Denna övning tränar att få in en bra timing i simtaget i frisim. Det tränar även rotation och samlat återförande av armen på liknande sätt som ”tumme i armhåla” och likande övningar.
I varje armtag klappar du med handen på huvudet. Den andra armen skall stanna kvar i sträckt läge längst fram tills den andra gör huvudklappen. Huvudklappen är alltså startskottet för den hand som är sträckt framåt.
Detta visar på en lämplig timing mellan armtagen.
Catch-up eller Ketchup som den kallas i vissa klubbar är en klassisk övning för frisim. Den tränar glid och vattenläge. Den kan också användas för att fokusera på armtag eller rotation.
Den går ut på att man simmar bara med en arm i taget. Alltså hela armrörelsen med en arm tills den båda armarna är sträckta framåt. Sedan samma sak med den andra. Tänk på att det är simning som efterliknas så lägg inte händerna i hop längst fram som i streamline utan låt dem vara axelbrett isär.
Dag 229, 93 dagar sedan hook-plattan togs bort
Igår simmade jag 2000m. Det är rekord sedan olyckan! Det kändes riktigt bra. Passet jag körde var en del med paddlar, en del med fenor och en del sammansatt utan leksaker. Jag använde fenor på insimmet för att ge axeln en mjuk start och när jag körde paddlar hade jag bara paddel på handen på den friska sidan. Sista 600m (1×200, 2×100, 4×50) simmade jag utan hjälpmedel. Det gick bra men jag har lite värk efteråt. Idag är jag extra stel i axeln. Jag kunde trycka på lite men har som sagt ont efteråt. Jag hoppas att det är musklerna som gör ont.
Jag använder en träningsklocka från Garmin (nej jag får inget för reklamen). Jag kollade statistik i går igen och noterar att kurvan för vilopuls tydligt visar vad som händer när man skadar sig och tvingas avstå träning en tid.
Så simma går hyfsat, springa går bra. Men annars då? Jag kan inte göra armhävningar. Inte heller plankan som var en övning jag gjorde ganska ofta före olyckan. Jag kan inte heller sova på den högra skadade sidan. Simma går som sagt rätt så bra men jag kan fortfarande inte forma en bra ”streamline” då jag inte får upp armen mot huvudet. Jag har heller inte vågat mig på en start från pall ännu.
Dag 220, 84 dagar sedan hook-plattan togs bort
Det går fortsatt framåt! Men inte fullt så snabbt som jag trott. Jag hade föreställt mig en snabb intensiv rehabilitering. Men så blev det inte riktigt. Löpning fungerar bra men överkroppen är klart hindrad. Jag har fortfarande ont när jag sover på den skadade axeln, men den fungerar helt okej i vardagen. I vissa vinklar har jag ingen muskelkraft alls. Att börja lägga på vikter i träningen är flera veckor bort, kanske mer. Men sjukgymnastiken går bra. Jag tänjer och bänder. Även om löpningen går bra så är den psykiskt jobbig. Jag väger tio kilo mer nu än vid olyckan och det är ju inte muskler direkt. Att vara stilla så länge tär mycket på kroppen. Jag springer alltså mycket långsammare nu än innan olyckan vilket är jobbigt. Detsamma gäller så klart även simningen när jag kommer igång med den.
Nyligen har jag börjat simma lite också. Jag kör med fenor på fötterna och låter armarna hänga med i simrörelserna. Ca 1000-1500m brukar gå bra. Någon 50:a då och då simmar jag sammansatt utan fenor. Ibland med en paddel på vänster hand (den friska). Det går bra men jag får lite ont efteråt och det smärtar även i vissa rörelser. Till exempel när jag andas åt vänster i frisim. Däremot går smärtan snabbt över så jag tror det är nyttig smärta.
Mitt mål nu är att återställa min vikt och att kunna simma 50m fritt på KM den 17 december. Någon bra tid räknar jag inte med att få men att starta i alla fall. Jag har ännu inte vågat dyka från pallen efter olyckan då vissa hastiga oväntade rörelser kan göra väldigt ont. Men det är nog mycket ett hjärnspöke. Jag tror det skulle funka redan nu.
