Jag har engagerat mig i fri programvara sedan mitten av 90-talet. Ibland med frenetiskt än annars. Under detta ämne samlar jag artiklar som rör fri programvara.
Jag svämmar över med jobb och behöver hjälp!
Vill du jobba med fri programvara i ett företag där inget är hugget i sten och du får mycket frihet (inte bara i datorn). För närvarande är några av uppgifterna bundna till Norrtälje-Stockholmsområdet så någon från dessa trakter skulle vara bäst. De dagar du inte är ute hos kund kan du jobba på kontoret i Norrtälje eller på valfri plats.
Jag anställer gärna, men allra bäst är om du kan jobba på konsultbasis.
Se gärna på vår hemsida.
Jag har läst på ett flertal ställen [1][2][3] på webben om LSB 4.0 som skall stoppa splittringen inom GNU/Linuxdistributörerna.
För det första ser jag inte den påstådda splittringen som något problem. Jag ser det som en positiv mångfald där flera distributörer tar hand om sina användare.
Det som får mig att skriva detta är att när jag läser kommentarer och liknande så verkar det som om många missat den styrka som finns i fri programvara vad gäller spridning av den. I någon av artiklarna står det att det är betungande för utvecklarna att anpassa sina program till flera olika distributioner. Detta förbiser helt det sätt på vilket de flesta fria program sprids.
Så här fungerar det. Någon eller några skriver och underhåller programmet. Det är det de kan bra och det är det de fokuserar på. De som skapar distributionerna tar programmet, verifierar det och ser till att paketera det till sitt system och ser till att det inte orsakar konflikter med något annat i systemet och att det är lätt att installera och ta bort. På så sätt kan distributören ta ansvar för programmet och användarna har ett ställe där de kan installera den programvara de vill ha.
Det här med att ladda hem program från olika programtillverkare till höger och vänster det är något man gör i den icke-fria världen där man inte kan dela på ansvaret på det sätt som man gör i den fria. Använder man GNU/Linux har man mycket att vinna på att installera allt via sin distributör och på så sätt vara säkert på att allt fungerar bra ihop och att man kan uppdatera hela sitt system på ett och samma ställe.
Men är inte LSB bra då? -Jo, det tycker jag. Standarden gör det lättare för distributörerna att portera och paketera programmen till sina respektive system. Det gör det också enklare om man vill ta ett program från programtillverkaren direkt om det till exempel inte finns i den distribution man använder eller man vill ha den senaste versionen eller kanske till och med förhandsverisonen av nästa.
Jag tycker däremot inte att saker som vilket paketformat som skall användas och så skall vara med i LSB eftersom det valet borde ligga på distributören.
Med mitt resonemang skulle man nästan kunna vända på det och säga att splittringen (som är positiv) faktiskt underlättas med LSB.
Några som verkligen har stor nytta av LSB är de som skapar icke-fria program till fria system. Dessa program kan inte distributörerna i de flesta fall inte ta ansvar för så de måste leveras av programtillverkaren. Men då har vi ju den problematiken som följer med icke-fria program att göra i alla fall så det kan väl knappast ses som positivt …
Enligt en artikel på IDG så skall Novell skapa en fork av OpenOffice. Det rör sig enligt artikeln om att Sun inte är villiga att ta emot kod av utvecklarna på bland annat Novell. Det som retar dem är att Sun vill ha upphovsrätten på det som läggs in i OpenOffice.
Att man aggregerar upphovsrätt på det sätt som Sun gör är inget konstigt. Det görs i massor av projekt. Ett exempel som ligger nära till hands är MySQL.
Naturligtvis är det tråkigt när man inte kan komma överens i ett projekt som är så viktigt som OpenOffice. Som vissa kanske vet så har det varit lite problem tidigare då till exempel en version blev utan svensk översättning till vissa plattformar.
En fork är inte heller något konstigt. Det finns flera fall där en fork i slutändan blivit något mycket positivt. Det är ett verktyg som man relativt enkelt kan ta till vid sådana här situationer när vi diskuterar fri programvara som OpenOffice.
