Kategoriarkiv: Simning

Jag simmar i Norrtälje Simklubb och är tränare för flera grupper. Lyckas bättre med att träna andra än mig själv. Här delar jag med mig av tips som jag antingen snappat upp på utbildning eller tips från andra tränare, läst mig till eller kommit fram till själv i min roll som tränare eller simmare. Jag tränar vuxna nybörjare och motionärer och ungdomar som tävlar, så mina tips utgår från den nivån. Jag noterar mest för min egen del och gör inte anspråk på att vara någon expert.

Kolla gärna in min Crawlskola/Crawlteknik.

Vägen till medaljer

Den här texten handlar om Kajsa. Hon är elitidrottare och har precis tagit Guld i ett internationellt mästerskap. Det pirrar i hela hennes kropp när hon böjer sig ner och får medaljen runt sin hals. Kajsas tränare i publiken ryser och hoppar nästan jämfota av glädje och stolthet. Kajsas mamma sitter i publiken med glädjetårarna rinnande nedför kinderna. Häftigt eller hur? Men vad är det egentligen som tagit Kajsa, hennes mamma, tränare och alla svenska supportrar ända hit?

Kajsa tränar varje dag i en grupp i sin förening. Gruppen har en fin dynamik och fungerar bra. Alla i gruppen tycker det är kul att komma till träningarna. Utan denna grupp hade Kajsa inte alls kunnat träna på samma sätt. Gruppen och Kajsas förening är en förutsättning för att Kajsa ska kunna träna alls.

I Kajsas grupp finns Kalle. Han är en glad prick som alltid har ett leende på läpparna. Han har aldrig tagit medalj i några stora mästerskap men flera simmare i Kajsas grupp vittnar om att det är han som håller ihop gruppen och alltid peppar de andra. Utan Kalle hade Kajsas grupp inte fungerat så bra som den gör. Hade inte gruppen fungerat så som den gör hade färre kommit till träningarna och Kajsas träning hade inte blivit lika bra. I Kajsas grupp finns flera andra personer som utgör ett klister som håller samman gruppen. Alla dessa är viktiga för gruppen, för Kajsa och för varandra.

Kajsa har så klart också föräldrar. De har skjutsat till träningar i så många år att de tappat räkningen. När klubben anordnade tävlingar serverade de fika. Kalles föräldrar är båda funktionärer och jobbar på klubbens tävlingar. Utan dessa föräldrar hade det inte fungerat att anordna tävlingar. Hade det inte funnits några tävlingar hade inte Kalle, Kajsa och de andra haft några tävlingar att åka till. Hade de inte haft det hade inte träningarna varit lika intressanta.

När Kalle och Kajsa var små tränade de i nybörjargrupp och sedan i teknikgrupp. De tränare de stötte på där har alla olika bakgrund. Vissa är föräldrar som bara hoppar in för att de behövs och för att det är roligt. Andra har samma eller liknande bakgrund som Kalle och Kajsa fast det har av olika anledningar tävlat färdigt men vill ändå vara kvar i sin idrott. Att de ens finns inom idrotten beror på att andra personer fanns bakom dem när de växte upp på samma sätt som de i Kajsas grupp. Så fortsätter det sedan generationer tillbaka och kommer att fortsätta även framåt i framtiden får vi hoppas.

För att hålla en förening vid liv krävs det många personer som gör saker. En del är aktiva, andra är tränare medan många andra stöder föreningen på helt andra sätt. Alla har de bidragit till att Kajsa nu står på pallen med en ny medalj runt sin hals.

I en förening finns alla sorters idrottare. Vissa har en passion och vill träna jämt, andra tar det mer lugnt och åker till träningen mest för att träffa kompisarna. Vissa kommer att idrotta hela livet och vissa kommer att sluta. Några få kommer att stå på pallen som Kajsa. Men utan alla de andra kommer Kajsa aldrig att stå på pallen. Så kom ihåg att alla idrottare i alla grupper, alla föräldrar och eldsjälar runt omkring är precis lika viktiga. Pappan som grillar hamburgare på lägret bidrar precis som mamman som hjälper nybörjarna med utrustningen under träningen.