Skidsäsongen tror är inte hotad. Den kommer att börja men en vecka i Järvsö(!) runt jul, sedan Sälen efter nyår. Längtar efter att stå på skidorna igen! Även om det blev mycket skidor förra säsongen blev det ju en snöpligt slut. I år är det flera resor inbokade.
Free Software Foundation Europe startar idag ett initiativ för att sprida information om fri programvara i den publika sektorn. Inget nytt egentligen, vi har pratat om det länge och det finns flera äldre initiativ. Men detta är nytt, fräscht och snyggt.
Tummen up!
För 10 år sedan meddelar SIS att omröstningen om OOXML är ogiltig.
Som jag har berättat om tidigare var jag engagerad i skandalen på SIS där Microsoft kuppade igenom ett Ja till sin föreslagna standard OOXML.
SIS befann sig nu i ett underligt läge. Man hade haft en omröstning som alla insåg inte gått rätt till och den hade lett till att man skulle rösta Ja i ISO. Den ursprungliga gruppen skulle med största sannolikhet ha kommit fram till ett Nej. Vad skall man göra?
Det var för lite tid för att göra en ny omröstning. Och om man skulle göra en, hur skulle den gå till?
I en intervju med Lars Flink, dåvarande VD för SIS några dagar innan kan man mellan raderna läsa lösningen när han på frågan om SIS kan riva upp beslutet svarar:
– Det enda som skulle kunna riva upp beslutet är om något formellt fel begåtts. Om något i processen inte varit korrekt. Om det är aktuellt nu är en hypotetisk fråga som jag avstår från att besvara.
Några dagar senare, idag för 10 år sedan, kom beskedet. SIS ogiltigförklarar omröstningen. Anledningen är röstfusk. Så här säger Lars Flink i en intervju i Ny Teknik.
– Vi har fått en hel del information under de här dagarna och den pekar på att någon deltagit i omröstningen med mer än en röst.
Jag har hört ryktesvägen att något sådant fusk inte förekom. Men en läsare på min blogg föreslår att det kan vara Microsoft som avses. Jag vet inte, men det var nog den enda lösningen för SIS att klara sig ur denna situation.
Men hur skulle man göra med omröstningen i ISO? Det slutade med att SIS lade ner Sveriges röst i ISO.
Idag är det exakt 10 år sedan skandalen på SIS och då mina ”15 minutes of fame” startade. Jag var då som nu en anhängare av fri programvara. Det vill säga programvara som tillåter insyn och inte snärjer dig som användare. För 10 år sedan var jag mycket mer engagerad än idag men jag står fortfarande fast vid mina principer. Många, många gånger under åren har vi fått rätt och jag har i efterhand kunnat säga ”Vad var det jag sa?”.
För 10 år redan var dokumentformat och öppna standarder i ropet. Det fanns ett standardformat som heter OpenDocument Format (ODF) som är ISO-standard. Detta användes då främst av OpenOffice.org som är en populär kontorsprogramvara. Microsoft som var ledande i branschen använde ett eget proprietärt format.
Eftersom öppna standarder var väldigt hett efterfrågade myndigheter och företag just det. Det skulle vara öppet och man skulle kunna byta program utan inlåsningseffekter.
Microsoft har då två alternativ. Antingen omfamnar man den befintliga standarden eller så gör man en egen. Tyvärr valde de det sistnämnda.
Microsoft kallade sitt format Office Open XML (OOXML). Förvillande likt ODF. Många trodde nog att debatten handlade om deras äldre format (.DOC) men de var alltså ett relativt nytt format som inte många använde då. Microsoft lyckades dessutom få detta nya format att snabb-behandlas av ISO. Hur det gick till undrar jag fortfarande.
I ISO ingår svenska SIS. Så SIS skall rösta om OOXML i ISO. Hur man skall rösta skall tas fram i en arbetsgrupp som hette Ag17. Här satt personer från olika företag och intressenter. Det var inte så många med i gruppen från början. Men SIS regler gjorde det möjligt att gå med i gruppen ända fram till omröstningen och då ha rösträtt. Denna konstiga regel utnyttjades av både Microsoft och vi som kontrade på samma sätt. Dessvärre förlorade vi.
