Jag funderar mycket på energi just nu. Inte minst nu när jag varit krasslig några dagar. I ett tidigare inlägg skrev jag om kraften som infinner sig när man skall debattera ämnen man brinner för.

En annan spännande kraft är den jag brukar kalla för zonen. Denna uppträder för mig som it-nörd oftast vid datorn. Det kan vara när jag skriver något om ett ämne, löser ett problem, skriver krånglig kod  eller sätter upp avancerade system. Man har hela problemet eller ämnet klart för sig. Alla detaljer verkar enkla. Det är kul. Kreativiteten flödar. När det går som allra bäst ser man knappt rummet omkring sig.

Måste man avbryta och gå och lägga sig så kan man ofta känna att när man kommer tillbaka till samma kod eller problem att det bara är en hög av svårlöst trassel. Trots att det var så klart sist man var där. När man var i zonen. Skall man sedan komma tillbaka till zonen så tar det olika lång tid beroende på problem. Ibland går det inte utan problemet blir liggande eller får en påtvingad lösning. Ju längre tid man är borta desto svårare att komma tillbaka. Ibland räcker det med kortare avbrott för att falla ur. Det kan vara till exempel ett telefonsamtal.

Av just den anledningen har jag svårt för telefonsamtal. Så svårt att jag för länge sedan uppmanade folk att skicka mig mer brev trots att brevlådan stundtals svämmar över.

Min aversion mot telefonsamtal gör att jag inte heller gärna ringer till någon vilket blir snudd på ett handikapp ibland. Tänk om jag stör? Tänk om den jag ringer till är i zonen? Är det viktigt så ringer jag. Men inte om det kan vänta, då provar jag alltid med att skicka e-post i första hand.

I mitt arbete vill jag vara i zonen. Jag har förmånen att ha ett jobb där jag kan vara i zonen. Det går för det mesta bra, men i perioder har jag svårt att komma dit. Man får pressa ur sig kod eller text som man vet hade kunnat flöda fritt med bättre kvalitet ur fingrarna om man hittade in i zonen. Av samma anledning är det svårt att göra någon nytta på de små stunder som blir över. Har man en kvart att göra något hinner man aldrig in i zonen, man kommer inte ens i närheten. Av den anledningen är det svårt att göra något på dessa stunder. Den smarte har en lista med saker att göra på dessa stunder så även de blir givande. Själv läser jag oftast e-post på dessa stunder.

Jag är säker på att flera av er som läser detta känner igen er och vet hur zonen känns. Men jag undrar om det är alla. Kan en telefonförsäljare vara i zonen? Snickare och hantverkare beundrar jag, hur känns zonen för dem?

Finns zonen ens? Kanske handlar det bara om koncentration? Jag kanske har en samling bokstäver, vad vet jag? Härlig känsla är det i alla fall och de dagar jag är i zonen älskar jag mitt jobb eller vad det nu är det jag gör.

Så har man tittat på ett avsnitt av melodifestivalen igen. Det gjorde mig så pass trött att jag nu ligger i sängen. Bara en öl och ingen whisky gjorde det segare än vanligt.

Ingen låt som berörde men Saade hade häftigast nummer och flest fans så inte ens omröstningen var spännande. Prickade lätt in vilka låtar som skulle till final och vilka som skulle bort. Sångare utan orsak* hela bunten även om han med pappan gjorde det med viss inlevelse.

Alla gjorde väl vad som förväntades helt enkelt. Barnen ville rösta så Jenny laddade ner appen. Tog minst hela första låten innan appen var installerad och man fattade hur den fungerade. Rättvist mot första låten? Njae.

Apropå appen så borde man ju man ju kunna rösta även från utlandet om man vill. Men ingen orkar väl lägga ner den energin.

Nåja. I morgon är det glömt även om det står på löpsedlarna. Själv skall jag vara golvläggare, ekonom och simtränare i morgon.

God natt 🙂

*) Lyssna på Perssons eminenta låt ”Sångare utan orsak” så förstår ni vad jag menar.

Inspirerad av bland annat min vän Åke Hedmans blogg En o-cool gubbe har jag beslutat att försöka mig på att blogga igen. Jag kommer aldrig upp i Åkes nivå men det är inte heller är min ambition. Jag kommer att skriva precis vad jag vill när det passar mig.

Ämnena har ändrat sig sedan 2011 när jag skrev sist. Tidigare har jag i princip bara skrivit om fri programvara. Bloggens absoluta topp med besökarantal i sexsiffriga siffror var mitt inlägg om SIS omröstning om OOXML 2007. Kanske kommer jag titta i backspegeln på det och andra inlägg.

Fri programvara är fortfarande ett av mina största intressen, men det har fått sällskap av andra. Kanske är det åldern som gör att jag kan ha mer än ett intresse samtidigt, vad vet jag? Båtliv och simning är nya intressen som kommer att behandlas här på bloggen. Att jag skulle stå som simtränare i Norrtälje badhus var väldigt oväntat med tanke på den tragiska händelsen 2008. Men så blev det och jag tycker det är jättekul både att simma och att träna andra simmare. Jag kommer att lägga upp övningar och tips som min egen lilla anteckningsbok.

Båtintresset har alltid funnits där men har fått stå tillbaka på grund av tidsbrist. Jag hoppas kunna skriva lite om det också, inte minst sommartid när vi befinner oss på sjön i vår båt Camajo. Jag hoppas också kunna berätta lite om hur arbetet med Marinwiki fortgår även om jag inte har så mycket tid att lägga på det projektet så rullar det sakta framåt.

Apropå tid så har jag även bytt arbetsgivare sedan sist. Jag är inte längre egen på heltid utan är vanlig knegare på ett gammalt kärt företag som jag jobbat med sedan starten.

I jobbet och även på fritiden jobbar jag med vad jag kallar Smarta hem. Nu mera kallas det ofta IoT eller något annat flashigt. Jag har blinkat med lampor på olika sätt i 20 år och tycker fortfarande att det är kul!

Ytterligare ett intresse är att handla med Aktier som jag också gör när andan faller på. Tveksamt om jag kommer att skriva om det här på bloggen, men det är inte omöjligt.

I övrigt kan inlägg handla om vad som helst, det är ju trots allt en blogg. Min blogg.

Välkommen!

Nu har jag haft feber sedan den 21:a december förra året. Nu efter akut bronkit och lunginflammation, lungröntgen och två penicillinkurer är jag äntligen på väg tillbaka – med en enorm backlog.

Så ni som väntar på något från mig, snart är jag på benen igen …