I en artikel i IDG-tidningen CIO med titeln Öppen källkod ökar på företagen berättar Jon Röhne om en ny rapport från analysföretaget Gartner. Enligt rapporten använder 85 procent av de tillfrågade företagen ”öppen källkod” och de resterande 15 procenten meddelade att de planerar att göra det inom 12 månader. Inom ett år använder alltså närmare 100% av de 274 tillfrågade företagen fri programvara.

Så långt är rapporten väldigt positiv i mina ögon 😉 men sedan rör de till det lite.

Gartner anser att det är en stor risk att företagen inte har någon formell policy för hur de hanterar fri programvara och det kan jag i och för sig hålla med om. Det är alltid bra att ha ordning och reda på vad man använder. Men att dra sådana växlar som Gartner är onödigt och missvisande. De hävdar att företagen genom denna ignorans riskerar att bryta mof upphovsrättslagen. Laurie Wurster som är analytiker på Gartner säger:

Att något är fritt att använda betyder inte att det är gratis.

Wurster har rätt i det att inte alltid är gratis, det kostar alltid att driftsätta och underhålla programvara och det är också en tjänst som en del leverantörer tar betalt för. Det är ingen hemlighet. Det är också tillåtet att ta betalt för fri programvara precis som med stängd programvara så fri programvara behöver inte vara gratis, men så som licenserna fungerar så blir de i praktiken nästan alltid gratis. Som det framställs i artikeln verkar det som om det är luriga fällor med fri programvara vilket det inte är.

Att man skulle riskera att bryta mot upphovsrätten kräver mer än slarv.

Längre ner i artikeln pratar man om licenser. Wurster berättar:

Att förstå när och hur ett open source-alternativ kan användas är en frustrerande process. Särskilt när det finns så många olika licenstyper att välja på.

Jag kan igen hålla med Wurster om att det finns för många licenser. Men så länge man bara använder fri programvara i sin organisation behöver man inte oroa sig för licenser. Det är bara att åka. Licenserna skiljer sig åt när man distribuerar programmet till andra parter, antingen som de är eller inbakad i en produkt. Jämför man med proprietara licenser så är det orättvist att fri programvara framställs som krånglig. Proprietära licenser finns det nästan lika många som det finns program (betydligt fler än de fria) och det som gör de fria licenserna lite krångliga är att de tillåter vidaredistribuering och modifiering av programmen vilket de proprietära i de allra flesta fall inte tillåter alls.

De allra flesta företag vill bara använda produkterna och inte modifiera dem eller distribuera dem till annan part och vad som då gäller är mycket enklare enligt de fria licenserna även om de är fler än nödvändigt.

Men det finns mer positivti artikeln som visar på att företagen är medvetna. Till exempel nämner de tillfrågade företagen  tre bra anledningar till att de använder fri progamvara. De nämner lägre TCO, att det är lättare att starta nya projekt och att de vill skydda sig mot att en leverantör ”äger” hela IT-avdelningen.

Så det fanns mycket positivt i artikeln även om man inte kan vara helt nöjd …

Denna vecka har dominerats av diskussion om kodkvalitet. För mig började det på tisdag morgon med att Henrik Sandklef ringde för att förvarna mig om ett utspel i Computer Sweden där Malin Forsman, i en artikel av Lars Danielsson, går ut och påstår att sluten programvara skulle vara av högre kvalitet en programvara med öppen källkod. Hela artikeln är konstig. Vad gäller kodkvalitet så finns det naturligtvis massor av exempel på kod men både hög och låg kvalitet både bland fri programvara och sluten dito. Så egentligen är hela påståendet lite konstigt.

Jag läste artikeln och konstaterar att den är full av känd FUD och direkta felaktigheter. Jag bestämde mig snabbt för att inte bemöta artikeln. Jag sökte lite på juristens namn och kunde snabbt konstatera att hon jobbat på Microsoft under några år. Jag ringde tillbaka till Henrik och berättade det. Ingen av oss var väl direkt förvånade, men jag återkommer till det senare.

På de e-postlistor där jag är med diskuterades hur och om artikeln skulle bemötas. En sak som man hänger upp sig på är att det inte i artikeln står att Forsman jobbat på Microsoft utan att hon i artikeln framställs som neutral medan Anders Liling, som också uttalar sig i artikeln, presenteras som ”vd på Stockholmsföretaget Redpill som erbjuder konsult- och supporttjänster för öppna program”. Klart att det är fel att det framställs på det sättet. Men skall jag vara ärlig så tycker jag inte att var man tidigare jobbat skall förhindra att man får gå ut och tycka och tro saker. Skall man spekulera i varför Forsman gör detta utspel så tycker jag det är mer relevant var Forsman gör idag. Det tycker jag inte har framkommit så mycket. Enligt sin presentation på Advokatfirman Westermark Anjou jobbar Forsman som jurist inom områden som till exempel Immaterialrätt, Programvarufrågor och Informationsteknik. Hon har alltså allt att vinna på konstiga proprietära lisencer och villkor. Hon är också medlem i Medlem i Svenska föreningen för upphovsrätt (SFU), där till exempel Microsoft är medlem. Jag misstänker att denna förening inte riktigt har sett fördelarna med fri progamvara för sina medlemmar ännu.