Det är viktigt att man aggregerar upphovsrätten på det sätt som Sun gör vilket också är väldigt vanligt. Detta är (i praktiken) ett krav för att man senare skall kunna byta, lägga till eller ta bort licencer. Det öppnar även för Sun att sälja produkten med andra licenser vilket kanske retar vissa.
Det bästa vore naturligtivs om man aggregerade upphovsrätten till en oberoende organisation som delar intressenternas intressen. Till exempel gör FSF det.
Observera att oavsett vad som händer kommer koden att vara fri. Sun behöller samlad upphovsrätt och eventuella forkar kommer att ha upphovrätten hos olika bidragare (där Sun är en av dem).
PS. Jag är tillbaka från semestern nu … :-/
Så sitter man här på kontoret och jobbar igen. Hmm, är det inte söndag idag? Visst är det det, men jag tänkte vara ledig på fredag så jag stökar om lite bland veckodagarna och jobbar idag i stället.
Själva midsommar var kalasbra. Jenny återberättar det på sin blog. Hon gör det bra men missar möjligen den oerhörda huvudvärk jag hade igår. Sillen kan inte ha varit helt bra.
Skummade lite bland nyheterna och ser via Niklas Anderssons blog en nyhet på Jboss.org om att RedHat nu tagit det sista steget mot ett helt öppet Java. Jag minns att jag satt i en paneldebatt med bland annat Simon Phipps på JFokus 2007 när Sun precis meddelat att de skulle släppa Java fritt och göra det under licensen GPL (v2). Nu skall alltså det jobbet vara klart. Det tog sin tid, men det är inget enkelt i att publicera kod som tidigare varit stängd.
Nu har jag två köriga veckor framför mig innan jag kan ta lite ledigt. I morgon startar jag upp en kurs på N3P som heter ”OpenSource”. Det är tredje gången jag kör den kursen och det är alltid roligt att undervisa på N3P. Välorganiserat och hittils har det varit väldigt trevliga studenter. Kursen är på 7 poäng och lika många veckor, alltså helfart. Det kommer att vara en vecka nu och sedan 6 veckor efter sommaruppehållet.
På onsdag skall jag direkt efter föreläsningen på N3P sätta mig på ett tåg mot Jönköping för att på tosrdag fortsätta till Hestra i Småland för att hålla i kurs i op5s produkter.
Efter det på torsdag blir det en resa tillbaka hem igen och sedan blir det till att umgås med familjen på fredag.
Veckan därpå är också körig med en resa till Malmö inplanerad.
Webbläsaren Firefox släpptes i version 3.0 idag. I samband med detta försöker Mozilla slå världsrekord i nedladdningar på ett dygn. Mycket smart PR-trick måste jag säga :-). Men vägen till var Firefor är idag har kanske inte gått i världsrekordfart.
Netscape gjorde större delen av sin flaggskeppsprodukt Netscape Communicator till fri programvara 1998 vilket på sätt och vis kan sägas vara starten för Firefox. Utvecklingen fortgick i det nya projektet som kom att heta Mozilla. En viktig del som utvecklades var det som vi nu känner som Gecko. Gecko är en så kallad renderingsmotor, det vill säga den del som tolkar webbsidorna och ritar ut den. Just Gecko är mycket lätt att portera till olika plattformar och är lätt att anvanda i olika produkter. Att den dessutom är fri programvara gör den tillgänglig för flera projekt att använda.
Det vi nu känner som Firefox hette från början Phoenix och använder Gecko som bas och var en gaffling av Mozillaprojektets webbläsare som av många ansågs som för stor och tung. Phoenix skulle vara liten och utbyggbar med teman och plugins. Utvecklingen började 2002 och version 1.0 släpptes 2004, då hade den hunnit byta namn två gånger på grund av varumärkesproblem. Phoenix blev Firebird 2003 och sedan Firefox 2004.
Firefox har konstant tagit till sig marknadsandelar och kommer förmodligen att knipa några till nu i dagarna. Världsrekordförsöket då? – Ja, det är för tidigt att säga. Servrarna är just nu överbelastade, vilket får ses som en miss i planeringen. Hoppas att de som misslyckas med nedladdningen nu försöker igen i morgon. Rekordföresöket pågår ett helt dygn.
