina Palm-Pilots till exempel. Vem minns dem? Jag har haft flera stycken som fick ersätta min Filofax. Filofaxen övergav jag nog långt innan och använde filer på datorn istället. Men det var ett tomrum efter den som olika handdatorer (PDA:er) fick fylla. Den PDA som jag skrev inlägget på var nog den sista jag hade.

2005 var man i allra högsta grad uppkopplad även jag sedan 10 år, men man var inte lika mobil som idag. En bärbar handdator var i och för sig inte nytt, men att de hade internet var inte helt vanligt, man synkade dem ofta med sladd eller i en docka.

Hur kom det sig att jag inte hade en ”smartphone” då? Fanns det inte? Jodå, de hade börjat komma redan då, men de var stora, långsamma och inte speciellt bra. Jag resonerade så att jag ville ha en liten telefon (de var små på riktigt då) med bra batteritid (den var bra på riktigt då) som man kan prata i och en handdator som är bra på att vara det. Fördelen var att man då kunde ta med sig bara den smidiga lilla telefonen om man inte behövde handdatorn. Så fel jag fick, ingen köper det resonemanget idag. Varför skulle man vilja ha med sig en telefon man ”bara” kan ringa med? Dumt.

Visst är det bättre nu. Men den bästa telefon jag någonsin haft var min Ericsson T28. Liten, platt och smidig. Batteritiden var inte den bästa på marknaden så jag var tvungen att ladda den varje helg för att vara säker. Missade jag att ladda en helg så höll den oftast till nästa helg men det kunde hända att jag fick mellanladda en gång då.

Min nuvarande telefon får jag ladda varje natt, pratar jag mycket får jag ändå mellanladda på lunchen …