Flera valde att kommentera artikeln till tidning. Det ledde till ytterligare en artikel där några av kommentarerna från läsarna redovisades.

Tillbaka till artikeln. Jag kommer som sagt inte att kommentera artikeln – det har redan Anders Lindbäck och Svenska Linuxföreningen gjort på ett bra sätt i en debattartikel i samma tidning som Forsmans utspel. Märk att Anders debattinlägg i princip står okommenterat medan Formans utspel har över 270 kommentarer och ytterst få håller med henne.

Jag kommenterar inte på IDG, det tar för lång tid att hänga med i kommentarerna och det är lätt att skriva en kommentar men det tar lång tid att sedan följa kommentarerna för att se om min kommentar bemöts någonstans. Men några av kommentarerna (jag har skummat dem bara, det är för många för att läsa alla) tycker jag borde besvaras så jag tar dem här.

”timb45” (tyvärr är de flesta som debatterar anonyma) skriver:

Att tjäna pengar på att sälja en produkt istället för att supporta skapar ju per definition bättre förutsättningar för att optimera kvalitén. Tvärtom är det väl så att öppen källkodsleverantörer som har en armada av konsulter och supportpersonal snarare ser varje bug som en garanti för fortsatta intäkter.

Att ”ge bort” en produkt för att skapa ett beroende som sedan leder till påtvingad support är verkligen inlåsning. För även om koden är fri och öppen är kompetensen inte det.

Detta är naturligtvis inte riktigt och visar på att man inte förstått vad det handlar om. En styrka med fri programvara är att den främjar konkurrens. En bugg är knappast en garanti för fortsätta intäkter utan snarare en uppenbar risk att någon annan erbjuder en bättre tjänst eller produkt. Kanske från samma kod. Även leverantörer av sluten programvara tjänar pengar på support men gör det i skydd av den hemliga källkoden. Här kan man möjligen se ett incitament till att skriva dålig kod.

Sedan talar ”timb45” om inlåsning. Har man stängd kod enligt ovan och dessutom kan låsa in kunderna genom att inte följa standarder så blir det ännu svårare för kunden.

I en kommentar till den uppföljande artikeln skriver Patrik Löwendahl (tack för att du inte är anonym) angående fördelen med att kunna modifiera fri programvara inhouse om man vill och har personal som kan det:

Det här är ett av de sämsta argumenten med OSS. Jag /vill/ inte bygga operativsystem. Jag köper OS och färdiga program för att slippa, istället kan jag anställa kompetens som fokuserar på /min/ kärnverksamhet. Det är att vara affärsmässig, satsa på det som som får det att skilja sig från dina konkurrenter. Att ta över OSS källkod kanske gäller för IT företag, men knappast för en kommun.

Jag håller med om att ingen vill bygga operativsystem, men detta gäller så mycket mer än operativsystem. Operativsystem är hyllprodukter som skall göra det de skall. Men Löwendahl skriver om att han vill anställa personal som fokuserar på sin kärnverksamhet. Borde det inte vara bra om han även kunde anpassa systemen så de också fokuserar på hans kärnverksamhet? Att man har möjligheten att anpassa betyder inte att man måste. Om en programvara inte riktigt passar perfekt för det syfte jag vill så kan jag om programmet inte är fritt bara be om en offert från ett enda företag på att få det förändrat. Är programmet däremot fritt kan jag ta in offerter från flera oberoende företag för att få det anpassat. Känns inte det mer affärsmässigt? Att ställa sig i en beroendeställning till en leverantör är varken bra eller affärsmässigt anser jag.

Hur jag än vrider på Löwendahls inlägg kan jag inte få det till ett argument mot fri programvara.

Nu är det söndag. Jag sitter hemma med en bunt med verifikationer som skall gås igenom. Jenny håller på att slipa i vårt nya arbetsrum på nedervåningen och Albin leker med sin kusin Simon och Vilma sover på gården. I morgon börjar en ny spännande vecka.

Så sitter man här och klurar lite igen. För närvarande sitter jag på ett tåg på väg mot Göteborg för vidare färd mod Varberg där jag skall jobba i morgon.

Denna dag är intressant. Jag började med att följa med min Jenny och mina barn på musiken som de går på varje måndag. Det var andra gången jag var med och första med Vilma. Det var enormt kul att se dem springa runt och sjunga och leka. Därefter släppte de av mig vid stationen och här sitter jag nu.