Lycka till Firefox!
I en artikel på IDG, Umeå får Europas största Windowskluster, läser jag om Umeå Universitets nya superdator.
Datorn består av 48 bladcenter med 14 blad i varje. Härligheten ryms i 12 rack och var och en av de 672 datorerna har två Intel Xeon quad core processorer och 16GB ram (sammanlagt 10,7 GB RAM och 5376 processorkärnor).
Systemet kör för närvarande GNU/Linux (CentOS) men skall även i framtiden (beräknat i höst) kunna köra Windows. Enligt IDG är IBM relativt säkra på att klustret kommer att hamn på årets top500-lista över världens snabbaste datorer.
Så långt är allt väl. Det som fick mig att nästan spilla ut kaffet var namnet. De har valt att kalla klustret för Akka. Men – det är ju mitt namn!
Den maskin jag loggar in och läser min e-post och jobbar på heter Akka. Det namnet har den haft sedan nästan 10 år tillbaka (alla mina maskiner hade namn från fjällvärlden då).
Så ser ni mig någon gång jobba vid en prompt som ser ut så här:
rejas@akka~$
Så skall ni inte tro att jag härmat superklustret i Umeå. Jag var först!!*
*) Edit 20080616, jag var inte alls först, se kommentaren nedan från Torkel 🙂
I fredags morse läste jag en artikel på IDG av Lars Danielsson som gjorde mig (och många andra tydligen) irriterad. Personligen blev jag lite förvånad då Danielsson skrivit en hel del bra artiklar (och även mindre bra) och brukar vara bättre än i denna artikel på att kolla sina fakta.
Jag vill inte lägga mig i debatten på IDG då det alltid verkar spåra ur där med jag har valt att bemöta alla delar i artikeln då jag tycker att den är väldigt vinklad. Egentligen är den för vinklad för att bemöta den, men jag känner igen argumenten i den och de är vanliga. Tyvärr bygger de på rena felaktigheter och missförstånd. Danielsson skriver:
Företag som vill satsa på öppen källkod bör först gå igenom en snårskog av juridik. Många öppna program kan till exempel smitta stängda program, som också måste göras öppna.
Ja, det kan stämma i vissa fall. Men det förutsätter att man vidareutvecklar programmen vidare genom att till exempel förändra dem eller använda dem tillsammans med annan kod som kan vara antingen inköpt eller egenutvecklad. Men inte heller det räcker. Man måste dessutom distribuera koden till andra för att det skall kunna bli några problem med Licenser, i alla fall om vi talar om de vanliga fria licenserna. Med icke-fria licenser får man mycket sällan ändra eller distribuera ett program överhuvudtaget. Använder man bara progammen så som de flesta gör så behöver man inte bry sig om detta alls.
Så detta är en möjlighet man får med fri programvara som man nästan aldrig får med icke-fri programvara som man kan välja att använda eller inte. Danielsson fortsätter:
Skillnader mellan licenstyper gör det svårare att få öppna program att fungera tillsammans.
Detta är helt felaktigt. Licenserna har inget med det att göra. Den frågeställning författaren söker uppstår bara om man tar två eller flera program och gör om dem till en helhet, det vill säga blandar deras kod.
Öppna och fria program kan vara licensierade med ett stort antal olika licenser.
Ja, det är helt sant. Men ett och samma program har sällan fler licenser än tre och man kan i dessa fall välja under vilken av dem man vill använda programmet. Även här rör det sig alltså om större frihet som man kan använda om man vill men inget säger att man måste. Artikeln fortsätter:
I en förteckning på organisationen Free Software Foundations, FSF, hemsida nämns 36 licenser som är kompatibla med organisationens licens general public license, gpl.
Det finns också en förteckning på 28 licenser som inte är kompatibla med gpl.
Jag har inte kollat dessa siffror men jag känner så klart till listan och det stämmer säkert. Men sedan blir det helt galet:
Med kompatibel menas att det är tillåtet att distribuera och använda program tillsammans.