Kajsa är precis som alla andra i denna lilla text påhittade personer. Tittar man på en grupp unga idrottare så kan ingen veta i förväg vem som är Kajsa, vem som kommer att ta medaljerna. Men det spelar faktiskt ingen roll. Alla är lika viktiga och oavsett hur långt man kommer i sitt idrottande så har man gjort en insats för sin idrott, sin förening och för Sverige. Ju fler som engagerar sig och ju längre de gör det desto bättre förutsättningar för oss alla.

Dessutom, vad kanske ännu viktigare är. Som aktiv i någon form för en idrottsförening så skapar man förutsättning för en sund och aktiv fritidssysselsättning som gynnar personen och samhället på så många sätt. Elitidrottare som Kajsa är bara en pytteliten del av idrotten. Kajsa står på nästan oändligt många personers axlar när hon tar emot medaljen. Vissa har en framträdande roll, till exempel Kajsas tränare, men det finns viktiga personer hela vägen som man kanske inte tänker på. Kompisen i nybörjargruppen som var så rolig i duschen till exempel. Det var enbart för den personen som Kajsa åkte till träningen när det var lite tungt den där hösten. Kajsas tränare har säkert sådana personer i sin historia också. Det är inte Kajsa ensam som står på pallen. Det är vi alla, tillsammans. Alla har vi en liten roll i att bygga ett sundare Sverige där flera idrottar längre i livet. Elitidrottare som Kajsa är en produkt av ett ett sunt idrottande samhälle med idrottare i alla åldrar och på alla nivåer kantade av personer som gör helt andra saker som krävs för att våra föreningar och arrangemang skall fungera.

Så det går bra att träna utan ambition att stå på pallen. Som idrottare i en förening kan man bidra med bara ett leende på träningen. Testa hur långt man kan komma eller bara träna för att det är roligt och skönt för kroppen. Känna att man är en del av pusslet. Alla är en del i pusslet.

Och du. Vill du stå på pallen som Kajsa? På prispallarna runt om i världen finns alla sorters idrottare. De som börjat idrotta tidigt i livet och de som börjat sent. De som var talanger redan från födseln och de som fått jobba och slita för att sakta bli bättre och bättre. De som är långa, de som är korta. Alla finns de representerade på våra prispallar. Det är faktiskt bara en sak de alla har gemensamt och det är att de tränat och tränat och inte har slutat med sin idrott.

Marcus Rejås, Norrtälje Simklubb

Pris och skidor

I helgen var det dags för årets Järvsö-resa. En helg i vänners glada lag med Skidor och massa skoj.

Vi har gjort resan i många år men på grund av pandemin så har den fått göras på ett annat sätt i några år men i år var det omstart för det ursprungliga upplägget.

Helgen börjar för några få redan på torsdag morgon. Backen brukar vara nästan tom under torsdagen. Det beror så klart på att det är en vardag vilket också gör att inte så många kan komma. Men skön skidåkning är det på torsdagen. Efter skidåkningen hoppar vi som är på plats in i bastun och lite senare äter vi middag medan vi väntar på de som anländer på torsdag kväll.

Sent på torsdag kväll kommer ett gäng som tagit ledigt på fredagen vilket är de flesta, även om några kommer på fredag kväll.

Jag mår gott i backen.

Medan vi är i backen och har trevligt går Norrtälje idrottsgala av stapeln hemma i Norrtälje. Jag tilldelas där ett stipendium för mitt arbete som ungdomsledare i Norrtälje Simklubb. Tyvärr missade jag galan på grund av resan till Järvsö.

Direkt från Järvsö på söndagen åkte jag till simhallen som är lite som mitt andra hem för att som vanligt leda en simträning. Jag visste att jag hade fått ett pris, men blev väldigt förvånad när vår vice ordförande i Norrtälje Simklubb helt plötsligt kliver in mitt i träningen och ger mig mitt pris.

Jag blev både rörd och väldigt överraskad.

Jag och mitt pris i simhallen. Att ta bilder i simhallen är strängt förbjudet, men vi tog denna bild efter att badhuset stängt för dagen.

Det är verkligen uppmuntrande att få ett pris för det man gör. Men jag möter uppmärksamhet och beröm så många gånger i alla fall av mina simmare.

