Jag har ett RSS-flöde upplagt i min webläsare. Idag tog det mig till en artikel på DI där man kan läsa om Cubas satsning på GNU/Linux som man även kan läsa om på andra ställen. Jag låste lite i kommentarerna på DI och hittade två riktiga godingar …
8. Laddar du ner Linux…
2009-02-12 21:09
…ladar du ner KOMMUNISM!
Tänk på det, barn. /Uncle Sam
… och …
11. Fikar efter bli nästa skatteparadis
2009-02-12 21:21
Vad annars kan man tro.
Cuba tycks tydligen önska bli ett nytt hemvist och Mecka för driva verksamheter via Internet , som går ut på att skattemässigt lura det officiella USA.
Och i det avseendet så ligger LINUX-drivna datartöntar väldigt bra till , eftersom deras fritänkande livsfilosofie gör att de idag är ansvarig för närmare 80% av all IT-brottslighet. Klara-Bella
Känns som om till och med diskussionerna på IDG håller riktigt hög klass i jämförelse 🙂
Spam-meddelanden i e-posten är något som de flesta lider av. Med grå-listning och smarta filter slipper man i alla fall se det mesta, men mängden inkommande spam är orimlig.
Nåväl, denna postning skall inte handla om traditionell viagra-spam utan en ny(?) typ av spam som stör mig mycket mycket.
Spam
Det som blivit vanligt det senaste halvåret eller så är spam från vanliga seriösa svenska företag. Nu igår var det reklam från ELON som skickats ut av ett företag som heter Mailphooner. E-postadresserna är uppenbarligen automatiskt hämtade på nätet. Riktigt irriterade.
Så vitt jag vet finns det inget bra sätt att skydda sig emot det heller. Någon som vet bättre? Den uppmärksamme ser att ett brev har skapat ett ärende i vårt ärendehanteringssystem. Om man bredvid den adressen skriver att brev till denna faktureras så borde det väl fungera? Annars är det väl ”tillåtet” att skicka reklam till företagsadresser?
För övrigt är jag hemma med två kräkandes barn idag. Finns sjukdomar som är trevligare än magsjuka … :-/
Verkligeheten börjar komma ikapp. Sedan den tragiska olyckan i december har jag gått som i dimma. Högarna växer och jobben ser aldrig ut att ta slut. Det blir många sena nätter med en alldeles för var dator i knät för att förbereda nästa dag och åtminstone svara på en del av breven i inkorgen.
Sedan jag skrev sist har jag flängt mycket. Jag har gjort ett jobb i Köpenhamn och nu senast i Skövde. Det i Skövde är mycket intressant. Det är en mycket stor installation av systemövervakning. Jag kommer att åka dit några dagar till innan det är klart.
I dag har jag dels hållit ett föredrag på Jensen Education i Stockholm och träffat en ny praktikant som skall vara hos oss i 8 veckor. Praktikanten heter Jonas och jag passade på att bjuda in honom på föredraget så han skulle få höra vad jag pratar om. Föredraget gick bra även om jag var trött och hade förberett det i sista stund. Jag använde LaTeX och Beamer-klassen denna gång för presentationen och det var mycket trevlig. Blir säkert mer sådant i framtiden. Det som bromsar lite är alla de presentationer som jag redan har i OpenOffice som jag ständigt återanvänder. Mitt föredrag hade titeln ”Fri Programvara, livet och allting” och jag tror att åhörarna var nöjda. Jonas, min nya ”adept” var i alla fall nöjd. Eller, det var vad han sa till mig ;-).
I morgon har jag ett endagsjobb i Nacka. Det är i alla fall inte så långt att åka och på onsdag har jag en heldag klassrumsundervisning på N3P. Resten av veckan och två hela veckor till är helt fullbokade. Det kommer att bli fler sena nätter …
Jonas som skall göra praktik hos oss skall titta på en av mina gamla surdegar nämligen Feed42. Han verkar gilla idén och det skall bli spännande att se vad det kan bli av den. Nä, hinner inte skriva mer. Skall jobba vidare …
I dagens Computer Sweden läser jag en debattartikel med rubriken ”Fel fokus på öppen källkod” där Henrik Bergqvist som är teknikchef på Cisco skriver att man bör fokusera mer på öppna standarder än på öppen källkod.