Detta stämmer inte alls. Men kompatibel menas att man kan ta programmen och av dem skapa ett helt nytt program och släppa det under GPL. Denna lista har inget som helst att göra med användande och distribution. Danielsson fortsätter med slutsatsen:
Att det inte är tillåtet i flera fall minskar spridningen av öppna program.
Detta är nonsens och har att göra med det felaktiga antagandet ovan. Sedan belyser författaren detta felaktiga antagande med ett citat från Mats Östling, it-strateg på Sveriges Kommuner och Landsting.
– Att till exempel använda integrationskomponenter som är licensierade under gpl är inte möjligt om inte alla komponenter som ska integreras har släppts under gpl-kompatibla licenser, säger Mats Östling, it-strateg på Sveriges Kommuner och Landsting.
Mats Östling har jag stort förtroende för men citatet här hamnar lite snett. Om integrationskomponenterna är fristående program är det inga problem. Om de däremot måste programmeras in i programmen så kan det problem som Mats påpekar uppstå men det är specialfall. Danielsson fortsätter med att ”angripa” copyleft.
Ett annat stort problem är att många licenser, som gpl, innehåller en ”smittoeffekt” som kallas för copyleft. Det innebär att det bara är tillåtet att ändra i ett program så länge som det ändrade programmet släpps under samma licens.
Detta är helt sant. Det är ett skydd som används (och som jag personligen tycker är väldigt viktigt) för att fri programvara skall förbli fri. Om upphovsmannen av en programvara släpper den fri med copyleftskydd gör hon det för att programmet skall förbli fritt och inte kunna göras om till ett icke-fritt program. Om jag släpper min kod under GPL så får du gärna ändra den, men då vill jag att dina ändringar skall vara under GPL också.
Här är det också viktigt att påpeka att man inte måste ändra programmet, det är en möjlighet man har om man vill och följer reglerna. En icke-fri produkt har ofta inte denna möjlighet överhuvudtaget.
Ett företag som vill kopiera in kod från ett öppet program till ett eget stängt program kan inte göra det, så länge som företaget önskar att den stängda koden ska förbli stängd.
Detta är sant, men sedan blir det tokigt igen.
Det finns två möjliga följder av detta.
Den ena är att låta bli att använda kod som rent tekniskt skulle kunna fungera utmärkt.
Den andra följden är att söka tekniska lösningar som inte är optimala, för att komma runt licensproblemen.
Detta är bara två möjliga lösningar av flera. Författaren missar möjligheten att köpa koden av upphovsmannen under en annan licens. Så jobbar till exempel MySQL. Än en gång kan man jämföra med motsvarande situation om det hade varit en icke-fri produkt. Sedan fortsätter artikeln med ett citat från Agne Lindberg, jurist på advokatbyrån Delphi & Co.
– Många utvecklingsföretag vill använda öppna program, men kan inte göra det på grund av copyleft, säger Agne Lindberg, jurist på advokatbyrån Delphi & Co, som arbetar med rådgivning om öppna och fria program.
Detta stämmer säkert. Företagen vill använda andras kod gratis men vill inte dela med sig av sin egen kod. Precis detta är det som GPL vill förhindra. Undrar vad de säger när andra vill använda deras kod i sina produkter utan att betala eller följa de villkor de ställer upp?
Kunder som vill satsa på öppna program har två alternativ för att undvika juridiska problem med licenser.
De kan antingen kontrollera licenserna själva eller lita på att en programleverantör gör det.
Här är det nog inte Licenser som resonemanget gäller utan snarare går vi in på så kallade mjukvarupatent som är en helt annan (mycket trixigare) fråga. En licens är ett avtal som man ingår med någon, du måste alltid kolla detta avtal. Danielsson fortsätter med ett citat för att belysa även detta.
Hans Lyttkens, it-chef på Gotlands kommun, berättar till exempel att kommunen köpt Suse Linux från Novell och därför anser att den inte behöver kontrollera licenser på egen hand.
Hans verkar ha missat något. Jag skulle tro att det fått någon typ av licens från Novell som de måste hålla koll på. Som användare av fri programvara skulle de i alla fall inte behöva bry sig om några av de ”problem” som artikeln försöker påvisa.