Hur simma snabbare, längre, … – Träningslära

Rubriken säger simma, men detta gäller även om du springer, cyklar, styrketränar eller något annat.

Mina simmare är ibland lite lata. Nu är det orättvist att kalla dem lata för de tränar mycket och hårt men de suckar lite ibland, fast på ett lekfullt sätt, när det är passager i passen som är jobbiga eller tråkiga. De är dessutom bra på att förhandla. Säger jag 12 x 50 så säger någon ”Kan vi inte köra 8 x 50?” och någon annan ”Kan vi inte köra med fenor?”

Jag samlade alla simmare för en genomgång av lite simregler och pratade då även om träning generellt. Denna text är som anteckningar för dem, men det kanske intresserar någon annan också. Tanken med denna text är att den skall vara lätt att förstå.

Fortsätt läsa Hur simma snabbare, längre, … – Träningslära

Swim Open Stockholm 2018

Så var Swim Open Stockholm över för i år. Jag har stått som funktionär på alla åtta passen så man är trött nu. I hela kroppen.

Men jag har sett mycket fin simning. Visst sticker Sarah Sjöström ut och får mycket uppmärksamhet men vi har flera andra bra simmare. Sophie Hansson till exempel vann damernas Bröstsim om 100m och kom tvåa i samma simsätt om 50m. Sedan har vi sett flera andra bra simningar av både våra svenska simmare och utländska.

Nya rekord har slagits och förväntningar har både infriats och blivit till besvikelser.

Alla tv-sända finalpass utom ett stod jag på startsidan. Mitt tryne syntes därför mycket i rutan har jag förstått.

Lite kul är det ju också när kompisar skickar bilder på mig som de tagit på tv:n hemma :-). Min dotter Vilma sade efter att de tittat hemma på torsdagen tävlingar att ”Pappa, du måste raka dig till i morgon, du ser ut som en gammal gubbe”. Jodå, jag var mer nyrakad de andra dagarna.

Men som sagt. Väldigt trött efter åtta pass men jag ser redan fram emot nästa år.

 

Dag 284: Simmat idag på riktigt!

Dag 284, 148 dagar utan hook-platta.

Yes! Idag har jag simmat på riktigt. Ett riktigt pass. Kortisonsprutan gjorde verkligen susen. 2250m blev det. Fort gick det inte, det tog 1:02 inkl avbad. Passet är ett jag ofta körde innan skadan också. Det är ett som jag kan utantill.

Insim: 200m vfsh

4×50 drills (idag blev det cu, enarm, cu enarm)

Serie i tre varv (Första med paddel och dolme, andra med fenor, tredje sammansatt).
3x(4x50m, 2×100, 1×200) v15.

50m Avbad

(2250m)

Fuskade dock med vilan då det var lite trångt på banan. Men jag genomförde passet som planerat. Det var första gången sedan olyckan. Jag har dessutom inte speciellt ont nu. Hoppas det känns bra i morgon också.

Huvudklapp

Denna övning tränar att få in en bra timing i simtaget i frisim. Det tränar även rotation och samlat återförande av armen på liknande sätt som ”tumme i armhåla” och likande övningar.

I varje armtag klappar du med handen på huvudet. Den andra armen skall stanna kvar i sträckt läge längst fram tills den andra gör huvudklappen. Huvudklappen är alltså startskottet för den hand som är sträckt framåt.

Detta visar på en lämplig timing mellan armtagen.

Catch-up

Catch-up eller Ketchup som den kallas i vissa klubbar är en klassisk övning för frisim. Den tränar glid och vattenläge. Den kan också användas för att fokusera på armtag eller rotation.

Den går ut på att man simmar bara med en arm i taget. Alltså hela armrörelsen med en arm tills den båda armarna är sträckta framåt. Sedan samma sak med den andra. Tänk på att det är simning som efterliknas så lägg inte händerna i hop längst fram som i streamline utan låt dem vara axelbrett isär.