Jag håller inte med om vad Henrik skriver. Visst har han helt rätt i att öppna standarder är viktiga, det är det ingen tvekan om. Men han skriver:
Alltför ofta utmålas frågan om öppen källkod och öppna standarder som en kamp mellan Goliat och David
Jag håller inte alls med om det. Men kanske det beror på att jag missat något. Jag ser snarare att de som förespråkar fri programvara även förespråkar öppna standarder och att det ofta debatteras i samma fora. Jag kan förstå att Bergqvist är rädd att öppna standarder skall få mindre fokus än vad han vill, men att det skulle finnas någon kamp mellan fri programvara och öppna standarder kan jag inte hålla med om.
Han skriver vidare att hur programvaran utvecklats och om den är öppen, fri eller proprietär inte spelar någon roll utan det som är viktigt är att de kan tala med varandra. Han har rätt i att det är viktigt att de kan tala med varandra. Det är också viktigt med öppna standarder för att man enkelt skall kunna byta ut en produkt mot en annan. Men det gör inte frågan om fri programvara mindre viktig för det.
Fri programvara löser även andra problem. De viktigaste i detta sammanhang torde vara att man med fri programvara får en helt annan grad av leverantörsoberoende och framtidssäkerhet än med proprietära produkter även om de senare använder öppna standarder. En produkt som implementerar en öppen standard är i alla fall styrd av den som har källkoden. Ingen annan vet exakt vad den gör och ingen annan kan leverera support på den. Ingen annan kan ta över den om upphovsmannen väljer att lägga ner produkten. Att en produkt följer en öppen standard är bra, jag kan då till exempel enklare byta ut den om min leverantör lägger ner produkten, men det ger mig inte valet att köra vidare på samma produkt.
Något som dock är väldigt viktigt att debattera om är vad som gör en standard öppen. Här finns det flera definitioner och standardiseringsorgan. För att en standard skall få kallas öppen tycker jag att det förutom uppenbara saker som att den skall vara bra och publikt dokumenterad och fri att implementera också borde vara ett krav att det finns en referensimplementation som är fri programvara.
Jag avslutar detta inlägg med en likande slutkläm som Bergqkvist. Förstå mig rätt, jag vill också ha öppna standarder och tycker dessa är viktiga. Men jag tycker att fri programvara löser fler och viktiga frågor än vad öppna standarder gör. Jag tycker att vi fortsätter att låta debatten gå hand i hand då båda frågorna är viktiga.
Någon jag träffade häromdagen ville ha min skribordsbakgrund. Tyvärr minns jag inte vad du hette men jag postar den här så kanske du ser den … 🙂
Vill du ändra upplösing eller byta färger eller annat så finns så klart SVG-filen tillgänglig. Jag gjorde denna bakgrund för några år sedan och jag använde Inkscape.
Detta är tyvärr så långt mina artistiska kunskaper sträcker sig. Så förbättrar du den uppskattar jag om du skickar en kopia till mig. Detta är dock inte alls ett krav enligt den licens jag valt.
Uppdaterat 20090114 20:25. Förtydligat efter en kommentar nedan att de inte tar bort GPL utan lägger till LGPL som ytterligare en licens.
Enligt ett pressmeddelande meddelas att Qt kommer att släppas under LGPL. Detta är något jag tror det kommer att skrivas om en hel del ett tag framöver. Många kommer att vara positiva och några negativa till detta. Jag tillhör de senare åtminstone tills vidare. Någon då kanske undrar varför?
Jo, enligt vad jag snabbt har kommit fram till så byter* de från GPL till LGPL vilket i mina ögon är ett byte (eller är det ett tillägg av en licens till?) från en fri licens (GPL) till en något mindre fri licens (LGPL).