Hur det gick till och vad som hände sedan skrev jag om i inlägget SIS sålde sin röst rörande OOXML. Det var exakt 10 år sedan idag.
Inlägget ovan har lästs (eller i alla fall visats) hundratusentals gånger. Dagen efter mötet fick jag sätta upp en statisk sida med bara det inlägget för servern belastades så hårt. Det fanns länkar till min lilla blogg från flera stora dagstidningar och väl trafikerade webbplatser som till exempel Slashdot och IDG.
För mig började det med ett telefonsamtal från en person aktiv i AG17 en fredag kväll. Jag skriver inte vem eftersom jag inte frågat personen i fråga. Men det var i alla fall inte jag som upptäckt det, jag bara hängde med. Det hade tillkommit nya företag som vi trodde skulle rösta ja. Vi önskade att SIS skulle rösta nej. Planen var att vi skulle väga upp med lika många. Men på mötet kom många fler än vi trott.
Jag åkte till mötet. Jag var alltså med där på mötet på riktigt. När jag kom hem skrev jag inlägget. Jag var en av de första som skrev om det och eftersom jag hade varit med fick det stor spridning. Tidningarna ringde. Bokstavligen hela natten. Flera som ringde hade bara två frågor:
Jag svarade ”Ja” på båda. Vissa ville veta lite mer. Mötet var på en måndag och telefonen ringde hela veckan. Det gick inte att jobba alls den veckan. Om det var jobbigt? Nej, jag tyckte det var skitkul. Det var journalister, organisationer, företag, myndigheter, till och med Rikspolisstyrelsen (av någon anledning) och privatpersoner hörde av sig. Till en början var alla positiva. Men senare, efter att SIS beslutat att lägga ner sin röst (mer om det senare) blev det mindre positiva brev.
En organisation som inte var så glad var Microsofts intresseförening IAMCP som senare kom att stämma SIS för detta möte. Jag hade kontakt med ordföranden där och vi talades vid i telefon och skickade flera brev till varandra. Han var väldigt trevlig och även om vi stod långt ifrån varandra tror jag vi fann en ömsesidig respekt för varandra.
Det fanns andra som inte var så glada också. Jag fick så klart också arga brev. Inga hot direkt men några rejäla utskällningar.
Dagarna som följde var som sagt kaotiska. Jag hoppas jag får tid att berätta mer. Men kortfattat kan man säga att OOXML först fick avslag i ISO men efter en runda till klubbades det igenom på mycket tveksamma grunder.
Blev världen bättre eller sämre? Nåja världen snurrar på. Vi snackar programvara här… Men inget hade varit sämre om vi vunnit. Tvärt om.
Vad var det jag sa?
Det skrevs så klart mycket om detta. De flesta vinklade det som att Microsoft gjort fel. I själva verket var det ju SIS regler som var fel. Här följer bara några exempel på artiklar som finns kvar från mitt inlägg (tyvärr fungerar inte de flesta länkar efter 10 år men dessa är kvar. Sök på SIS och OOXML så hittar du massor av artiklar):
DN: Microsofts affärspartners köpte Sveriges röst
Computer Sweden: Microsoftkupp mot formatomröstning
Tech World: Microsoft anklagat för att rigga omröstningen i OOXML
Computer Sweden: Microsoft pressade partners att rösta ja
The Local: Microsoft accused of buying Swedish votes
Metro: Microsofts röstkupp värd miljardbelopp
Ny teknik: Microsoft erkänner röstkupp hos SIS
Jag hoppas få tid att inom de närmaste dagarna berätta mer om eftermälet av detta turbulenta möte. Kortfattat kan jag säga att SIS lade ner sin röst i ISO. OOXML röstades först ner i ISO men på ett uppföljande möte accepterades standarden. OOXML är alltså en standard idag. SIS har idag ändrat sina regler.