Artikeln avslutas med ett citat av Jonas Bosson, FFII. Jonas har jag stort förtroende för och han påpekar mycket riktigt att det inte bara är fri programvara som har problem med licenser:
– Alla typer av licenser skapar problem. Men det är bra med diskussionen, den visar att många börjar förstå vad gpl är, säger Jonas Bosson.
Det Jonas säger är helt korrekt och jag vill sluta detta inlägg i samma anda. Licenser behöver man för att bestämma vad som får göras med olika program (eller andra produkter). Fria licenser ger dig mer frihet och möjligheter än vad merparten av de icke-fria licenserna gör. Om du väljer att nyttje dessa friheter är helt upp till dig men de finns där om du behöver dem. Jämför man med icke-fria licenser så är de fria licenserna både enkla att förstå och att följa.
Nu var det ett tag sedan jag skrev här. Vad skall jag skylla på … Jag drar till med att jag haft massor att göra (vilket är sant)!
Tänka, tänka, tänka har det hänt något skoj sedan sist som kan vara värt att berätta om (och som man kan berätta om).
Jo, en sak som var lite kul var att i samband med att SIS meddelar att de kommer att ändra sina regler så blev jag uppringd av Valentino Berti som är ordförande för svenska delen av IAMCP som är en förening för Microsoft-partners.
Berti kritiserades hårt i bland annat kommentarer på IDG när IAMCP gick ut med att de stämmer SIS på grund av den skandalomsusade omröstningen rörande OOXML. Den typen av kommentarer han fick är extremt fåniga och inget jag önskar någon.
För att undvika liknande en kommentarstorm när IAMCP kommenterade SIS meddelande om förändrade regler och meddela att IAMCP tar tillbaka sin stämning mot SIS så ville Berti att vi tillsammans skulle skriva en liten kommuniké där vi meddelar att vi tycker att det är bra att SIS ändrar sina regler. Efter lite tvekan och konsultation med mina vänner i FSFE och efter att Bertis ursprungstext ändrats lite så accepterade jag. Jag har dock inte sett denna text publicerats någonstans.
Nu skall jag snart göra helg och bege mig till min syster utanför Örebro. 🙂
Edit 20080519: Glömde visst att sätta en rubrik på detta.
I fredags skulle jag utföra ett jobb hos en kund i Stockholm som en kompis (tack som fan Ola) ordnat åt mig. Jag var skeptisk när jag åkte dit men kunde inte föreställa mig hur skeptisk jag egentligen borde ha varit …
Problemet var en komponent i den lösning jag skulle implementera. En Windows Server 2008 som skulle installeras. Jag sade till min kompis ”du vet att jag inte håller på med sånt” men han slog bort det och sade, ”det är enkelt, jag har gjort det själv en gång”. Till slut tackade jag ja till jobbet. Det som skulle göras var att installera en brandvägg, en liten NAS dokumentera och sätta upp en litet nätverk och installera denna Windows-server och några tjänster på den. Jag gav ett pris med ett tak på 4 timmar som jag brukar på denna typ av små väldefinierade jobb.
På en timme var allt uppe och klart utom Windowsservern. Jag hade bootat den, satt upp RAID (de ville ha en RAID-1 med två diskar) så långt var det enkelt.
Startade den med Windowsskivan och fick svara på några frågor och ange en löjligt lång CD-nyckel (ärligt, det är minna tydligaste minnen från Windows 3.11 och 95 också, har de inte kommit längre?). När jag sedan skulle ange var Windows skulle installeras hittades så klart inte den volym jag satt upp. Hur var det nu med hårdvarustödet? Windows Server 2008 är tydligen väldigt nytt för det var mycket svårt att hitta rätt drivrutiner. Enligt en Guide från HP gällande den aktuella servern skulle det inte finnas stöd för 64-bitars Windows, bara 32. Jag letade drivrutiner och fick prova en hel del. De skall ha en eloge för att det trots allt var ganska enkelt att prova drivrutiner via USB. Men enklast hade det ju varit om det bara fungerade. Jag testade även att slå av RAID och bara köra med en dist utan framgång. Något som gjorde mig mer eller mindre galen var att CD-nyckeln skulle matas in innan man kan börja trixa med drivrutinerna. Så jag har skrivit in den hur många gånger som helst.