Jag tycker inte att LGPL är en dålig licens. Det finns massor av situationer då den passar och är att föredra och det finns många fri licenser som är sämre än den i mina ögon. Men i jämförelse med GPL är den mindre fri och i jämförelse med proprietära licenser är den mer fri. Jag hoppas att detta gör att fler väljer Qt under LGPL istället för att köpa det under en proprietär licens vilket i så fall skulle vara positivt.
*) I sälva verket byter de inte GPL mot LGPL utan det lägger till LGPL. Men eftersom LGPL har lösare copyleftskydd så är det i praiken nästan samma sak. Tack Torbjörn som påpekade detta.
Det har varit låg aktivitet på bloggandet och allt annat också sedan den tragiska olyckan för en månad sedan. Jag har dock börjat att jobba igen men visst känns det som att man går i en konstant dimma.
Sedan jag skrev något vettigt sist har säkert en hel del hänt som jag helt enkelt har missat. Något jag vill lyfta fram är att FSFE har dragit igång kampanjen pdfreaders.org. Som de flesta vet är åtminstone vissa varianter av PDF numer formell standard. PDF är dessutom mycket användbard och välanvänt. Tyvärr är det väldigt många som publicerar information i PDF-format och bredvid har en liten snygg knapp med en länk till Adobes nedladdningssida där man kan hämta deras proprietära läsare. Det är synd för det finns så många bra fria program som kan läsa (och skapa) PDF-dokument. Jag hoppas att många uppmärksammar denna kampanj och byter ut Adobes knappar mot de som finns på PDFreaders.org.
Förra veckan flyttade vi äntligen våra produktionsservrar från deras tillfälliga placering på kontoret. Dessa står nu i ett bergrum i närheten av vårt kontor. Nu skall allt vara stabilt igen. Vi passade på att installera om våra Xen-servrar och kör nu 64-bitars Debian GNU/Linux på dem. De virtuella servrarna kör en blandning av 32 och 64 bitars operativsystem men samtliga kör Debian GNU/Linux.
Updatering 20090113: Vi har satt upp en minnessida för Daniel.
Daniel, Albin och Jag
Daniel, jag vet inte riktigt hur jag skall börja. Jag har känt dig under större delen av ditt liv. Jag minns med glädje hur vi, redan en av de första gångerna vi på riktigt träffades, upptäckte ett av många gemensamma intressen. Då var det chokladpudding vi gjorde du och jag. Vi gjorde en dubbel sats och satte i oss på direkten vilket förmodligen inte uppskattades av din mamma, men vi hade kul. Då var du fyra år Daniel, bara lite äldre än vad min Albin är idag.
Jag minns hur klok du är. När du var 5 år skulle du visa mig något på ditt rum på julafton. Vi gick upp och du letade och letade. Jag noterade att det i alla fall var städat på rummet och du konstaterade att jovisst, det var städat och just därför gick det inte att hitta något. Det citatet skrattar jag åt fortfarande trots att tårarna nu rinner ner för min kind.
Vi har lekt en del även om det var alldeles för lite. Jag minns hur vi frågat ut varandra om detaljer i Kalle Anka-serier och hur vi brottades när du var liten. Massa andra minnen ploppar upp då och då, men jag kommer inte på dem just nu.
Vi gillar också datorer du och jag. Jag kommer ihåg hur jag och Jenny visade dig hur man gör en hemsida. Det blev inte så bra om jag skall vara ärlig. Jag tror du var 10 år då Daniel. Jag tänkte då att det skulle bli roligt att lära dig mer när du blivit lite större, att vi hade något naturligt gemensamt att bygga på, för du var intresserad och ville lära dig. Du ville lära dig mycket.
Jag minns hur du och jag tillsammans bara för något år sedan byggde ihop din dator. Den som fortfarande står och går under ditt skrivbord där du lämnade den. Den behöver ett bättre grafikkort, vi har talat så många gånger om att vi skall testa ett som du vet att jag har i källaren på kontoret. Vi skulle sätta i det så snart jag hade tid, min tanke var att det skulle bli i julhelgen. Jag är ledsen att vi inte gjorde det tidigare. Du har ju frågat mig så många gånger utan att jag haft tid till dig. Jag är ledsen för det Daniel.