Dag 193, 57 dagar sedan hook-plattan togs bort
Det var ett tag sedan jag berättade om hur det går. Kort kan man säga att det går framåt. Dock lite långsammare än jag räknat med. Jag gör nu sjukgymnastik varje dag. Axeln fungerar helt okej i vardagen. Jag kan också sova utan större problem. Lite molande värk när jag varit still länge men helt ok.
Dessvärre blir det ingen simning på ett tag. Att göra ett frisimsarmtag med armen är långt borta. Rörligheten är alldeles för dålig. Men jag blir rörligare för varje dag så jag hoppas på att kunna vara med på träningarna igen efter jul.
Innan dess måste jag dock komma i lite bättre form. Jag har lagt på mig 10 kg sedan jag skadade mig och det är ju inte muskler direkt …
En bra sak är att jag helt utan problem kan springa. Så det blir det jag får ägna mig åt ett tag. Skall också börja styrketräna benen och bålen inför skidsäsongen. Skall blir väldigt skönt att komma igång igen.
Dag 146, 10 dagar sedan hook-plattan togs bort
Nu har det gått 10 dagar sedan den andra operationen. Axeln kändes bättre direkt även om jag hade lite smärtor efter operationen. Jag var mycket mindre påverkad av operationen denna gång, men det tog ändå ett bra tag att komma tillbaka.
Idag tog jag bort bandaget. Det skulle egentligen sitta tills på tisdag, men det hade börjat lossna av sig självt. Såret ser riktigt bra ut! Som ett litet streck bara. Det är finare nu än efter den första operationen. Såret är slutet och kladdar inte alls. Jag kan alltså duscha! Jippi!
Nu börjar den sista fasen. Återuppbyggnaden! Jag är taggad! Den fasen innefattar många moment:
Jag kommer att fortsätta att skriva om återuppbyggnaden här på bloggen om det intresserar någon.
Jag har kunnat röra axeln ungefär som när jag hade plattan. Tänjer man lite gör det ont. Att lyfta armen av egen kraft går inte alls, jag måste hjälpa till med den andra armen. Men det kommer nog. Nu finns det inget som hindrar mig! Jag är väldigt sugen på att testa att springa. Det kan gå i alla fall en kortare stund.
Om ett par veckor skall jag börja på sjukgymnastik. Jag är som sagt riktigt peppad. Jag hoppas verkligen att jag kan börja simma igen när terminen drar igång. Men det kanske är lite väl optimistiskt. Att jag hinner med hela skidsäsongen ser jag dock som helt säkert.
Dag 137, en dag sedan hook-plattan togs bort
Igår blev det operation igen. Samma procedur som förra gången. Duscha i Descutan två gånger på kvällen. Sova i rena kläder i ren säng. Eller sova, man är ju lite orolig så lite orolig blev även sömnen. Vakna och sedan duscha två gånger igen. Huden känns som elefanthud efteråt. Ögonen svider. På med rena kläder. Räknar med att armen skall vara bunden efter operationen så jag tar en luftig skjorta.
Blev som vanligt väl omhändertagen på operationsavdelningen. Lite försenad var de, men jag låg med dropp och hade det skönt under tiden.
Fick prata med ortopeden som lovade att jag skulle få behålla plattan. Najs!
Operationen gick bra. Mycket snabbare än förra gången. Lite osäker men det bör inte ha tagit mycket mer en en halvtimme. Förra gången tog det över två timmar tydligen. Antar att den korta narkosen bidrog till att jag mådde mycket bättre efteråt denna gång. Halsen kändes som om man kört en toaborste upp och ned några gånger, men även det mindre än gången innan.
Direkt efter kändes det väldigt bra. När jag gick på toaletten passade jag på att testa att röra armen. Då satt bedövningen fortfarande i och jag kunde röra armen mer än innan operationen även om det är långt kvar tills jag kan lyfta armen.
Helt klart kommer jag nu in i en ny fas i återhämtningen. Att få bort kroken är underbart. Kolla på bilderna (klicka för större), det är ingen liten sak jag haft i axeln i 109 dagar!
