Denna vecka har dominerats av diskussion om kodkvalitet. För mig började det på tisdag morgon med att Henrik Sandklef ringde för att förvarna mig om ett utspel i Computer Sweden där Malin Forsman, i en artikel av Lars Danielsson, går ut och påstår att sluten programvara skulle vara av högre kvalitet en programvara med öppen källkod. Hela artikeln är konstig. Vad gäller kodkvalitet så finns det naturligtvis massor av exempel på kod men både hög och låg kvalitet både bland fri programvara och sluten dito. Så egentligen är hela påståendet lite konstigt.
Jag läste artikeln och konstaterar att den är full av känd FUD och direkta felaktigheter. Jag bestämde mig snabbt för att inte bemöta artikeln. Jag sökte lite på juristens namn och kunde snabbt konstatera att hon jobbat på Microsoft under några år. Jag ringde tillbaka till Henrik och berättade det. Ingen av oss var väl direkt förvånade, men jag återkommer till det senare.
På de e-postlistor där jag är med diskuterades hur och om artikeln skulle bemötas. En sak som man hänger upp sig på är att det inte i artikeln står att Forsman jobbat på Microsoft utan att hon i artikeln framställs som neutral medan Anders Liling, som också uttalar sig i artikeln, presenteras som ”vd på Stockholmsföretaget Redpill som erbjuder konsult- och supporttjänster för öppna program”. Klart att det är fel att det framställs på det sättet. Men skall jag vara ärlig så tycker jag inte att var man tidigare jobbat skall förhindra att man får gå ut och tycka och tro saker. Skall man spekulera i varför Forsman gör detta utspel så tycker jag det är mer relevant var Forsman gör idag. Det tycker jag inte har framkommit så mycket. Enligt sin presentation på Advokatfirman Westermark Anjou jobbar Forsman som jurist inom områden som till exempel Immaterialrätt, Programvarufrågor och Informationsteknik. Hon har alltså allt att vinna på konstiga proprietära lisencer och villkor. Hon är också medlem i Medlem i Svenska föreningen för upphovsrätt (SFU), där till exempel Microsoft är medlem. Jag misstänker att denna förening inte riktigt har sett fördelarna med fri progamvara för sina medlemmar ännu.
Flera valde att kommentera artikeln till tidning. Det ledde till ytterligare en artikel där några av kommentarerna från läsarna redovisades.
Tillbaka till artikeln. Jag kommer som sagt inte att kommentera artikeln – det har redan Anders Lindbäck och Svenska Linuxföreningen gjort på ett bra sätt i en debattartikel i samma tidning som Forsmans utspel. Märk att Anders debattinlägg i princip står okommenterat medan Formans utspel har över 270 kommentarer och ytterst få håller med henne.
Jag kommenterar inte på IDG, det tar för lång tid att hänga med i kommentarerna och det är lätt att skriva en kommentar men det tar lång tid att sedan följa kommentarerna för att se om min kommentar bemöts någonstans. Men några av kommentarerna (jag har skummat dem bara, det är för många för att läsa alla) tycker jag borde besvaras så jag tar dem här.
”timb45” (tyvärr är de flesta som debatterar anonyma) skriver:
Att tjäna pengar på att sälja en produkt istället för att supporta skapar ju per definition bättre förutsättningar för att optimera kvalitén. Tvärtom är det väl så att öppen källkodsleverantörer som har en armada av konsulter och supportpersonal snarare ser varje bug som en garanti för fortsatta intäkter.
Att ”ge bort” en produkt för att skapa ett beroende som sedan leder till påtvingad support är verkligen inlåsning. För även om koden är fri och öppen är kompetensen inte det.
Detta är naturligtvis inte riktigt och visar på att man inte förstått vad det handlar om. En styrka med fri programvara är att den främjar konkurrens. En bugg är knappast en garanti för fortsätta intäkter utan snarare en uppenbar risk att någon annan erbjuder en bättre tjänst eller produkt. Kanske från samma kod. Även leverantörer av sluten programvara tjänar pengar på support men gör det i skydd av den hemliga källkoden. Här kan man möjligen se ett incitament till att skriva dålig kod.
Sedan talar ”timb45” om inlåsning. Har man stängd kod enligt ovan och dessutom kan låsa in kunderna genom att inte följa standarder så blir det ännu svårare för kunden.
I en kommentar till den uppföljande artikeln skriver
Det här är ett av de sämsta argumenten med OSS. Jag /vill/ inte bygga operativsystem. Jag köper OS och färdiga program för att slippa, istället kan jag anställa kompetens som fokuserar på /min/ kärnverksamhet. Det är att vara affärsmässig, satsa på det som som får det att skilja sig från dina konkurrenter. Att ta över OSS källkod kanske gäller för IT företag, men knappast för en kommun.
Jag håller med om att ingen vill bygga operativsystem, men detta gäller så mycket mer än operativsystem. Operativsystem är hyllprodukter som skall göra det de skall. Men Löwendahl skriver om att han vill anställa personal som fokuserar på sin kärnverksamhet. Borde det inte vara bra om han även kunde anpassa systemen så de också fokuserar på hans kärnverksamhet? Att man har möjligheten att anpassa betyder inte att man måste. Om en programvara inte riktigt passar perfekt för det syfte jag vill så kan jag om programmet inte är fritt bara be om en offert från ett enda företag på att få det förändrat. Är programmet däremot fritt kan jag ta in offerter från flera oberoende företag för att få det anpassat. Känns inte det mer affärsmässigt? Att ställa sig i en beroendeställning till en leverantör är varken bra eller affärsmässigt anser jag.
Hur jag än vrider på Löwendahls inlägg kan jag inte få det till ett argument mot fri programvara.
Nu är det söndag. Jag sitter hemma med en bunt med verifikationer som skall gås igenom. Jenny håller på att slipa i vårt nya arbetsrum på nedervåningen och Albin leker med sin kusin Simon och Vilma sover på gården. I morgon börjar en ny spännande vecka.