I somras upptäckte jag ännu ett gemensamt intresse vi har, vattenskidor. I somras drog jag dig på Wakeboarden utanför ert landställe. Det var underbart för jag vet att vi gillar det lika mycket. Under sommaren lärde du dig mycket på brädan och slår mig på fingrarna lätt. Men på vattenskidor, helst trickskidor, slår jag dig däremot när som helst.
Både du och jag, Daniel gillar också att vara i och under vattnet. Vi har lekt ett otal gånger i vattnet både i havet och i bassänger. Nu senast minns jag hur vi tävlade i att simma under vatten i poolen i Spanien i höstas och jag minns hur vi lekte i vattnet utanför ert förra landställe när du, trots att det bara var några år sedan, var mycket mindre än du är nu.
Daniel, jag är så ledsen att du bara blev 13 år gammal. Vi hade så mycket kvar att göra. Jag skulle lära dig en massa om datorer och sådant du vet att jag kan. Jag väntade på att du skulle bli äldre, men du var redan stor Daniel. Det var det jag tänkte på allra mest när jag stod bredvid din säng i går. Du är ju redan stor.
Daniel, jag älskar fortfarande att simma och vara i och under vatten. I alla fall tror jag det, jag har ju gjort det så länge jag kan minnas. Men jag kommer aldrig att kunna göra det igen utan att tänka på dig. Jag vet inte, men jag tror att trots vad som hände kommer jag att minnas det som glada minnen. Trots att jag alltid kommer att tänka på att du drunknade Daniel.
Jag hoppas att du har det bra där du är. Jag saknar dig otroligt mycket.
Så har vecka 47 tagit slut. En ganska trevlig vecka trots att min backlog har växt. Största anledningen till det har varit två sjuka barn. Jag skulle tro att man kan räkna de veckor på ett år då alla fyra i vår familj är friska på sina fingrar utan problem.
Så, Robert, Marie, Fredrik, Kemel, Åke och ni andra som väntar på material eller brev från mig. Det kommer, det kommer.
Under veckan som gått har det varit både roliga saker, och några tråkiga, som hänt. Det tråkiga var, förutom sjuka barn, att jag skaffade ett servicefönster på RHS för måndag eftermiddag när jag menade tisdag. Jag åkte glad i hågen ut på tisdag för att byta ut en mailserver och jag vet att det gjorde att vissa fick vänta på att kunna jobba. Sorry. Efter bytet går dock RoundCube som en dans att köra och jag tror att det var värt väntan.
I veckan publicerade ISO OOXML som nu är en ”riktig” standard. Det var inte särskilt oväntat men jag kanske får anledning att återkomma i frågan.
En av de roliga sakerna hände på tisdagen då jag träffade Jörgen Qvartsenklint som bland annat ligger bakom Fri-IT. Han var på besök i Stockholm och vi hade ett långt och trevligt möte över en bit Kina-mat på tisdagskvällen. Vi talade mest om fri programvara och lite strategier kring denna och även om lite annat. Tack Jörgen, det var väldigt trevligt.
På onsdagen fick jag ett ryck och beställde en massa telefonnummer och siptrunkar till kontoret. Det hela föranleddes av att en försäljare ringde i förra veckan och ville pocka på mig något. Jag kollade upp hans erbjudande och hittade ett hos en konkurrent till honom som verkade bättre. Då det rörde sig om så pass små pengar slog jag till direkt. Jag betalade med kort och vips så hade jag tillgång till massa, för mig, ny teknik att leka med. Dessvärre har jag inte tid till det alls så det får bli senare. Jag installerade en Asterisk på en burk på kontoret för att kunna labba lite men inser snabbt att det är väldigt komplicerat för en novis som mig. Jag har satt upp det så det fungerar men har många fler idéer som jag kommer att implementera sedan om kvaliteten och så håller. Tänk bara:
Är du telefonförsäljare? Tryck 1!
Hur kul som helst. 🙂
Att labba med Asterisk är grymt kul. Att ringa med en telefon för att höra resultatet är hur kul som helst. Jag rekommenderar det till alla som, precis som jag, skjutit på det i massor av år. Det jag saknar nu är ett smart headset till min laptop när jag är ute och reser.