Till slut hittade jag en sida på HP med en länk till den drivrutin som de rekommenderade, signerad och fin. Laddade den och vips, min volym hittades! Yes, började installera Windows Server 2008. Installationen tog grymt lång tid. Tyvärr tog jag inte tid, men det kändes i alla fall som en evighet, dessutom kunde man inte jobba med servern under tiden. Jag hittade inte ens en konsol (även om den säkert finns där) så jag kunde kika runt medan den installerades. Dåligt. Efter en lång stund skulle servern startas om. Den morrade till, började boota Windows och POW en Bluescreen (den är blå i Windows Server 2008 också) och omedelbar omstart. Provade att starta den i felsäkert läge. Efter att den laddat ett antal drivrutiner stannar den och spontanbootar om. Jippiii!!
Min misstanke är att jag när jag laborerat med drivrutinerna laddat in någon felaktig och att det är denna som stör. Gör om hela proceduren men laddar bara den drivrutin som gör att jag kan använda min volym. Startar i recovery och knallar runt lite i filstrukturen på den installation som inte bootar. Diskarrayen verkar fungera utan problem. Installerar igen och håller tummarna.
Några timmar senare, samma resultat. Bluescreen och tandagnisslan. Min budget har spruckit för länge sedan. Min halva dag blir en heldag. Jag får boka om mitt eftermiddagsmöte. Shit, inte bra. Djävlas lite till och får tillslut ta med mig servern tillbaka till kontoret och lovar att lämna tillbaka den på onsdag.
Idag har jag sökt på nätet (igen). Hittar någon som fått det att fungera med 64-bitars och en drivrutin som den personen länkar till. Även om det inte skall gå enligt HP testar jag denna. Någon timme senare kan jag konstatera att det faktiskt fungerar. Yes.
Glatt loggar jag in i Windows. Ställer in nätverksparametrarna och till min förvåning får jag meddelandet att datorn måste startas om för att de nya ändringarna skall börja gälla. Hmm, hade de inte fixat det i Windows 2000? Jag lade också till några features till exempel backup. Det verkar som allt i Windows Server 2008 tar enormt lång tid. Detta var ingen monsterserver, en Intel Xeon Dual-Core 3065 med 4 GB minne och den kanske var i klenaste laget.
Nu ligger i alla fall servern här på kontoret färdig för leverans.
Mina slutsatser är att Windows Server 2008 när man väl hittat rätt drivrutiner tar väldigt lång tid att installera. Även efter det tar allt man vill göra lång tid vilket i och för sig kan bero på den klena server jag jobbade med. En annan slutsats var att detta jobb räknade jag bort mig totalt på. Det kostade mig en hel del. Jag kommer i fortsättningen, precis som tidigare, att tacka nej till alla jobb som har med Windows att göra. Jag är bevisligen inte man nog för att klara av det.
När Svenska Linuxföreningen hade sitt förra årsmöte valde jag att avgå som ordförande och styrelsemedlem. Jag är dock fortfarande medlem i föreningen och utsågs också tillsammans med två andra till att fungera som valberedning inför detta års årsmöte. Jag har precis skickat ut en liten enkät till den nuvarande styrelsens medlemmar. Jag har också gjort ett utrop bland föreningens aktiva efter kandidater till styrelsen.
Delar av styrelsen kommer att bytas ut på grund av att några som sitter inte har tid att ägna sig åt föreningen och önskar lämna styrelsen. Är det så att du vet någon som skulle platsa så tipsa gärna mig om dem. Alla som nominerats kommer att kontaktas för en närmare presentation. Att sitta i styrelsen för en så pass stor förening som Svenska Linuxföreningen är ett ärofyllt och krävande arbete. Det är också väldigt stimulerande och roligt.
Vi i valberedningen hoppas kunna lägga fram ett förslag till styrelse som är ett motiverat och engagerat gäng.