Ofta när jag reser kommer man fram i sista sekund och har man tid över skall man alltid träffa någon eller några så det blir sällan tid över. I kväll kommer jag i god tid till hotellet och skall se till att få in ett besök i den relaxavdelning som finns där. Men nu är det något annat som tar upp mina tankar och får mig att skriva denna post.

Jag är som ni kanske vet engagerad i FSFE och vårt Fellowship. Det finns en hel del Fellows i Sverige och en del måste finnas i Stockholm. Jag känner till några men inte alla. Därför vore det trevligt med ett Fellowshipmöte i Stockholm. Jag har satt upp en lite sida om det i vår Wiki. Välkommen att bidra med förslag. Jag skulle väldigt gärna se aktiviteten i Stockholmsområdet öka markant 🙂

I ett tidigare inlägg skrev jag att jag skulle ner i serverskrubben och mecka lite och utlovade lite bildbevis. Som jag skrev var och är jag mycket rädd för värmen där och det har visat sig att min rädsla var befogad.

Jag har en del servrar som normalt står ute på colocation i riktiga serverhallar tillfälligt i vår lilla, mycket lilla, serverskrubb i källaren under kontoret. Här har vi normalt de system vi använder på kontoret och en backup-server. Anledningen till att där nu bor lite fler servrara är att vi skall byta leverantör av colocation och tänkte passa på att uppgradera en del hårdvara i samma veva. För att slippa åka ut till hallen flera gånger kör vi en del extra i skrubben medan vi meckar.

Just nu ser det ut så här i skrubben. Det ser inte mycket ut, men med tanke på att rummet bara är några kvadratmeter stort och man inte ser alla maskiner så förstår man min oro …

För att hålla koll på temperaturen installerade jag en Temptrax EM1 från Sensatronics som jag övervakar med Nagios. Temperaturen är just nu bara 28.2 grader. Hmmm, tur att det bara är tillfälligt. Jag skulle vilja ställa in några nya burkar till, men det kan jag nog glömma. Får ställa dem på kontoret.

Den server som den blog du nu läser ligger på den 4:e servern uppifrån (en HP). Eller egentligen kör den i en virtuell server på den servern :-). Den tredje och femte servern skall gå i pension. Samtliga, både fysiska och virtuella servrar kör Debian GNU/Linux och på dem snurrar de mest skilda tillämpningar.

Snart har servrarna flyttats till ett nytt, mycket svalare, hem.

Idag har jag burit servrar och ryckt kablar. En och annan kabel har också hittat tillbaka till sina hål. Som vanligt blir avbrotten lite längre än man väntar och mer olägligt än man kan ana men överlag har det gått bra.

Bakgrunden är att vi skall flytta våra primära servrar från en servehall till en annan som ligger lite närmare kontoret. I samband med detta skall en del servrar bytas ut varför vi under en period skall ha hela klabbet i ”serverskrubben” i källaren under kontoret. Där är det inte stort så jag hoppas verkligen att det inte blir för varmt där. Jag skall ner dit i morgon igen så jag skall se om jag kan få med lite bilder för den intresserade.

Ett problem jag tidigt insåg var att vi använder fler ip-adresser i drift än vad vi hade lediga på kontoret så lite det började med lite kreativt planerande. Vissa tjänster ligger nere, men det är det nog ingen som märker (hoppas, hoppas) ;-).

Per och jag satte oss i bilen och for ut till serverhallen. Än en gång blir jag imponerad på hur de som gör rackskenor verkar ha oändligt med fantasi … Men bra gick det. Grabbarna på VMI bjöd på kaffe och var trevliga som vanligt.

För att göra det enkelt accepterade vi nertid under flytten. Normalt gör vi inte det och har väldigt hög tillgänglighet på våra saker. Vi meddelade kunderna innan och ingen har klagat. Lite stressad blev jag när Stian postat ett bloginlägg som även finns på Free Software Daily om FSCONS och jag precis håller på att febrilt ratta i brandväggarna för att få upp FSCONS webbplats som ju legat nere under flytten.

Alla webbplatser (nåja, nästan) pekades under flytten om till en temporär sida som Per meckat ihop. Den besöktes ganska precis 1000 gånger under stoppet som varade mellan 12:00 och 16:00 (cirka).

Ett problem jag stötte på var Frimedia där dns:en inte låg på våre servrar (insåg jag) men det fixade Henrik Sandklef på ett kick! Men på grund av detta låg Frimedia nere längre än de andra. Sorry.

Nu skall som sagt allt vara uppe och snurra. Jag skall snart hoppa i säng och hoppas på att telefonen inte skall pipa av larm hela natten.