På torsdagen var jag åter igen i Stockholm. Även denna gång till Medborgarplatsen och närmare bestämt SF-biografen där. Denna gång var det op5 som stod för fiolerna och det var Bond-tema som gällde. Efter produktgenomgång och (förvånansvärt) lite corporate bullshit var det mingel med Wraps och Öl för att sedan bänka sig för att se senaste Bond-filmen. Filmen var okej, men det är mer en vanlig actionfilm är en Bond-film tycker jag. Det skämtsamma är borta. Inga tok-roliga gadgets. Spriten och flickorna är väl det man känner igen mest. Även om det tar en tid att vänja sig måste jag säga att jag tycker att Daniel Craig är grym som Bond.
Kvällen med op5 var kul och det är alltid trevligt att träffa folk man jobbar med utan att träffa dem fysiskt.
Fredagen gick åt till att jobba sig ner i högarna. Jag hade väl en tanke på att jobba mig vidare ner i dem i helgen, men det blev till att jobba på huset i stället.
I en artikel i IDG-tidningen CIO med titeln Öppen källkod ökar på företagen berättar Jon Röhne om en ny rapport från analysföretaget Gartner. Enligt rapporten använder 85 procent av de tillfrågade företagen ”öppen källkod” och de resterande 15 procenten meddelade att de planerar att göra det inom 12 månader. Inom ett år använder alltså närmare 100% av de 274 tillfrågade företagen fri programvara.
Så långt är rapporten väldigt positiv i mina ögon 😉 men sedan rör de till det lite.
Gartner anser att det är en stor risk att företagen inte har någon formell policy för hur de hanterar fri programvara och det kan jag i och för sig hålla med om. Det är alltid bra att ha ordning och reda på vad man använder. Men att dra sådana växlar som Gartner är onödigt och missvisande. De hävdar att företagen genom denna ignorans riskerar att bryta mof upphovsrättslagen. Laurie Wurster som är analytiker på Gartner säger:
Att något är fritt att använda betyder inte att det är gratis.
Wurster har rätt i det att inte alltid är gratis, det kostar alltid att driftsätta och underhålla programvara och det är också en tjänst som en del leverantörer tar betalt för. Det är ingen hemlighet. Det är också tillåtet att ta betalt för fri programvara precis som med stängd programvara så fri programvara behöver inte vara gratis, men så som licenserna fungerar så blir de i praktiken nästan alltid gratis. Som det framställs i artikeln verkar det som om det är luriga fällor med fri programvara vilket det inte är.
Att man skulle riskera att bryta mot upphovsrätten kräver mer än slarv.
Längre ner i artikeln pratar man om licenser. Wurster berättar:
Att förstå när och hur ett open source-alternativ kan användas är en frustrerande process. Särskilt när det finns så många olika licenstyper att välja på.
Jag kan igen hålla med Wurster om att det finns för många licenser. Men så länge man bara använder fri programvara i sin organisation behöver man inte oroa sig för licenser. Det är bara att åka. Licenserna skiljer sig åt när man distribuerar programmet till andra parter, antingen som de är eller inbakad i en produkt. Jämför man med proprietara licenser så är det orättvist att fri programvara framställs som krånglig. Proprietära licenser finns det nästan lika många som det finns program (betydligt fler än de fria) och det som gör de fria licenserna lite krångliga är att de tillåter vidaredistribuering och modifiering av programmen vilket de proprietära i de allra flesta fall inte tillåter alls.
De allra flesta företag vill bara använda produkterna och inte modifiera dem eller distribuera dem till annan part och vad som då gäller är mycket enklare enligt de fria licenserna även om de är fler än nödvändigt.
Men det finns mer positivti artikeln som visar på att företagen är medvetna. Till exempel nämner de tillfrågade företagen tre bra anledningar till att de använder fri progamvara. De nämner lägre TCO, att det är lättare att starta nya projekt och att de vill skydda sig mot att en leverantör ”äger” hela IT-avdelningen.
Så det fanns mycket positivt i artikeln även om man inte kan vara helt nöjd …