Dag 229: Simmade 2000m igår :-)

Dag 229, 93 dagar sedan hook-plattan togs bort

Igår simmade jag 2000m. Det är rekord sedan olyckan! Det kändes riktigt bra. Passet jag körde var en del med paddlar, en del med fenor och en del sammansatt utan leksaker. Jag använde fenor på insimmet för att ge axeln en mjuk start och när jag körde paddlar hade jag bara paddel på handen på den friska sidan. Sista 600m (1×200, 2×100, 4×50) simmade jag utan hjälpmedel. Det gick bra men jag har lite värk efteråt. Idag är jag extra stel i axeln. Jag kunde trycka på lite men har som sagt ont efteråt. Jag hoppas att det är musklerna som gör ont.

Jag använder en träningsklocka från Garmin (nej jag får inget för reklamen). Jag kollade statistik i går igen och noterar att kurvan för vilopuls tydligt visar vad som händer när man skadar sig och tvingas avstå träning en tid.

Intressant vad snabbt vilopulsen reagerar på träning. I diagrammet för vilopuls ser jag att den snabbt stiger över 60 efter olyckan. När jag sedan börjar träna igen ser jag att den snabbt börjar gå ned igen. Träning gör helt klart något med kroppen. Antar att det är något bra. (Skärmdump från Garmin Connect)

Så simma går hyfsat, springa går bra. Men annars då? Jag kan inte göra armhävningar. Inte heller plankan som var en övning jag gjorde ganska ofta före olyckan. Jag kan inte heller sova på den högra skadade sidan. Simma går som sagt rätt så bra men jag kan fortfarande inte forma en bra ”streamline” då jag inte får upp armen mot huvudet. Jag har heller inte vågat mig på en start från pall ännu.

Dag 220: Långsamt på väg tillbaka

Dag 220, 84 dagar sedan hook-plattan togs bort

Det går fortsatt framåt! Men inte fullt så snabbt som jag trott. Jag hade föreställt mig en snabb intensiv rehabilitering. Men så blev det inte riktigt. Löpning fungerar bra men överkroppen är klart hindrad. Jag har fortfarande ont när jag sover på den skadade axeln, men den fungerar helt okej i vardagen. I vissa vinklar har jag ingen muskelkraft alls. Att börja lägga på vikter i träningen är flera veckor bort, kanske mer. Men sjukgymnastiken går bra. Jag tänjer och bänder. Även om löpningen går bra så är den psykiskt jobbig. Jag väger tio kilo mer nu än vid olyckan och det är ju inte muskler direkt. Att vara stilla så länge tär mycket på kroppen. Jag springer alltså mycket långsammare nu än innan olyckan vilket är jobbigt. Detsamma gäller så klart även simningen när jag kommer igång med den.

I diagrammet över ”Intensiva minuter” från olyckan i februari tills nu syns tydligt att min aktivitetsnivå varit väldigt låg under knappt 6 månader.. Det grå är mål och det blå eller gröna är vad jag uppnått. Gröna staplar där jag klarat målet. Efter sommaren har jag trappat upp träningen igen mest med löpning. (Skärmdump från Garmin Connect)

Nyligen har jag börjat simma lite också. Jag kör med fenor på fötterna och låter armarna hänga med i simrörelserna. Ca 1000-1500m brukar gå bra. Någon 50:a då och då simmar jag sammansatt utan fenor. Ibland med en paddel på vänster hand (den friska). Det går bra men jag får lite ont efteråt och det smärtar även i vissa rörelser. Till exempel när jag andas åt vänster i frisim. Däremot går smärtan snabbt över så jag tror det är nyttig smärta.

Mitt mål nu är att återställa min vikt och att kunna simma 50m fritt på KM den 17 december. Någon bra tid räknar jag inte med att få men att starta i alla fall. Jag har ännu inte vågat dyka från pallen efter olyckan då vissa hastiga oväntade rörelser kan göra väldigt ont. Men det är nog mycket ett hjärnspöke. Jag tror det skulle funka redan nu.

Skidsäsongen tror är inte hotad. Den kommer att börja men en vecka i Järvsö(!) runt jul, sedan Sälen efter nyår. Längtar efter att stå på skidorna igen! Även om det blev mycket skidor förra säsongen blev det ju en snöpligt slut. I år är det flera resor inbokade.